Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antikens sport, av professor Martin P:n Nilsson - Antik femkamp → Femkamp - Antikink - Anttila, Karl - Apa - Apollon, Louis Uni - Appalachian Mountain Club - Apparent vind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
APPARENT VIND
uppfostrans historia», utg. av S. Lundqvist
och N. H. Nyman (bd I, »Antiken», 1914).
Utländsk litteratur.
En mycket god, rikt illustrerad översikt
är E. N. Gardiners »Athletics of the ancient
world» (London 1930). Värdefull är också
Franz Mezö, »Histoire des Jeux Olympiques»
(1928, ty. övers., »Geschichte der olympischen
Spiele», 1930), belönad med guldmedalj i
litteraturtävlingen vid OS 1928.
Av sammanfattande översikter kunna även
nämnas B. Schröder, »Der Sport im Alter-
tum» (1927), och A. J. Butler, »Sport in
Classic Times» (London 1930). Utmärkt
bildmaterial är samlat i »Sport der Hellenen»
(1936), utg. i samband med en utställning i
Deutsches Museum i Berlin vid OS 1936.
Av kortare framställningar må nämnas J.
Jüthner, »Philostratos über die Gymnastik»
(1909) och artikeln »Gymnastik» i »Paulys
Real-Enzyclopädie der classischen
Alter-tumswissenschaft» (bd 7, 1912), en god och
mångsidig framställning.
Konst och sport under antiken behandlas
av A. Furtwängler i »Die Bedeutung der
Gymnastik in der griechischen Kunst» (1905).
Antik femkamp ->Femkamp.
Antikink, eng.,
tvinningsförhindran-de, fisket., en anordning, som avser att
förhindra tvinning av reven vid
drag-och spinnfiske, består vanligen av ett
blysänke, fäst på tafsens översta
lekande eller på reven, där den på grund
av vattenmotståndet tvingar lekanden
att tjänstgöra och motverkar dragets
eller spinnarens roterande rörelse, så
att denna ej överföres till reven. L-ff.
Anttila, Karl, finsk brottare (f.
1887 30/s), skräddarmästare i
Helsingfors, började brottas 1909 i Uleåborg
och blev 1918 medl.
av Helsingin
Kisa-Veikot. Han var
finsk mäst. 1918—19
i fjädervikt, 20 och
29 i lättvikt,
grek.-rom. stil, samt 24 i
lättvikt, fri stil.
Han blev olympisk
segrare 1920 i fri
stil, lättvikt, och
1924 i grek.-rom. stil, fjädervikt, samt
vann VM i fjädervikt 21 och 22. I
Göteborgsspelen 23 segrade han i lättvikt.
En knotigt hård och stark typ, ännu
i 40-årsåldern en svårfjällad
motståndare. Oksa.
Apa (holl. aap; anledningen till
benämningen okänd), förkortad
benämning på ett stormsegel, nämligen
nedersta snedseglet mellan aktersta
masterna på större råseglare. Kallas
gaffelapa eller s t a g a p a,
beroende på om det är litsat (fäst) till
229
gaffel eller stag. Se bild vid
Segelfartyg. — Mesan (jäcken) på yawlriggade
yachter kallas stundom, ehuru
oegentligt, apa. W.
Apollon, egentligen Louis Un i,
fransk professionell atlet (f. 1862), var
på 1890-talet känd som Europas
starkaste man och lär ha stött 155 kg med
båda armarna. Hzl.
Appalachian Mountain Club
[äpa-lei’Ji3n ma°’ntin klab], Boston, den
äldsta och en av de viktigaste
bergbe-stigningsklubbarna i U. S. A.
(uppkallad efter bergsystemet Appalachian
Mountains), grundad 1878, har 4 438
medl. (1938) och utger sedan 1899
månadsbladet Appalachia. Pan-
Apparent vind (eng. apparent wind,
skenbar vind), den i seglen verksamma
se
vinden på ett fartyg
under gång till
skillnad från den
verkliga vinden, den s.k.
sanna vinden, som
träffar ett
stillastående föremål.
Fartygets flöjel under gång anger således
riktningen av den apparenta vinden.
W.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
