Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy - Spelets teknik, av T. Tegnér - Spelets taktik, av T. Tegnér och kamrer Gunnar Galin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANDY
spel gott kunde hävda sig även i
»vinterns fotboll».
Sedan speciellt Norrlands och
Värmlands storåkare ägnat sig åt bandyn,
har farten uppdrivits till den grad, att
ingen, som icke är fullgod åkare, med
framgång kan deltaga i tävlingsspelet.
Snabbhet i starten är av allra största
vikt. Det är oftast på de 8—10 första
meterna, som kampen om bollen
av-göres.
Hur klubban användes.
Fattningen.
Den skicklige bandyspelaren växlar
med två- och enhandsfattning men för
i regel klubban med båda händerna.
Han vinner härigenom bättre kontroll
över bollen, som icke så lätt studsar
från klubban, och kan med bättre
precision passa till sina medspelare.
Enhandsfattningen ger större
räckvidd och snabbhet i brytningarna.
En-handsslagen komma företrädesvis i
fråga i trängda lägen, särskilt av
försvarsspelare, som framför allt måste få
iväg bollen. Så snart det kommer an
på kraftiga slag (skott, frislag,
backslag etc.), användes dock andra handen
som stöd.
Även för målvakten gäller det att i
den mån så ske kan arbeta med bägge
händerna; hans arbete blir då
säkrare. Helst bör han också söka
manövrera sin kropp så, att han alltid
»täcker» bollen, om den av någon
anledning skulle hoppa ur händerna.
Slag.
Spelet försiggår i en serie av slag och
stoppningar. Mestadels äro slagen så
mjuka och följsamma, att de snarare
äro att beteckna som »fösningar» av
bollen, d. v. s. klubban skall följa med
så långt sig göra låter. Ett kort, stumt
slag blir osäkrare och framför allt
svårare att ta emot. Detta gäller speciellt
kombinationsspelet ute på planen.
Huvudsakligen är det blott vid inslag,
frislag etc., när forwards skjuta på mål
eller backarna returnera bollen i
trängda lägen, som spelarna tillgripa mera
kraftiga slag, varvid klubban lyftes
meterhögt från isen för att ge mera snärt
i tillslaget.
Stoppningar.
Vid handstoppning får spelaren icke
ge fart eller riktning åt bollen, utan den
bör i mesta möjliga mån falla lodrätt
ned på isen. För att icke bollen skall
studsa från mottagaren gäller det för
denne att »ge efter» något med
klubban eller handen i själva beröringen
med bollen. Numera stoppar den
skicklige »tennisspelaren» blott sällan bollen
med handen (utan använder klubban),
dels för att undgå risken att bli avblåst
för »felaktig handstoppning» och dels
för att snabbare kunna passa. Dessa
luftstoppningar och luftpassningar
inläras vanligtvis vid höstens förträning på
landbacken.
Passning.
En passning skall ske mjukt och en
aning framför mottagaren. Den skall
alltid läggas så, att mottagaren har
minsta möjliga besvär både att ta emot
bollen och att driva den vidare. T. T.
SPELETS TAKTIK.
I början spelade var och en sitt spel.
I bandyns barndom ägde man ännu
icke så mycket känsla för lagspelet.
Var och en, som kom i besittning av
bollen, sökte att åka eller dribbla
förbi så många av motspelarna som
möjligt. Passa gjorde man endast, då
man icke orkade eller med framgång
kunde dribbla längre.
Så småningom skilde man i laget
mellan två olika delar, anfallet och
försvaret. Det förra, d. v. s. de fem
forwards, fingo till uppgift att genombryta
motståndarnas försvarslinje, medan
försvararna inskränkte sig till
positionsspel framför egna buren. De skarpaste
striderna uppstodo ett par tiotal meter
framför resp. målburar, där de tre
halvbackarna och de två backarna
posterade.
Ryssarna lärde oss lagspel.
Det moderna lagspelet
demonstrerades i Sverige först av ryssarna vid deras
649 629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
