Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brottning - Brottningens historia - De nordiska länderna, av fil. dr H. Lehmusto och redaktör A. Lidström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROTTNIN G
slutet av 1890-talet
började den utövas mera
allmänt. 1891 bildades
landets första
brottningssällskap, Helsingfors
Atletklubb, och sedan 1898
ha mästerskapstävlingar
anordnats.
Finnarnas läromästare voro
letten C. Jackson, polackerna
A. Sagorsky och framför allt
L. Pytlasinsky, vilken
upprättade en skola i
Helsingfors 1896. Hans samt esterna
G. Hackenschmidts och G.
Lurichs verk fortsattes sedan
av C. Allén.
Finland kom snart att
intaga en ledande
ställning i världen: de finska
brottarna blevo de bästa,
och själva brottningen
utvecklades genom nya grepp och
förbättringar av gamla. Finnarna ha i
regel varit andra folks läromästare både
genom sina i utlandet tävlande brottare
och genom de utmärkta instruktörer
landet sänt ut i världen.
Bland de många äldre finska brottarna med
världsrykte må här nämnas A. Lindfors, W.
Weckman, E. Väre, A. Linko (hette förut
Lindén, Lindénagreppets uppfinnare), K.
Anttila, R. Oksa, E. Leino och O. Friman.
Den senare, som uppfunnit många grepp,
anses jämte Oksa och V. Kokkinen vara den
i tekniskt hänseende skickligaste brottare,
som funnits. Om finnarnas många övriga
mästare se kap. Statistik.
Bland ledare må nämnas fil. dr H.
Leh-musto, fil. mag. V. Smeds, löjtnant V. J.
Penttala och dir. V. Anttila.
Den äldsta och mest betydande
brottningsklubben näst Helsingfors
Atletklubb är Helsingin Jyry (gr. 1902). —
Finska Brottningsförbundet (gr. 1910
som sektion, fristående 1932) omfattade
1938 över 200 föreningar med 12 000
medlemmar. H. L-o.
Sverige urspr, dansk »brottningsprovins»,
nu världens främsta brottarnation.
I mitten av 1890-talet kom den
grekisk-romerska brottningen till Sverige.
Danskarna voro våra läromästare, och
samarbetet mellan Danmark och Skåne,
som låg närmast till, blev mycket liv-
1125
Bild 13. Hur de svenska brottarframgångarna förbereddes.
Från olympiabrottarnas träningsläger i Gubbkärret i
Bromma. Främst Cadier, därefter Oksa, Helge Bengtsson, Einar
Karlsson, Rudolf Svensson, Herbert Olofsson m. fi.
ligt. Svenskarna fingo tävla vid
Danmarksmästerskapen, och svenska
föreningar i Malmö voro t. o. m. anslutna
till Dansk Atlet Union.
Från Skåne spred sig brottningen
till Göteborg, Eskilstuna och Stockholm.
SM infördes redan 1896 och voro i
början öppna även för icke svenskar (1899
och 1901 voro sålunda de svenska
brottningsmästarna danskar). Se vidare sp.
1191—92.
1909 bildades Svenska
Atletikförbun-det för brottning och tyngdlyftning,
sedan brottning tidigare sorterat under
Sv. Idrottsförbundet. Först 1920 fick
brottningen ett eget förbund, Svenska
->Brottningsförbundet.
1910—12 verkade den skicklige finske
brottaren Tuomisto som instruktör för
att förbereda våra brottare till OS 1912.
Med dessa spel inleddes den spännande
striden om ledningen i brottning mellan
Finland och Sverige.
I början dominerade Finland, och
först 1925 blev striden jämnare. Fr. o. m.
OS 1932 kan Sverige sägas ha
över-flyglat finnarna och står nu som
världens främsta brottarnation, på de allra
senaste åren dock hotat av Tyskland.
Från att kring 1920 ha varit en nästan
bortglömd gren har brottningen arbetat
1181 1125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
