Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bad och vattenbehandling, av överläkaren med. doktor Gunnar Kahlmeter - Badet genom tiderna, av professor Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BAD
Tepidarium i Caracallas bad i Rom.
Kupolerna voro täckta med härliga mosaiker och
väggarna överdragna med dyrbar marmor;
rör, kranar och beslag voro av silver eller
brons, och i hallarna voro uppställda
berömda statyer. — I Rom funnos under
kejsartiden flera dylika bad samtidigt. Efter
W. Schleyer.
lighet, och när de dessutom spredo
smittosamma sjukdomar, t. ex. syfilis,
slutade »bättre folk» att besöka dem.
I slutet av 1600-talet kommo de
alldeles ur bruk.
Under 1300-, 1400- och 1500-talen
badade man även i naturvarma källor.
Vid dessa utbildades ett rikt nöjesliv,
som t. o. m. furstar och kungar icke
försmådde. Stundom fingo även de
fattiga vara med, och i Baden-Baden
var sedan 1480 det stora badhuset »för
fattiga, elända människor för Guds
skull alldeles fritt».
Nordborna voro under medeltiden Europas
mest badande folk.
I Norden är bruket av bad
urgammalt. Bastubadet, som synes ha använts
redan under forntiden, åtminstone i
Ryssland och Finland, var under me-
deltiden i bruk i hela Norden. Varje
bondgård hade sin badstuga, och där
samlades på lördagsaftonen gamla och
unga, män och kvinnor för att bada.
I Stockholm funnos åtminstone två
offentliga badstugor (den ena vid
Myntgatan, den andra vid
Södermalmstorg).
Johan III inrättade såväl på
Stockholms slott som på Ulvsunda en
simbassäng.
I de offentliga badstugorna användes
alltid kvinnlig betjäning. En fransk
resande, som 1635 besökte Stockholm,
berättar hur gemytligt det gick till på
en badstuga i staden; man träffade
bekanta, hörde nyheter, fick en kanna öl
och ett slag tärningar o. s. v.
1600- och 1700-talen Europas »smutsigaste
århundraden».
Efter medeltiden försvann badet som
folksed nästan fullständigt under mer
än 200 år. Den nordsvenska och finska
allmogen utgjorde emellertid ett un-
Sällskapsbad från 1400-talet. Det saknades
varken musik, mat eller svalkande drycker
(som kyldes i karet t. h.). »Aussig Wasser,
inne Wein, lasst uns alle fröhlich sein»,
heter det i en samtida visa.
563
540
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
