Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Backtävling, av racerföraren Hans von Stuck, diplomingenjör Harry Holmström, civilingenjör Folke Mannerstedt och verkmästare Ivar Skeppstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BACKTÄVLING
kring 132 cm mellan fram- och
bakhjulscentrum. Framgaffelsfjädringen bör vara
mjuk och väl justerad medelst stötdämpare.
För bakhjulsfjädringen är en något hårdare
justerad stötdämpare att rekommendera.
Lämpliga däck äro ribbdäck med så lågt
lufttryck som möjligt på framhjulet och
grovnabbade gripsterdäck med så högt
lufttryck, som fabrikatet tillåter, på bakhjulet.
Utväxlingen måste noggrant anpassas efter
vägbanans beskaffenhet. Den bör ej vara
större, än att den motsvarar en
maximalhastighet, som med 30—35 % överstiger den i
backen noterade topphastigheten. F. M-t.
Körtekniken.
Bilar.
Vid backtävlingar spelar körtekniken
en större roll än vid racertävlingar på
bana eller landsväg, möjligen med
undantag av »round-the-houses»-lopp.
Då banan köres endast en eller två
gånger och loppet på den korta
sträckan oftast avgöres med bråkdelar av
en sekund, betyder en feltagen kurva
mestadels, att loppet är förlorat, så
mycket mer som det sällan lyckas en
förare, som tagit en kurva fel, att
komma riktigt in i nästa.
Ofta är startordningen avgörande. Så
händer det t. ex. ej sällan vid Tysklands Back
Grand Prix, att dimman, när tävlingen
börjar vid 8-tiden på morgonen, ligger tät i
Schwarzwald. Sträckan är då våt, och man
måste köra försiktigt för att undvika
sladdning. När sedan solen bryter fram, torkar
banan, så att de senare startande kunna
riskera mer och nå avsevärt bättre tider.
En våt och slipprig bana medför icke
endast fara för sladdning, den
bländar också föraren. Särskilt farliga ha
gläntor i skogen — de flesta backbanor
äro skogiga — visat sig vara. Dels är
banan i gläntor, där den är utsatt för
vind och sol, ofta torr, medan den
övriga delen är våt, dels bländar det
plötsliga ljuset, på samma sätt som när
man kommer ut ur en tunnel. H. v. S.
De speciella fordringar i fråga om
körteknik, som en backtävling ställer
på föraren, göra, att många vid
ban-och landsvägslopp framgångsrika
ra-cerförare aldrig lyckats spela någon
roll i backe. Särskilt under de
senaste åren har i allt större
utsträckning ett fåtal specialister dominerat vid
alla de klassiska loppen. Främst må
nämnas tyskarna R. Caracciola och H.
v. Stuck, vilken sistnämnde måste
betraktas som världens främste specialist,
samt engelsmannen Whitney Straight.
Motorcyklar.
En backkörare bör, och detta gäller
ju även för bilar, föra noggranna
anteckningar om sina erfarenheter i
olika backar beträffande utväxling,
förgasaremunstycke, tändstift och
däcktyp samt helst göra upp en skiss med
ögonmärken och spårkurvans placering
intecknade. I sista hand ger träningen
fingervisning om vägbanans
beskaffenhet, orienteringspunkter, där man bör
växla om till högre eller lägre växel,
öka eller minska gaspådraget o. s. v.
Vid starten bör man stå rak med cykeln
för att ej få onödiga kast.
Även för motorcykellopp spelar
startordningen ofta en viktig roll. Ett högt
startnummer är i allmänhet att föredra, såvida ej
vägbanan är så dålig, att den onormalt försämras
genom de tidigare startande. F. M-t; I. S-t.
Tävlingsstatistik.
Se även artiklar om de större tävlingarna.
Nordiska mästerskap för motorcykel.
NM i backtävling för motorcykel
instiftades 1925, då det tävlades om mästerskap i
samtliga klasser för såväl solo- som
sid-vagnsmaskiner. Från 1926 tävlas om endast
tre mästerskap, för solo- och
sidvagnsmaski-ner samt för nationslag, bestående av tre
man, vilka skola utses 24 tim. före starten.
Vid Nordiska Motorcykel Förbundets
sammanträde 1934 beslöts att från och med 1935
begränsa cylindervolymen för
solomotorcyklar till högst 500 cm3.
Tävlingen har ägt rum i Korketraekkeren
utanför Oslo (6 ggr), Kungsbergabacken (3
ggr), Fägriltsbacken, Norra Klevaliden och
Röforsbacken. Resultat:
1925. Korketraekkeren.
Klass B: N. Torell (F. N.) Sv.; Klass C:
J. Berglund (A. J. S.) Sv.; Klass D: F.
v. Malmborg (S. O. K.) Sv.; Klass E:
E. Westerberg (H. D.) Sv.; Klass El:
G. Kalén (H. D.) Sv.; Sidvagnar, Klass
G: E. Westerberg (H. D.) Sv.; Klass
G I: I. Liljekvist (H. D.) Sv.
1926. Korketraekkeren.
Solo: E. Westerberg (H. D.) Sv.;
Sid-vagn: I. Liljekvist (H. D.) Sv.;
Nationstävling: Sverige (E. Westerberg, F. v.
Malmborg och J. Berglund).
523
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
