- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 2. Bröstsim-Flugfiske /
623-624

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diskuskastning - Historik - Under antiken, av professor Martin P:n Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DISKUSKASTNING

före 500 f. Kr. var emellertid
metalldis-kusen i bruk, och från 400-talet synes
den helt ha
utträngt den
klumpigare stendiskusen.

Bild 3. Liksom nu markerades kastets längd
med en pinne, som stacks ned i jorden. Efter
en bild på en dryckesbägare från omkring
525 f. Kr. — Bild 4. Kastaren synes förstärka
pendlingen genom en förflyttning fram och
tillbaka av vänster fot. Efter en bild på ett
dryckeskärl.

De vid olika fester använda diskusarna
varierade avsevärt i vikt. Likaså användes
vid gossars tävlingar lättare redskap än vid
männens. Däremot får man nog antaga, att
diskusar av samma vikt begagnades vid
Olympiska Spelen. Den romerske
reseskildraren Pausanias (2 årh. e. Kr.) antyder detta
genom att omtala, att i sikyoniernas
skattkammare förvarades tre diskusar, som
användes vid femkampen.

Med undantag av den större, som med
säkerhet aldrig använts vid tävling, ha de
bevarade metalldiskusarna en diameter av 16,5
—28 cm och väga 1,245—3,992 kg. Materialet är
vanligen brons, någon gång bly.

Hur kastet utfördes.

Det gällde liksom vid modern
dis-kuskastning att kasta så långt som
möjligt, aldrig att med diskusen träffa ett
mål.

Kastplatsen (balbis) var markerad
med linjer framtill och vid sidorna,
vilka kastaren ej fick överskrida.
Kastet markerades med en pinne, terma
(hos Homeros sema), som stacks ned i
jorden (bild 3), och mättes senare från
balbis till märket. Man kastade i
stadions längdriktning, och kast, som
slogo ned utanför långsidorna, voro
ogiltiga. Troligen hade varje tävlande
rätt till tre kast.

Det rika bildmaterial av antikens
diskuskastning, som föreligger, visar

många olikheter och har därför givit
upphov till olika förklaringar av hur
kastet tillgick. Olikheterna äro
emellertid av den art, att de kunna
förklaras med att olika kastare liksom våra
dagars idrottsmän använde olika stilar.

Under antiken kastade man utan
ansats, d. v. s. åtminstone den ena
foten flyttades ej. Liksom nu för tiden
skedde kastet genom en pendlande eller
svängande rörelse bakåt—framåt med
armen. Den enda skillnaden torde vara,
att pendlingen vanligen skedde i
lodplanet i stället för som nu i det
närmaste i vågplanet.

På de bilder, där kastaren har vänstra foten
främst, kastar han antingen med vänster
hand, eller också (bild 4) synes han
förbereda kastet genom att flytta vänster fot
fram för att draga tillbaka den i samma
ögonblick, som armen börjar pendla bakåt.

Troligen föregicks utkastet av en eller
flera pendlingar. För att förhindra, att
diskusen, trots det att man vanligen
före kastet gned in den med sand, vid
vändpunkterna gled ur handen, använde
man samma fattning som nu.

Vid främre vändpunkten eller, om man
antager, att endast en pendling ägde rum, i
utgångsställningen använde man antingen
den fria handen som stöd (bild 5, jfr bild
4) eller hindrade diskusen att glida ur
handen eller falla genom en vridning av armen
(bild 6).

Vid bakre vändpunkten, där faran för att
diskusen skall glida ur handen redan genom
fattningen till en viss grad elimineras, vrida
många av nutidens diskuskastare armen så,
att handen kommer bakom diskusen. Detta
synes även stundom ha varit fallet under
antiken.

Det är icke osannolikt, att den »flygande»
diskuskastaren (bild 7), vars kastsätt annars
skulle vara svårt att bringa i
överensstämmelse med det på andra bilder visade, just
har gjort en sådan, av konstnären troligen
något överdriven armvridning.

Standardexemplet på hur själva
kastet utfördes är en berömd staty av
Myron, en atensk konstnär, verksam kort
före mitten av 400-talet f. Kr. (pl. 2).

Konstnären framställer kastaren i
det ögonblick diskusen har nått
ytterpunkten i rörelsen tillbaka för att åter
slungas framåt. Pausen är endast
skenbar, rörelsen kontinuerlig. Lägg

624 648

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/2/0362.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free