Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anatomi, av professor David Edv. Holmdahl - De inre organen - Hjärtat och blodkärlen - Pulsådertryck - Huden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANATOMI
Allt blod passerar sålunda i
det stora kretsloppet endast
ett kapillärsystem. Ett viktigt
undantag utgör det blod, som
går till magsäck, mjälte,
bukspottkörtel och tarmar. Detta
uppsamlas i en ven,
port-ådervenen, som går in i
levern på dess undre yta och
förgrenar sig i leverns
kapillärsystem. Först sedan blodet
passerat detta andra
kapillärnät, överföres det via
levervenen till den nedre
hålvenen och hjärtat (pl. 13). Detta
andra kapillärsystem är
nödvändigt därför, att det på
näringsämnen rika blodet från
tarmarna måste bearbetas i
levern, innan det föres in i det
stora kretsloppet. Härunder
magasineras näring i levern.
Pulsådertrycket.
Om en medelstor artär avskäres,
förlorar kärlsystemet snart så mycket
blod, att förblödningsdöd inträder.
Sådana skador fordra därför ett raskt
ingripande (-^-Sportskador). En
pulsåderblödning utmärkes genom blodets
högröda färg och dess rytmiska
(stöt-visa) framsprutande. För att stoppa
en sådan blödning tilltryckes artären
centralt om skadan, d. v. s. närmare
hjärtat. (Se pl. 14, där lokala
tryckpunkter äro angivna.) Artärpulsen
kännes lättast på strålbenspulsådern, som
förlöper så, att den kan tryckas mot
strålbenets främre nedre yta. Även de
stora halspulsådrorna kunna utan
svårighet kännas vid måttligt tryck på
halsens främre sidoytor, där
pulsådrorna kunna tryckas mot halsryggraden.
HUDEN.
Ett livsviktigt organ med många
uppgifter.
Huden förmedlar genom
känselnerverna icke blott de s. k. ytliga
sinnesförnimmelserna av beröring, smärta
och temperatur. Den är även ett
livsviktigt skyddsorgan mot inträngande
bakterier, intorkning, mekanisk
nötning o. s. v. Dessutom är den ett
oumbärligt värmereglerings- och
utsöndringsorgan. Den kan därjämte alstra
T. v. hudens delar: a (1 och 2) överhuden, b (3 och 4)
läderhuden, c svettkörtel, 5 underhudsbindväv. — T. h. 3 hår,
2 håruppresande muskel, 3 talgkörtel.
motgifter mot bakterier samt vid
solbelysning även vitaminer och
skyddande, i huden inlagrade, färgade korn
(pigment, t. ex. vid solbränna).
Hudens byggnad.
Den vuxnes hud har en yta av omkr.
IV2—2 kvadratmeter, och den väger 3—5 kg.
Den uppbygges av ett ytligt och ett djupt
lager: överhud och läderhud.
Överhuden är bildad av flera lager
skivepitel, som på ytan är förhornat. Detta
hornskikt förnyas vid den dagliga nötningen
ständigt underifrån av överhudens
underliggande levande celler. Vid kraftig nötning
kan överhuden få en betydande tjocklek,
t. ex. på händernas insida (valkar).
Läderhuden är tjockare och består
av filtartad bindväv. Genom den luckra
underhudsvävnaden är huden mer eller mindre
rörligt sammanbunden med underliggande
kroppsdelar, ss. muskler och ben.
Underhudsvävnaden utmärkes särskilt genom
fett-inlagringen, som varierar i de olika
kroppsregionerna (reservnäring, avkylningsskydd).
Hudens körtlar.
Överhudsepitelet bildar genom
nedsänkning i läderhuden för hudens funktion
betydelsefulla körtelorgan, t. ex. svettkörtlarna,
som alstra svetten, hårsäckarna, som bilda
håren, och talgkörtlarna, som avsöndra det
nödiga hudfettet.
Hudytans fuktiggörande och
hårbeklädnaden, som genom hårmuskler (vilka kunna
uppresa håren, »gåshud»), kan göras tunnare
och tjockare, reglera jämte olika
blodtillförsel till hudytan (blek och rodnad hud)
kroppstemperaturen. Denna betydelsefulla
mekanism skötes automatiskt genom
nervsystemet. I såväl överhud som läderhud
161
6—NFS. I
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
