Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fasanjakt, av friherre Otto Ramel - Fast, Carl Gustaf - Fast, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så, att fasanerna komma högt över den,
varigenom man får svåra skott. Det är
få fåglar, som kunna falla så vackert
som en hög fasan efter en fullträff.
Helst bör man endast ta tämligen små
drev, så att jägarnas antal kan
begränsas åtminstone till tio. Härigenom
slipper man longörer under utplacerandet
av skyttarna.
Drevkarlarna böra gå tätt, i
tätbe-vuxen mark med högst tio meters
luckor. De böra vara utrustade med
käppar, med vilka de flitigt slå i buskar
och gräs. Då och då låter ledaren
drevet göra halt, dels för att kunna rätta
in drevfolket, dels för att låta detta
under en kort stund klappa i
händerna. Lyfta många fåglar på en gång,
stoppar han genast drevfolket, som då
skall stå tyst och stilla, så att jägarna
få tid att ladda om. Innan drevet åter
sätter i gång, får folket på nytt klappa
i händerna. Genom detta
förfaringssätt vinner man, att fasanerna lyfta
något så när jämnt under hela tiden
drevet pågår. Använder drevfolket
»harskramlor», vilket var det vanliga
förr i tiden, löpa fasanerna undan, tills
de råka på jägarkedjan, och lyfta mer
eller mindre på en gång, då alldeles
framför denna. Går drevet fram tyst,
trycka fasanerna och lyfta efter hand
som drevfolket kommer fram till dem.
Jägarna måste, åtminstone då det
gäller vildfasan, stå tysta och stilla, ty
annars gå fasanerna bakåt mot drevet
eller ut på flyglarna. Sedan ett drev
är avslutat, hopsamlas de nedskjutna
fåglarna. En rutinerad apporterande
hund bör finnas med vid klappjakt.
Hur fasanstammen bör beskattas.
Fasanstammen bör beskattas så, att
flertalet hönor och en tupp på var
tredje höna lämnas kvar. En tupp kan
visserligen samla mycket mera än tre
hönor, men man riskerar då, att
hönorna lägga sina bon så nära varandra,
att de värpa i varandras reden, vilket
medför dåligt kläckningsresultat.
Jaktstatistiken omfattar endast av-
skjutningen på vissa jaktvårdade
distrikt, motsv. en ringa del av hela
arealen inom de olika länen. För Skåne
visar denna statistik, att avskjutningen
under de senaste åren varit uppe i
omkring 22 000 fasaner.
Då det gäller vildfasan, anses det
som ett mycket gott resultat, om man
på en dags klappjakt kan skjuta
omkring 200 fasaner. Huru många
»tamfasaner», som kunna skjutas på en dag,
är, då terrängen är lämplig, mest
beroende på jakträttsinnehavarens
plånbok. Det bästa resultatet i vårt land vid
en sådan jakt är något över 1 000 per
dag.
-♦-
Fast, Carl Gustaf, seglare (f. 1893
°/i2), fabrikör i Göteborg, har nedlagt
ett förtjänstfullt arbete inom Göteborgs
Kungl. Segel Sällskap, där han var
sekreterare 1933—36 och vars styrelse
han fortfarande tillhör. Sedan 1926
redigerar han sällskapets medlemsorgan,
Seglarbladet (signatur Cege). Sedan
1927 är han även sekreterare i
sällskapets junioravdelning.
Fast var en av stiftarna av Styrsö
Kappseglings Sällskap 1917, vars styrelse han
alltsedan tillhört (sedan 1932 som ordf.), samt
har även varit verksam inom Svenska
Seglarskolan, sedan denna officiellt stiftades 1931.
Av hans segelbåtar må nämnas, utom 22
kvm skärgårdskryssaren »Catherine»,
drakarna »Catherine II, III, IV och VI», med
vilka han 1929—39 erövrat ett 100-tal pris.
Han deltog som besättningsman i
Genuare-gattan 1928 och 30 (ombord på resp. 6 m
Il-yachten »Windy» och »Bissbi») samt som
rorsman vid internationella pokalseglingarna
i Travemünde 1938 (i drakklassen). Fast har
därjämte varit svensk representant i
seglingsnämnden i ett stort antal internationella
pokalseglingar i Sverige, Norge, Danmark
och Tyskland. J.S.H.
Fast, Ernst, långdistanslöpare (f.
1881 21/i), grovarbetare, var Sveriges
bäste löpare kring sekelskiftet, på grund
av ringa träningshåg dock synnerligen
ojämn. Fast, som var medlem av
Sundbybergs IK, senare av Stockholms SK,
vann SM på 10 000 m 1899 och 1904
(svenskt rekord med 32m 56s) och blev
bronsmedaljör i maraton vid OS 1900 i
1029
1030
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
