Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Armégevär, av major Paul Axelsson och redaktör Karl Aug. Larsson - Armégevärsskytte, av redaktör Karl Aug. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARMÉGEVÄRSSKYTTE
Försöksmodellerna.
Under världskriget gjorde sig
behovet kännbart av och
konstruerades specialgevär för
ställningskrigets prickskyttar (eng. snipers). I
Norden var intresset inom
skytterörelsen mycket stort för denna
gevärstyp, och alla fyra länderna
anskaffade efter kriget »försöksgevär»
av liknande modell. Det svenska, som
benämnes Fm/2 3, konstruerades av
dåv. löjtnant Thure Holmberg och
visar följande avvikelser från det
vanliga armégeväret, m/96: Pipan är
grövre (21 mm i mynningen).
Stockens främre del med främre bandet är
borttagen. Riktmedlen äro ersatta av
dioptersikte (amerikanskt, typ Lyman)
och stolp- eller ringkorn. Slaglängden
är förkortad från 27 till 18 mm.
Ehuru Fm/23 visat mycket goda
skjutegenskaper, fann man dock, att
det kunde ytterligare förbättras. Efter
anvisningar av en på förslag av red. K.
A. Larsson tillsatt kommitté
konstruerades ett nytt gevär, vilket fastställts
som F m 2 3 / 3 6 (bild sp. 258) och upp-
visar följande olikheter i
förhållande till Fm?23: Stocken är helt ny med
ändrad fattning för högra handen, höjt
kindstöd, höjd bakkant samt räfflad
och förlängbar bakplåt. Pipan är
friliggande. Loppet har en räffelstigning
av 210 mm i st. f. 200 samt annat
patronläge. Lådan är avsevärt förstärkt,
korn och diopterskiva äro nya,
remfästet ställbart, avtryckaren något
ändrad och slutstycket bättre hoppassat.
Vikten är för Fm/23 4,6 kg, för Fm
23/36 5,3 kg.
Främmande länders armégevär
visa ej några större principiella
avvikelser från det svenska. Kalibern är
oftast större än på det svenska, upp till
8 mm. Den numera härskande
tendensen att göra armégevären mera
lätthanterliga har föranlett en del stater
att minska gevärens längd, t. ex.
Schweiz 1931 och Finland 1927; även
de engelska och amerikanska äro
ganska korta. Nyare modeller av de
båda sistnämnda äro försedda med
dioptersikte. Se vidare tabellerna 1
och 2, sp. 259—262.
ARMÉGEVÄRS SKYTTE.
Av redaktör Karl Aug. Larsson.
Skolskjutningens »Värde och betydelse» av greve Folke Bernadotte af Wisborg.
INNEHÅLL.
Sp.
Skolskjutning ................ 267
Tävlingsregler .............. 267
Teknik ...................... 270
Träning .................... 273
Värde och betydelse ........274
Sp.
Armégevärsskytte mot
internationell tavla .............. 275
Tävlingsregler .............. 276
Teknik ...................... 277
Värde ...................... 278
Tävlingsstatistik .............. 279
Se även uppslagsorden Fältskjutning, Skytte, Skytteväsendet.
Skjutning med armégevär är i de
flesta länder det mest utbredda skyttet
och understödes i regel av
statsmakterna som nyttigt för landets försvar.
Armégevärsskyttet har i olika länder
väsentligt olika karaktär. I
Centraleuropa skjutes mycket i knästående
(sittande) och stående, vanligen från
täckta skjuthallar samt med markering
efter varje skott. Denna tävlingsform
263
har upptagits vid världsmästerskapen
och var den dominerande även i Sverige
1860—90.
I de flesta arméer ha utbildats
övnings- och tävlingsformer av
armégevärsskytte, som gå ut på snabb
eldgivning mot uppdykande mål, och
dessa ha ofta även upptagits av den
civila skytterörelsen, så t. ex. i Finland
(»fältskjutning» på 150 m).
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
