Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygplan, av kapten Karl Lorichs och kapten Erik Raab - Flygplanets aerodynamiska egenskaper - Sportflygplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGPLAN
Bild 14. Glidbanan med och utan klaffar. Med klaffar blir glidbanan brantare och
landningssträckan kortare, utan klaffar blir glidbanan flackare, landningssträckan längre.
fen. Genom nedfällning av denna klaff
(bild 13), som i motsats till sloten är
anbragt i vingens bakre kant, ökas
vingpro-filens välvning och därmed även dess
lyftkraft, samtidigt som luftmotståndet ökas.
Flygplanets stabilitet.
Ett flygplans jämviktsläge
upprätthålles dels genom naturlig stabilitet,
dels genom roderkontroll. Ett flertal
krafter sträva ständigt att bringa
planet till jämviktsläget. De egenskaper,
som innebära en strävan hos planet att
efter en störning av jämvikten återgå
till jämviktsläget, betecknas som
planets stabilitet.
För att de stegrings- och dykmoment,
som vid störningar uppkomma på vingen,
skola motverkas, är flygplanet försett med
en stabilisator. När vingarnas anfallsvinkel
ökas, ökas även stabilisatorns anfallsvinkel,
varigenom den får en lyftkraft, som vill höja
stjärten och därmed motverkar
stegringsmomentet.
Om vingarnas anfallsvinkel minskas,
uppstår hos stabilisatorn på samma sätt ett
moment, som vill sänka stjärten.
Flygplanets tvärstabilitet beror till största
delen på vingarnas V-form, d. v. s. vinkeln
mellan vingarnas undersida och tväraxeln.
Den vinge, som sänkes, får större lyftkraft,
varigenom ett upprätande moment uppstår.
Kursstabiliteten — stabiliteten kring lodaxeln
— åstadkommes genom fenan, på vars
bakkant sidorodret är placerat.
SPORTFLYGPLAN.
Av naturliga skäl kan sällan ett
genomsnittligt sportflygplan vara full-
ständigt lika »up to date» i fråga om
de senaste tekniska finesserna som det
för yrkesmässig flygning avsedda
militär- eller trafikplanet. Vid
konstruktion av sportflygplan måste man
nämligen ta hänsyn till att kundkretsen
huvudsakligen består av icke alltför
penningstarka privatpersoner och
flygklubbar.
Sportflygplan äro vanligen
enmoto-riga, med plats för en eller två
personer. I vissa fall byggas de fortfarande
enligt äldre metod som biplan.
Monoplan bli emellertid allt vanligare. I
U. S. A. byggas de i allmänhet
hög-vingade, medan de europeiska till
övervägande del äro lågvingade.
Träkonstruktioner användas allmänt, då de
förbilliga tillverkningen. Klädseln på
flygkropp och vingar är tyg eller faner.
Fordringar på ett sportflygplan.
Ännu så länge är inköpspriset för
ett sportflygplan något högre än för en
bil av medelstorlek, men
driftskostnaderna äro i många fall lägre. Sålunda
är bränsleförbrukningen för ett
flygplan av typ Bücker Student (se tabell
på sp. 45) vid 100 km flygning endast
7,5 1 bensin och drygt 0,5 1 olja.
Kravet på snabbhet står dock i
motsatsförhållande till fordran på låga
driftskostnader. Ett snabbt plan kräver
en relativt stark motor med åtföljande
stor bränsleförbrukning. En kompro-
43
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
