Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Värdesättning, tillsammans med fil. och med. doktor Ludwig Englert, Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBESTIGNING
lig. Det torde icke finnas någon mera
direkt brottning med naturen. Har
man slutligen övervunnit alla
svårigheter och nått den eftersträvade toppen
samt får mottaga belöningen ,för
ansträngningar och faror i form av en
allomfattande mångmilautsikt, som
skänker en känslans fullhet utan like
och fyller en med det triumferande
medvetandet om ett övervunnet segt
motstånd samt om vissheten att icke
kunna komma längre eller högre, då
har man häri en god del av
förklaringen till alpinismens tjusning.
Denna känsla är så stark och
ihållande, att den, som erfarit den en
gång, sedan i de flesta fall för sitt
återstående liv är hemfallen åt dess
förtrollning.
Påven Pius XI som. bergbestigare.
Den nuvarande påven, som i yngre
dagar var en framstående alpinist, har
på ett träffande sätt karakteriserat
bergbestigningssporten med följande
ord:
»Den verkliga alpinismen är
ingalunda en fråga om våghalsighet, utan
tvärtom helt och hållet en fråga om
försiktighet och en smula mod, om
styrka och uthållighet samt känsla för
naturen och dess mest fördolda
skönheter, vilka visserligen stundom kunna
vara skräckinjagande men kanske
därför så mycket mera sublima och
befruktande på ett mottagligt sinne.»
Bergbestigningsolyckorna.
Ensamt Östalperna kräva årligen bortåt
200 människoliv.
Bergen ha redan långt före den
moderna alpinismens uppkomst krävt
många offer, så t. ex. förolyckades vid
biskopens av Liége färd över Alperna
på nyåret 1128 tio bergförare genom
ett snöskred vid S:t Bernhard.
Berg-bestigningssportens första offer var en
engelsk lörd, som 1806 omkom i en
spricka i Murettoglaciären i Bernina.
Ända fram till sista tredjedelen av
1800-talet voro emellertid olyckor re-
767
lativt sällsynta, då så gott som alla
bestigningar företogos med stort uppbåd
av människor, hjälpmedel och tid.
Med alpinismens genombrott i
mitten av 1880-talet gick antalet olyckor i
höjden och befinner sig trots alla
förebyggande åtgärder sedan 1930 i
stigande. Fullständiga statistiska
uppgifter saknas, men enligt av Deutscher
Alpenverein för Östalperna gjorda
sammanställningar uppgår antalet
dödsolyckor årligen till mellan 150 och 200,
under det att antalet bestigningar
uppskattas till 1—IV2 mill. årligen.
Bristande erfarenhet och dålig utrustning
bära mestadels skulden.
Det statistiska materialet tillåter trots
sin ofullständighet en viss inblick i
orsakerna. Minst två tredjedelar av alla
olyckor ha drabbat nybörjare och
turister, som givit sig ut på expeditioner,
vilka överstigit deras tekniska
förutsättningar och krafter, utan nödvändig
utrustning eller utan hänsyn till de i
bergstrakter vanliga plötsliga
väderleksomslagen, som på några ögonblick
kunna göra en söndagsutflykt till en
kamp på liv och död. Typiskt i detta
fall är, att två berg, vilka knappast
under normala förhållanden bereda den
erfarne bergbestigaren svårigheter,
uppvisa det högsta antalet olyckor,
Zugspitze och Wilder Kaiser.
Sistnämnda plats, Münchenungdomens
speciella »Klettergarten», kräver årligen
under loppet av några veckor mer än
ett dussin människoliv.
Förebyggande åtgärder.
Att förebygga olyckor och rädda
bergbestigare i fara har blivit en av
alpinistsam-manslutningarnas viktigaste uppgifter.
Framför allt har man sökt fylla denna
uppgift genom att skapa en snabbt och
säkert arbetande bärgningsorganisation för
förolyckade eller i fara befintliga
bergbestigare. Så underhåller Deutscher
Alpenverein i Östalperna 212 räddningsstationer
och Schweizer Alpen Club i Västalperna
omkr. 100 stationer, skyldiga att hjälpa alla
bergbestigare. Bärgningsgrupper rycka ut
på anmälan av personer, som iakttagit
bergbestigare i fara, eller då dessa själva påkalla
hjälp genom den internationella alpina
nödsignalen. Pan.
768
Tryckt 2VS 38.
<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
