Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fotboll - Fotbollsspelets historia - Det moderna fotbollsspelets uppkomst och utveckling, av förste telegrafkontrollör Anton Johanson och Rune Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOTBOLL
alltmer av rutinerade försvarsspelare
missbrukas för att stoppa
motståndarnas anfall. Denna metod, som i sin
krassaste form första gången
demonstrerades av Newcastle Uniteds
berömda backpar åren före 1910, Carr och
McCracken, framtvingade 1925 en
ändring av regeln därhän, att en spelare
för att ej vara offside endast behövde
ha två (i stället för tre) motspelare
mellan sig och motståndarnas mållinje.
Denna regeländring gav spelet en
delvis ny karaktär. Den föranledde en
något förändrad lagtaktik och gjorde
spelet betydligt snabbare och rörligare
än förut. Detta senare ställde i sin tur
ökade krav på spelarnas kondition och
nödvändiggjorde därmed en hårdare
fysisk träning än förut.
Nya fotbollsstormakter.
När den internationella fotbollen kom
i gång efter världskriget 1914—18,
visade sig styrkeförhållandena mellan de
olika nationerna vara fullständigt
förändrade. Vid OS i Antwerpen 1920
blevo Englands amatörer utslagna redan i
första matchen, och Danmark rönte
samma öde mot den blivande
fotbollsstormakten Spanien, vars spel främst
karakteriseras av individuell
skicklighet, säkerhet i huvudspel och
sydländsk elan. Av de båda finalisterna,
Belgien och Tjeckoslovakien, har
framför allt den senare sedan dess hört till
Europas ledande fotbollsnationer.
Vid OS i Paris 1924 fick Europa för
första gången göra bekantskap med
sydamerikansk elitfotboll, representerad
av Uruguay, som överlägset vann
denna turnering liksom den vid OS i
Amsterdam 1928. Uruguay, liksom den
andra finalisten 1928, Argentina, visade
en tekniskt nära nog fulländad fotboll.
Svagheten i den sydamerikanska
skolan var emellertid påtaglig: en tydlig
lust att briljera med en virtuos
bollbehandling och en uppenbar brist på
taktisk blick för spelet.
Den öppna eller förtäckta
professio-nalismens införande i ett flertal länder
blev ett svårt hinder för anordnandet
av olympiska turneringar och väckte
en önskan att få till stånd en
internationell tävling, i vilken alla länder
kunde mäta sina krafter, oavsett om de
representerades av
professionella eller
amatörlag. En
sådan tävling blev
det av FIFA
organiserade världsmästerskapet, första gången
anordnat 1930 av
Uruguay, som även
blev den första
världsmästaren.
Vid de följande [-världsmästerskapsturneringarna-]
{+världsmästerskaps-
turneringarna+} i
Italien 1934 och i
Frankrike 1938
segrade Italien, som
även med ett av
studenter
sammansatt lag — som
alltså uppfyllde de
olympiska
amatörbestämmelsernas
krav — vann den
olympiska turneringen i Berlin 1936.
Den italienska fotbollen, som
otvivelaktigt i fråga om den tekniska
färdigheten starkt påverkats av en
omfattande spelarimport från Sydamerika
under slutet av 1920-talet, företer inga
större olikheter med engelsk fotboll.
Det italienska landslaget spelar en
snabb, tekniskt och taktiskt
förstklassig fotboll, i vilken framför allt
ytter-forwards flitigt utnyttjas, och skiljer
sig på intet sätt i spelstil från den
fotboll, som spelas av de bästa engelska
ligalagen.
England är fortfarande ledande fotbollsnation.
Den engelska yrkesfotbollen har
emellertid behållit sin ledande
ställning i världen. Visserligen har
Englands av professionella spelare
sammansatta landslag lidit flera nederlag
Bild 10. Pokalen för
segraren i VM i
fotboll. Vandringspriset kan erövras för
alltid genom tre
segrar. Efter VM 1938
har Italien två
inteckningar och
Uruguay en.
132
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
