Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykel - Cykelns historia, av redaktör Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKEL
Bild 4. En cykelskola i U. S. A. 1869. Cyklarna äro en av
bröderna Hanlon gjord förbättring av Lallements
konstruktion. — Efter tidskriften Harpers Weekly.
nästan mitt över framhjulet ett ytterst
riskabelt och svårbalanserat åkdon.
Den gjorde verkligen skäl för det namn,
Velteped, vartill dansk folkhumor
om-bildat ordet velociped. Vid minsta stöt
mot en sten eller mot något annat
hinder stjälpte den lätt överända, varvid
fallet blev rätt våldsamt. Höghjulingen
förblev därför i viss mån endast en
sportmaskin.
Den låga »säkerhetscykeln» och den
pneumatiska ringen slå igenom omkring 1890.
Kravet på säkerhet ledde till och
kom att ge namnet åt en av
engelsmannen H. J. Lawson 1876 gjord
uppfinning, säkerhetsvelocipeden, safety
bicycle. Denna, vars tillverkning 1885
upptogs av den engelska cykelfirman
Starley & Sutton, hade i sin av Star-
ley förbättrade form två
lika stora hjul, med
vevlagret mellan hjulen och
kedjetransmission till
bakhjulet. Något senare
gjordes av den skotske
veterinären John Boyd Dunlop
en revolutionerande
uppfinning i cykelns historia,
den pneumatiska
hjulringen. Dunlop levererade
1888 sin första ring,
bestående av ett däck av
gummi och tyg och en inre,
med luft uppumpad
gummislang. Liksom kort tid
förut säkerhetscykeln
undanträngt höghjulingen,
ersatte den pneumatiska
ringen under 1890-talets första år
fullständigt de förut brukliga massiv- och
cushionringarna (av eng. cushion,
kudde). Samtidigt med den pneumatiska
ringens införande fick cykeln genom
den s. k. diamondtypen (av eng.
dia-mond, romb) med raka ramrör en
form, som den i stort behållit.
Den moderna cykeln.
Sedan på 1870-talet rull- och
kullager i kraftbesparande syfte börjat
användas och under följande årtionden
alltmer fulländats, gjordes i början av
1900-talet en epokgörande uppfinning,
frihjulsmekanismen. Denna möjliggör
för ryttaren att såväl genom
tramp-ning driva bakhjulet runt som att, då
trampning ej behövs, hålla fötterna
stilla på pedalerna och låta cykeln
gå av egen fart. Oftast är
det också möjligt att
därvid bromsa genom
bakåt-trampning med en i
fri-hjulsnavet inrymd
friktionsbroms.
Sedan cykeln på
1890-talet fått sin moderna form,
har, främst genom
cykelsportens och turismens
krav, en specialisering av
fabrikationen skett. Då
Bild 5. Cykelns utseende på 1880-talet. Höghjuling (t. v.)
och »säkerhetscykel».
399
396
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
