Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Big game fishing, av ryttmästare Rudolf Hammarström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BI G GAME FISHING
stillsamt och lugnt, låter
man den få några sekunder
på sig för att få betet väl
in i munnen. Därefter
an-sättes mothugget hårt med
rullbromsen, ej blott en utan
flera gånger och tätt på
varandra. Man bör låta
fisken rusa med så pass hård
broms, som man själv och
redskapen tåla. Ty från
detta ögonblick är striden i
gång, och det gäller nu att
utan en sekunds avbrott
hålla största möjliga press
på den kämpande fisken.
Efter den första ursinniga
rushen brukar den ta det
något lugnare, dock ej mera
än att den ledigt bogserar
roddbåten med en fart av
3—4 knop.
Så snart en möjlighet ges, försöker
man att vinna tillbaka på rullen av
den utdragna linan och snåla in meter
för meter. Nu följa kanske några litet
kortare rusher, omväxlande med längre
»bogseringar». Så fortgår striden, som
kan vara av växlande varaktighet,
beroende på hur fisken blivit
krokad, från 40—50 minuter upp till 10—
12 timmar eller mera. Bromsen måste
manipuleras med omsorg och lättas
under de våldsammaste rusherna, eljest
slites linan lätt av. Så småningom
mattas den kämpande fiskens krafter,
och man kan få den närmare och
närmare båten, tills den slutligen är inom
räckhåll för huggkroken. Medhjälparen
skall nu fortast möjligt söka få tag på
ståltafsen och draga fisken intill båten,
där den gaffas i munnen. En repsnara
lägges om stjärten, varefter fisken
bogserad ombord på motorbåten.
Redskap.
Spöet. Ett spö, som skall kunna
motstå de påfrestningar, vilka alltid äro
förbundna med storviltfiske, måste givetvis
vara ett extra kraftigt redskap. Det göres
vanl. av hickory eller kluven bambu.
Längden varierar mellan 1,8 och 2,4 m. Ofta är
spöet försett med såväl ringar som rullfäste
Den kände, mer än 80-årige engelske sportfiskaren G. L.
Reade, som slagit sig ned i storviltfiskarnas paradis, Nya
Zeeland. Spöets skaftända är instucken i en hylsa på
båtsätet; handtagets överända är genom en rem med
karbin-hake fäst vid »selen». Det behövs kraftiga don, när
storfisken hugger betet.
på två sidor för att kunna »vändas», om det
slagit sig efter någon hårdare påfrestning.
De kraftigare spöna ha en vikt av 1,2—1,3 kg.
Rullen utgör säkerligen den
viktigaste delen i hela utrustningen. En del
förträffliga, ehuru givetvis även dyrbara,
rullar finnas i handeln. Deras dimensioner
bli självfallet aktningsvärda, ända upp till
2,5 dm i diameter, då de måste kunna
rymma 500 m eller mer minst 54-trådig lina.
Under striden regleras en hårdare eller lättare
press på linan medelst en särskild skruv.
Härtill kommer en handbroms, vanl.
bestående av en läderbit, som med fingrarna
pressas mot linspolen.
Linan. En längd av c:a 500 m torde få
anses som ett minimum. Beträffande
diametern, resp. styrkan, råda något olika
åsikter bland fackmännen. En del hålla på
tunnast möjliga linor för »sportens» skull.
Andra föredraga en lina, som är så
dimensionerad, att den verkligen kan beräknas
hålla för den största fisk man har utsikt att
träffa på, utan att striden skall behöva
draga ut i det oändliga. Det torde åtminstone
för nybörjaren ej vara rådligt att ge sig i
kast med storfisk utan en minst 54-trådig
lina med en hållfasthet i torrt tillstånd av
c:a 1 kg per tråd eller 54 kg för linan. Detta
hindrar inte, att fiskar på flera hundra kg
tagits med blott 36-trådiga linor.
T a f s e n är gjord av stålwire,
vanligen 15—20 fot lång, samt försedd med 3—4
lekanden.
Kroken bör naturligtvis vara av
yppersta material, ej för hårt härdad, så att
821
820
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
