Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bollspel - Bollspel i fornnordisk tid, av docent J. Götlind - Bollspel under medeltiden, av A. Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOLLSPEL
skotska namnet på bollen i detta spel,
knout, vilket liknar den isländska
beteckningen knattr.
Knattleken spelades med en liten,
hård boll och bollträ (isl. knattré) och
påminner i viss mån om modern
hockey, eller rättare sagt bandy, då det
företrädesvis spelades på tillfrusna
vattendrag. Spelet, som var
synnerligen hårt, gick ut på att slå, sparka
eller kasta bollen över motståndarnas
mållinje. Man spelade ofta bygdelag
mot bygdelag och gick man ur huse
för att uppmuntra de spelande
ynglingarna.
Treboll och långboll — typiskt nordiska
bollspel.
I nordiska folkvisor nämnas ofta
bollspel. Dels synes det därvid varit fråga
om olika former av treboll, dels om
den i Norden mest spridda av alla
bolllekar, ->långboll, på danska kallad
langbold, på norska langboll. Långboll
kvarlever ännu som pojk- och folkspel
i många variationer och under olika
namn, »slå sälta», »söt och sur» (södra
Sverige), »tre slag och ränna»
(Uppland), »slå kuddje» (Jämtland) och
»langbo» (Gotland).
En annan gammal nordisk bollek,
som förekommer i olika former, är »boll
stå» (på danska stanto). Utmärkande
för denna är, att alla måste stanna, där
de befinna sig, när »boll stå» ropas, och
att den, vars namn nämnes, skall fånga
bollen och »bränna» en annan.
Uteslutande begränsat till Gotland
var ->pärk, som närmast är besläktat
med medeltidens »jeu de la longue
paume». Pärk ingick alltid jämte »kasta
->-varpa» och andra idrotter i de
traditionella tävlingarna mellan olika
socknar, »våg», som kvarlevt in i våra dagar.
J. G-cL.
BOLLSPEL UNDER MEDELTIDEN.
I vilken utsträckning och på vilka
vägar bollspelet räddat sig från antiken
till medeltiden är ej klarlagt. Mycket
Bild 3. Medeltida bollek. Ur Anton Sorg,
»Historie von Herzog Leuppold und seinen
Sohn Wilhelm von Österreich» (Augsburg
1481).
talar emellertid för att antikens
bolllekar levt kvar i Italien efter den
antika kulturens undergång.
Att det emellertid ofta ej existerar
något som helst historiskt sammanhang
mellan de olika spelformerna har redan
förut påpekats.
Bollspelen voro de medeltida folkfesternas
kärna.
Typisk är i detta hänseende
folkfotbollen, det viktigaste av de
bollspel, som jämte de enklare
bolllekarna förekommo under medeltiden
och som utgjorde kärnan i medeltidens
folkfester.
Fotboll spelades vanligen endast på
några få högtidsdagar. Visserligen
stodo två partier mot varandra, men
man kan knappast beteckna dem
som lag, då de oftast voro olika stora
och avsevärt större än i våra dagar,
ibland flera hundra på varje sida.
Själva spelet hade ej heller karaktär
av lagspel. Endast ett par spelare i
sänder deltogo. Den stora massan
följde visserligen med i spelets gång
men ingrep sällan aktivt utan bildade
mer en resonansbotten för
spelhandlingen. Åskådare och spelare voro
oftast ett. Liksom varje åskådare kunde
bli spelare, när slumpen förde bollen
till honom, kunde varje spelare, när
han hade lust, sluta spela och bli
åskådare.
914 906
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
