Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flugfiske, av redaktör Nils Färnström och direktör O. Törnblom - Redskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLUGFISKE
derna och Tyskland. De fiskslag, som
framför allt lämpa sig för detta fiske,
äro: lax, havslaxöring, insjööring,
röding, bäckröding, regnbågsforell och
harr. Även sik, abborre, id, sutare
m. fi. taga vid vissa tillfällen på fluga.
I U. S. A. fiskas också forellabborre
(eng. black-bass), på fluga.
INNEHÅLL.
Sp.
Redskap ..................... 1201
Kastteknik med flugspö ____ 1208
Våtflugefiske ............... 1214
Torrflugefiske .............. 1218
Sp.
Fiskesäsong och fiskeväder .. 1220
Tävlingar .................... 1222
Litteraturanvisningar ........ 1224
Se även Sportfiske samt Bäckrödingsfiske, Laxöringsfiske etc.
Redskap.
Spöet.
Det moderna flugspöet är ett
utomordentligt precisionsarbete —
resultatet av generationers erfarenheter på
spöbyggandets område. De bästa spöna
äro handgjorda av yrkesskickliga
hantverkare, billigare spön tillverkas till
största delen fabriksmässigt.
Materialet utgöres i allmänhet av split-cane,
d. v. s. kluven, hoplimmad bambu. Ur
de hårda, yttre delarna av
bamburöret utskäras tunna, trekantiga ribbor,
vilka hopfogas vanligen 6 eller 8 till
antalet, avsmalnande från
spöhandtaget till toppen. Tidigare tillverkade
man ofta spön av s. k. greenheart, ett
västindiskt lagerträd, samt av andra
träslag, men numera anses split-cane
vara det bästa materialet. Stålspön
förekomma men ha ännu ej nått upp
till bambuspöets höga standard.
Val av flugspö en svår sak.
När man skall köpa ett flugspö, har
man fyra viktiga faktorer att ta
hänsyn till: längd, vikt, styvhetsgrad och
aktion. Spölängden varierar från 7 till
16 fot, 12—16 för lax och kortare för
mindre fisk. Lämplig allroundlängd
för mindre fisk är 9 fot. Alltför korta
spön äro svåra att kasta långt med och
olämpliga vid tröttandet av fisk. För
långa spön anstränga kastaren, i
synnerhet om de dessutom väga mycket. Man
bör ej ha tyngre spö än absolut
nödvändigt och ej för styvt eller för mjukt.
Ett mjukt spö är besvärligt att kasta
med och »arbetar» ej lika bra, när man
har fisk på kroken. För
tävlingsändamål, när det gäller att kasta extra
långt, behöver man vanligen ett styvt,
kraftigt spö, men för vanligt fiske bör
man ha ett medelstyvt. Det är bättre,
att spöet är en aning för styvt än för
mjukt, då det efter en tids användning
gradvis mjuknar, d. v. s. förlorar sin
ursprungliga spänst och styvhet.
Man skiljer på spön med olika aktion ellsr
arbetssätt. En del ha utpräglad s. k.
toppaktion: vid kastet är det toppen, som arbetar
och driver linan. Andra spön ha sin aktion
förlagd till mitten eller ända ned i
handtaget. Numera göras allt flera spön med
toppaktion, då denna är särskilt fördelaktig
för det populära torrflugefisket. Ett sådant
spö duger emellertid bra även för
våtflugefiske.
Split-canespön tillverkas dels tvådelade,
dels i tre delar. De tredelade äro lättare att
transportera, de tvådelade bilda ett mera
harmoniskt helt. Handtaget på ett flugspö
bör vara av kork med skruvbeslag för
rullen; spöringarna vida och öppna, så att linan
löper lätt genom dem, med toppögla och
nedersta spöring av agat, så att linans friktion
minskas. För hopsättning av spödelarna äro
dessa försedda med speciella tappar och
hylsor, vilka skola passa precis in i varandra,
så att ej spödelarna glappa.
Flugspöets vård.
Hur fint ett flugspö än är tillverkat,
fordrar det omsorgsfull vård för att
länge bibehålla sin »kondition». Efter
fisket bör man ta isär spöet, avtorka
delarna, hänga upp dem och se över
dem, att de ej skadats på något sätt
under fisket. Tapparna böra smörjas
1221
297
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
