Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy - Bandyspelets historia - Spelets uppkomst, av jur. doktor Willy Meisl, London - Bandy i Norden, av chefredaktören, fil. kand. Torsten Tegnér och fil. kand. Åke Svahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANDY
Bild 1. Svensk bandys »fader», Clarence von
Rosen, på Nybroviken 1902, då han utdelar
den av honom (1901) uppsatta Nordiska
Spelens vandringspokal i hockey till Uppsala
Gymnasisters Hockeyklubb.
De första bandyreglerna.
(Fastställda av National Bandy Association
1891.)
Planen markerades med flaggor och skulle
mäta 200x100 yards (182,8X91,4 m) med 7 foot
(2,13 m) höga målstolpar på 12 foot (3,66 m)
avstånd från varandra. Klubban, som skulle
vara högst 2 tum (5 cm) bred, fick ej lyftas
över skulderhöjd. Endast målvakten fick slå
bollen, när den var i luften.
Bollen, av massivt gummi, mätte omkr.
21/, tum (5,6 cm) i diameter. Laget bestod
av elva spelare. Hörnor, frislag etc. utfördes
som i landhockey. Spelet började, när
domaren kastade bollen i planens centrum. W. M-l.
Bandy i Norden.
Genom engelska turister spreds
spelet till kontinentens faschonabla
vinterkurorter (S:t Moritz, Davos etc.),
till Wien och Budapest, Leipzig och
Prag samt till Norden. När de
klimatiska förhållandena i England så
småningom kommo spelet att dö ut — och
efterträdas av det typiska
inomhusspe-let ishockey —, hade det redan vunnit
fotfäste i Ryssland och de nordiska län-
derna (speciellt Sverige och Finland),
där spelet sedermera utvecklats och
fullkomnats.
Clarence von Rosen införde spelet.
Under en vintervisit i England 1894
lärde greve Clarence von Rosen känna
och uppskatta spelet. Vintern 1895—
96 introducerade han det i
Stockholms-societeten och bland diplomatiska
kårens medlemmar samt bildade »
Hockey-klubben» i Stockholm.
Mera sportmässigt utövades spelet,
som vid denna tid kallades hockey, först
vid de första Nordiska Spelen 1901.
Clarence von Rosen, som till spelen
uppsatt en vandringspokal (bild 1),
bildade denna vinter ett bandylag med
Stockholms bästa idrottsmän, bl. a. Axel
Norling, »Java» Juhlin, Algot Nilsson
(bild 2), och samtidigt tog han
initiativet till Uppsala Studenters
Hockeyklubb. Före spelen vunno
stockholmarna över uppsaliensarna med 4—1,
men i spelen segrade de senare 12 febr.
1901 på Nybroviken med 1—0. Matchen
försiggick med 9 man på varje sida.
Samma vinter bildade Sune Almkvist
Uppsala Gymnasisters Hockeyklubb
(bild 3), som blev ursprunget till
Upp-sala-Kamraternas berömda bandylag.
Något år senare upptogs spelet av
två av de ledande fotbollsklubbarna i
Stockholm, Kamraterna och
Djurgården, varvid man efter mönster från
fotbollen kom fram till uppställningen
med 11 man i laget.
Under den första tiden spelade man
med en trätrissa (icke olik
ishockeypucken) men fann den snart opraktisk.
Den ställde sig gärna på kant och var
då vansklig att tygla med klubban, i
töväder gled den ytterst motvilligt och
berövade därigenom spelet den
snabbhet och lätthet, som sedan alltid varit
en del av dess charm. 1904 ersattes
trissan med bollen.
Nordiska Spelens pokal erövrades för
alltid av »Uppsalagymnasisterna» genom segrar
i finalen över Stockholms Hockeyklubb med
2—0 (1902; pl. 1) och över Sjökrigsskolans
Hockeyklubb med 8—0 (1903).
619
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
