Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Cykelsporten i Norden - Sverige, av redaktör Lennart Herlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
«
Bild 6. Från ett banlopp i Göteborg vid sekelskiftet.
Bansportens storhetstid årtiondet kring
sekelskiftet.
I huvudsak var emellertid
cykelsporten under en lång följd av år förlagd
till banorna landet runt. Mer eller
mindre förstklassiga banor funnos
sålunda i Göteborg (byggd 1895), Malmö
(1890), Lund (1893) och Landskrona
(s. å.). Särskilt efter tillkomsten av
Idrottsparkens cementbana i
Stockholm 1895 kom bancykelsporten i sitt
flor.
Under en följd av år hade Sverige
banryttare av hög klass, t. ex. Axel
Storm, Malmö, Emil Salmson, Ulrich
Salchow, världsmästare i konståkning
på skridsko, Severin Åkerstedt och
Andrew Hansson, Göteborg, som
representerade Sverige vid OS 1906 och 08.
Två av våra främsta på bana sökte för
övrigt professionell licens, nämligen Andrew
Hansson och J. Campe, Malmö. Ett
professionellt evenemang arrangerades i
Idrottsparken 1908, då Djurgårdens IF stod för
rusthållet och deltagarna voro sådana
storheter som dansken Ellegaard, belgiern van
den Born, tysken Willy Bader och dansken
Alfred Jörgensen.
Större framgångar än någon annan svensk
hade emellertid tvåan vid Mälaren runt
1893, John Larsson från Norrköping, som i
U. S. A. under namnet Iver Lawson blev en
framstående banryttare och 1904 i London
vann professionella sprintermästerskapet
fore dansken Ellegaard.
Så småningom kom emellertid
ban-cyklingen i skuggan av
landsvägsåkningen. Idrottsparkens bana revs 1910
för att lämna plats åt Stadion, och
senare nedlades även Göteborgs- och
Hälsingborgsbanorna (1916, resp. 17). 1923
kom emellertid
Hornsbergsvelodro-men i Stockholm till och härmed
en ny men kort glansperiod för
bancykelsport, dominerad av
bröderna Erik och Arthur Bjurberg. Den
förstnämnde kunde bl. a. överträffa
åtta svenska rekord. Den storslagna
anläggningen bar sig emellertid inte
och inköptes 1930 av Stockholms stad
för rivning. Sedan dess har bansporten
i Sverige legat i lägervall av brist på
bana. En liten träbana, mätande 161 m
i omkrets, inbyggdes 1938 i Allstadion
i Stockholm.
Landsvägsåkningen i förgrunden.
Efter en 8-årig paus återupptogs
Mälaren runt 1901 och har sedan dess
körts årligen med undantag av 1920.
Tävlingen var under mer än ett årtion-
429
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
