Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boxning - Boxningstaktik, av Roland Hentzel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOXNING
tag från denna regel — när den starke
naturlige fightern med stor slagkraft
möter en »vetenskaplig» boxare av den
nervösa typen, som har svårt att
komma i gång. Då har han mest fördel av
att sätta allt på ett kort och rusa på för
att få ett snabbt avgörande. Det var så,
som Jack Dempsey, en av
ringhistoriens största »hardhitters» (hårtslående
boxare), i regel vann sina matcher.
Det är huvudsakligen genom
fintan-det, som man kommer underfund med
motståndarens taktik. Man fintar t. ex.
med en rak vänster och ser genast, hur
motståndaren parerar denna stöt,
sedan fintar man med andra stötar och
slag. Så lämnar man avsiktligt
öppningar för slag och ser, hur
motståndaren beter sig — naturligtvis måste
man hela tiden vara på sin vakt mot
obehagliga överraskningar —,
samtidigt som man studerar hans fotarbete,
balans etc. Sedan man på detta sätt
lärt känna motståndaren, gäller det
att snabbt göra upp sin egen
fälttågsplan.
Ringrepens användning.
Det ingår i taktiken att kunna
effektivt utnyttja det begränsade utrymmet
i boxningsringen. Som regel gäller, att
man skall försöka undvika att bli
trängd mot repen, framför allt att bli
inträngd i ringhörnen under matchens
gång.
När man står i ett av ringens hörn,
har man ju en mycket begränsad
rörelsefrihet, man kan inte göra sidsteg och
inte slå som man vill. Motståndaren
har ett givet övertag, och är han
tillräckligt erfaren och snabbtänkt,
utnyttjar han det också. Många boxare
manövrera med avsikt motståndaren så,
att han blir trängd mot repen eller
instängd i något ringhörn, varpå de söka
åstadkomma ett avgörande.
Hur man sparar sin kondition och
uttömmer motståndarens.
Inte minst viktigt är att hushålla
med krafterna. Detta gäller inte
endast för proboxaren, som har att
genomkämpa 10—15 ronder och därför
1025 33-:
måste ta de första ronderna i lugnt
tempo, utan även amatören, som
endast har 3 ronder.
En stor konst är att samtidigt kunna
hushålla med sina egna krafter och
uttömma motståndarens. Det finns
boxare, som äro experter på detta.
Genom att finta lura de ofta
motståndaren att missa. Detta ideliga
missande är i hög grad tröttande. Genom
ständiga fintanden hålla de
motståndaren i oavbruten rörelse och lura honom
att oupphörligt spänna sig. Vidare förstå
de att dra nytta av clincherna på så
sätt, att de tynga ned honom och tvinga
honom att »skjuta ifrån». Detta arbete
i clincherna är dock inte att
rekommendera för fysiskt underlägsna
boxare, vilka givetvis här måste komma
till korta.
En gyllene regel i boxning är att
själv gå så löst och lätt som möjligt,
samtidigt som man anstränger
motståndaren så mycket som möjligt.
I detta sammanhang må påpekas
vikten av att icke visa sin egen
trötthet utan ständigt låta motståndaren tro,
att man är i bästa form. Ett leende på
läpparna kan ofta bättre än
slagväxling få motståndaren att tro, att ens
kondition är god.
Hur man behandlar »igelkottsboxare».
Många boxare försöka i strid mot
amatörreglerna slingra sig ur kritiska
situationer genom att »rulla in sig
i garden» (gå i dubbel gard) för
att sedan snabbt räta ut sig,
innan domaren hinner ingripa. Dessa
boxare lönar det sig inte att slå på,
så länge de ha sin »igelkottsgard», ty
då riskerar man bara att skada
händerna, utan det bästa är att invagga
dem i säkerhet genom att retirera och
sedan slå, när de »släppt garden» igen.
Ringdomaren bör emellertid alltid se
till att »igelkottsgardering» inte
förekommer (se sp. 1030).
Planläggning av kampen (»strategi»).
»Boxningsstrategi» kan
karakteriseras som planläggning av matchen i
S. I 1026
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
