Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjällsport - Fjällsport sommartid, av major Gunnar Dyhlén - Sommarturens genomförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F J ÄLLSPORT
Bild 7. Även den enklaste vadning kräver en viss
försiktighet. — Foto Svenska Turistföreningen.
kompassen, i svårare fall är det bäst
att helt lita till karta och kompass.
»Fjäll-lunken», fjällens karakteristiska
glidgång.
All vandring skall börja i lugn takt.
Själva tekniken i gången är för
fjällvandring någonting speciellt. Ju förr
man lär sig denna, desto mera spar man
på krafterna. Vad som mest utmärker
gången är, att den sker långsamt och i
jämnt tempo. Steget blir något knäande,
för att man alltid skall vara beredd att
möta ojämnheterna så mjukt som
möjligt. Kroppstyngden överföres liksom
prövande, och största uppmärksamhet
ägnas åt att den nedsatta foten står så
stadigt som möjligt.
Ägnar man föga omtanke åt var fötterna
sättas, inträffar det lätt, att man halkar eller
vickar åt sidan, och detta innebär i sin tur,
att motrörelser måste göras, för att balansen
skall hållas. Detta sätt att gå blir följaktligen
i längden mycket tröttande.
Den ovane fjällvandraren finner till
att börja med, att den långsamma
gången är tröttsam, men när han så små-
ningom kommer underfund
med »glidgången», lägger
han omedelbart om från
promenad till »fjäll-lunk».
Bäst lär man sig detta
genom att följa i den vane
vandrarens takt och spår.
Vandring utanför rösade
leder.
Vid vandring utanför
lederna är det av största
betydelse att i tid spana
ut den bästa terrängen.
Snarast möjligt bör man
söka nå ovan trädgränsen,
där man lättare får
överblick och där det alltid är
svalare och mindre mygg
än i björkskogen. Det är
svårare att finna den
lämpligaste vägen uppför än
utför. Man bör därför
alltid hålla utkik efter den
bästa framkomligheten i
uppförsbackarna.
Markvalet är också av största
betydelse. Man skall alltid eftersträva
att gå på fast mark. Sankmark går man
hellre omkring än tvärsöver. Tuvig och
mossig mark är tröttsam. Vid
passerande av stenbunden mark och framför
allt blockmark måste man iakttaga
största försiktighet. Ett vårdslöst steg i
blockmark kan lätt medföra benbrott.
Vadning.
Vadning är ett viktigt kapitel vid
fjällvandringar. Tidigt på sommaren
eller under regnperioder får man vara
beredd att passera över otaliga bäckar
samt eri och annan fjällå. Längs de
vanligaste lederna ha i regel de djupa
vattendragen överbroats med spänger av
olika slag, och där spång ej finnes,
tvärar leden vattendraget vid lämpligaste
vadställe.
Gäller det att söka upp vad, bör man
ihågkomma, att vattendraget är
grundast, där det är bredast, att
smältvattensflödet är minst vid soluppgången
och störst vid solnedgången samt att
1164 1-172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
