- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
757-758

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Teknik - Förflyttning över snö och is

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERGBESTIG NING

farliga, som de se ut. De kräva
dock stor försiktighet. Isfallen äro
svårast i mittstråken samt i sina övre
delar, där rörelsen är störst och
sprickorna äro minst igenrasade. I de
upptornade ismassorna kunna farliga ras
uppträda. De förekomma mest på
sommaren och under dagens varmaste
timmar. Tekniken för klättring i isfall
överensstämmer med eller närmar sig
tekniken för annan klättring.

Is- och snösluttningar bestigas med hjälp
av isyxa och stegjärn.

Bestigning över snö- och isområden
har under senare år blivit allt vanligare
i samband med bestigningar av mycket
höga berg, vilkas övre regioner äro mer
eller mindre fullständigt täckta av is
och snö. Härvid har utbildats en
klättringsteknik, som icke väjer för några
hinder och i mycket överensstämmer
med tekniken vid bergklättring.

Nödvändiga hjälpmedel vid is- och
snöklättring äro isyxa och stegjärn.
Isyxan kan i brantare sluttningar med
fördel ersättas av en ishammare, som
har ena delen av hammaren utdragen
till en spets såsom på en isyxa. Den
vanliga isyxan bör dock under alla
förhållanden också medföras för stöd
och förankring.

Vid gång över snösluttningar måste
förste mannen ständigt tänka på, att de
fotsteg han gör skola begagnas även
av efterföljarna, och därför se till att
de komma på lämpligt avstånd från
varandra och bli så horisontala som
möjligt. Kroppen hålles lodrätt under
gången, och ett lätt stöd tages med
isyxan. Om snön är hård eller
sluttningen blir brantare, påsättas
stegjärnen i god tid.

Gång med stegjärn kräver en viss
övning och är särskilt påfrestande för
fotlederna. Vid varje steg måste
stegjärnen sättas ned parallella med
underlaget, så att alla taggarna ta på
en gång.

Så länge snön är någorlunda lös,
kan man sparka fotsteg även med
stegjärn på fötterna och uppför mycket

branta sluttningar. All stegsparkning
skall ske så, att stegen luta inåt snön
eller åtminstone bliva horisontala. Är
snön så hård, att stegsparkning
omöj-liggöres, såsom ofta är fallet i de högre
regionerna, kan man utan att hugga
fotsteg gå i ända upp till 50° lutning
med stegjärn på fötterna. Vid större
lutning än 50° måste fotsteg huggas
med isyxan.

Vid gång i lös snö uppför så branta
sluttningar, att klättringen får likhet
med gången i en stege, drives isyxan
in i snön före varje förflyttning, och
den högra eller båda händerna läggas
på denna som stöd. Isyxan ger då en
utmärkt förankring både för sin bärare
och för de omgivande deltagarna, ifall
någon av dem skulle behöva säkras
med repet. Sådan förankring blir
erforderlig särskilt vid gång på hård snö
längs med eller snett över branta
sluttningar. Förankringen utföres då vanl.
av den närmast efterföljande
deltagaren, som driver in isyxan, så långt det
går, i snön vid sin översida och slår
repet ett varv om dess skaft, lägger
vänstra handen över yxan och fattar
repet med den högra samt låter det
glida genom denna hand, allteftersom
kamraten fortskrider. På motsvarande
sätt säkras den efterföljande av förste
man. Den förste mannen skall vid gång
i snösluttningar svara för såväl
upp-trampning som sparkning och huggning
av steg. På grund av ansträngningen
därmed måste han ofta avlösas.

Samtliga deltagare skola tillse, att
de stiga så rakt, horisontalt, jämnt och
lugnt i fotstegen som möjligt. Envar
måste tänka på sin efterföljare, som
icke bör få ett sämre utan såvitt
möjligt bättre eller åtminstone lika gott
fotsteg som de andra. Det har med
rätta sagts, att det sätt, på vilket
berg-bestigaren sätter ned foten på is och
snö, klassificerar honom.

Hur isyxan hanteras.

Vid huggningen av steg bör isyxan
helst föras med båda händerna, så
länge det är möjligt. I snö användes

758 784

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free