Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Historia - Utrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBESTIG NING
dad klättringsteknik. Även i Jämtland
finnas emellertid vissa möjligheter till
klättring, t. ex. i Sylmassivet (1762 m).
Sveriges högsta fjälltopp,
Kebnekaise (2123 m), bestegs första gången
22 aug. 1883 av fransmannen Charles
Rabot, den näst högsta, Sarektjåkko
(2 090 m), 1879 och den tredje i
ordningen, Raskasatjåkko (2 076 m), 1880,
båda av svensken G. W. Bucht. Dessa
tre toppar bestegos vintertid första
gången av H. N. Pallin resp. 1908,
1916 och 1920. Se vidare tabellen sp.
769—774.
I Sverige finnas två specialklubbar
för bergbestigning: De Lappländska
Fjällkarlarnas Klubb, grundad 1920,
och Svenska Fjällklubben, som
grundades 1927. I båda fordras vissa
utförda prestationer för inträde.
Svenska Turistföreningen har
verksamt bidragit till sportens utbredning,
bl. a. genom att anordna
bergbestig-ningskurser, de första 1928 och 36.
Svenska bestigningar utomlands.
Bland märkligare sådana kunna nämnas:
Göran Wahlenbergs bestigning 1813 av
Lom-nicky Stit (2 634 m) i Tatra.
Sven Hedins bestigning av Demavend (5 670
m) i Persien 1890 till en höjd av 5 500 m och
av Mustagata (7 860 m) i Pamir 1894 till en
höjd av 6 300 m.
Helge Backlunds m. fi. förstabestigning
1900 av Spetsbergens högsta topp,
Newton-toppen (1 660 m).
Erie von Rosens, Robert Fries’ och Gustaf
von Hofstens förstabestigningar av de två
topparna i Chani (6 060 m) i de argentinska
Kordillererna 1901.
Vidare må nämnas Gustaf Ullens
bestigningar i Norge 1903—06, Anders Pallins i
Alperna 1907—09 samt Gunnar Eklunds
bestigning av Cotopaxi (5 943 m) i Ecuador
1929 och av Tolima (5 616 m) i Colombia 1931,
slutligen H. N. Pallins bestigningar på
Grönland 1936.
Norge — ett paradis för alpinister.
Norge är ett av de bästa
bergklätt-ringsländerna i världen. Bergen där
äro mycket brantare än i Sverige men
i allmänhet ganska lättåtkomliga. Det
är framför allt området kring
Jotunheimen med Norges högsta toppar,
Galdhöpiggen (2 468 m), Glittertind
(2 453 m) m. fi., som locka, men även
Lofoten och många andra delßr av
Norge erbjuda goda möjligheter.
I Norge datera;- man sportens början
i modern tid från professor Chr. Smiths
bestigning av Bitihorn och Besshö i
Jotunheimen 1813.
Den första verkliga toppbestigningen
utfördes emellertid först 1820, då
ovannämnde Smith tillsammans med
dåvarande studenten, sedermera professor
Chr. Boeck samt Ole Urden besteg
Falketind i Jotunheimen. Detta var
inledningen till en lång rad alpinistiska
bedrifter i Norge. Av de viktigaste må
här nämnas Galdhöpiggens bestigning
av tre norrmän 1850 och engelsmannen
William Cecil Slingsbys av Store
Ska-gastölstind 1876.
Slingsby, som blivit kallad »den
norske tindesports far», fick många
efterföljare, bl. a. Th. J. Heftye, som
redan 1867 stiftat Den Norske
Turistförening. Denna sammanslutning har
gjort mycket för bergbestigningen i
Norge, vilket i ännu högre grad gäller
om den 1908 grundade Norsk
Tinde-klub.
UTRUSTNING.
En ändamålsenlig utrustning är vid
bergbestigning kanske viktigare än vid
de flesta andra sportgrenar. Det må
dock framhållas, att förvånansvärt goda
prestationer stundom utförts med
mycket primitiv utrustning.
Lägerutrustning.
Man måste i allmänhet räkna med
över-tning på större höjder, där skyddshus,
kåtor o. d. saknas. Utrustningen bör
följaktligen kunna möjliggöra lägerslagning
under jämförelsevis svåra förhållanden.
Tältet bör vara av enkel och säker
konstruktion samt så lätt som möjligt, då det
ofta måste bäras på ryggen till betydande
733
784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
