Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy - Bandyspelets historia - Bandy i Norden, av chefredaktören, fil. kand. Torsten Tegnér och fil. kand. Åke Svahn - Spelreglerna, av T. Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANDY
och Finland (se sp. 639). Dessa
landskamper mellan världens främsta
bandynationer utgöra sedan dess
bandysäsongens höjdpunkt och samla för
varje år allt större åskådarskaror. Vid
1937 års svensk-finska landskamp i
Stadion registrerades publikrekordet
för bandy med 15 094 personer.
Bandy utanför Sverige—Finland.
I Danmark har bandyspelet på
grund av de blida vintrarna aldrig fått
större betydelse, och 1924 spelades den
sista bandymatchen (1929 gjordes ett
försök att införa ishockey).
Spelet infördes 1895, men först vintern 1906
—07 spelades de första tävlingsmatcherna,
däribland en mellan Köbenhavns
Sköjtelö-berforening och Malmö Hockeyklubb. Vid
dessa första matcher spelade även damer i
Köpenhamnsföreningarnas lag. Efter
Nordiska Spelen 1909, i vilka ett danskt
bandylag deltog liksom även 1917, bildades dec.
1909 Dansk Bandy Union.
I Norge infördes bandy 1894 av
engelsmannen C. G. Tebbutt, men mera
idrottsmässigt spelades det först 1903,
då fyra svenska lag gåvo uppvisningar
under Internationella
Vinteridrottsvec-kan i Oslo. Samma vinter bildades
Kristiania Hockeyklub, som jan. 1905
spelade den första offentliga matchen
mot Kristiania Sköjteklub. 1907
gästades Norge av ett ryskt bandylag och
1909 av Leipziger Sportklub. Sedan
1912 spelas om norskt mästerskap, och
1920 bildades Norsk Ishockeyförbund,
numera Norsk Bandyforbund. Under
senare år har spelet skjutit fart, delvis
tack vare det intresse, som de sedan
1927 årliga landskamperna mot Sverige
väckt.
Däremot synes bandy av ekonomiska
skäl (svårigheten att hålla banor) vara
i utdöende i de baltiska
länderna, där det tidvis haft fotfäste. I
Ryssland hålles spelet alltjämt vid
makt, men den ryska sportens isolering
gäller även bandyn, varför något
officiellt utbyte hittills icke kommit till
stånd. Ryssarna synas spela med något
bredare och längre klubbor. Klubban
får där ej föras över höften. T.T.;Å.S-n.
649
Bild 4. Spelplanens längd får ej understiga
90 och ej överstiga 110 m. Bredden skall vara
minst 45 och högst 65 m. Vid lands- och
mästerskapsmatcher äro minimimåtten 100,
resp. 55 m. Mittcirkeln har en radie av 5 m.
SPELREGLERNA.
Nu gällande regler antogos 1936 av
Svenska Bandyförbundet (med smärre
ändringar 1938).
Spelplan och mål, se bild 4.
Bollen skall vara klarröd eller
purpurfärgad, så att den tydligt kan urskiljas mot
isen. Dess vikt i obegagnat skick skall vara
lägst 58, högst 62 g, dess diameter 6 cm.
Bollen skall ha en regelbunden studs — minst
10, högst 20 cm —, då den släppes från 1,5 m
höjd mot isen.
Klubban skall vara av trä utan
metallbeslag. Dess bredd, inklusive lindningen, får
på intet ställe överskrida 6 cm, längden längs
yttre sidan av klubbans böjning får uppgå
till högst 120 cm. Klubban får ej ha handrem.
Spelarnas antal är högst 11 i varje
lag. De benämnas och uppställas som i
fotboll. Samtliga skola befinna sig på
skridskor, vilka ej få ha skarpa spetsar. Vid
skada få högst två utespelare utbytas intill
avslag i andra halvleken, målvakten under
hela matchen.
Speltiden är delad i två halvlekar om
vardera 45 min. med en paus, som ej bör
understiga 5 eller överstiga 10 min. Vid
utslagstävlingar kan matchen förlängas, varje
gång i form av två halvlekar om 15 min.
Domarens utslag i spelet äro utan
appell. Till sin hjälp har han två linjemän
(på skridsko) och två måldomare.
626
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
