Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - von Frenckell, Erik - Freshfield, Douglas William - Frestadius, Erik J. - Frestadius, Gunnar - Frett - Freudenau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRESHFIELD
tionellt mest kända ledare och har
genom sin förhandlingsskicklighet skaffat
sig ett stort inflytande. M. J.
Freshfield [fre’f fild], Douglas
William, engelsk alpinist (1845—
1934), advokat, var jämte Conway den
siste av de
framstående engelska
bergbestigarna från
alpinismens stora
tid i senare
hälften av 1800-talet.
Han utförde
talrika bergbestigningar, av vilka ett
stort antal voro
förstabestigningar.
Freshfield var den förste alpinist, som
genomforskade Kaukasus (1868), varvid han
bl. a. utförde förstabestigningar av Kasbek
(5 043 m) och östtoppen av Elbrus (5 593 m).
1880 var han på Korsika, 1886 i Atlasbergen,
1887 och 89 åter i Kaukasus. 1899 företog han
en expedition till Himalaja och utforskade
Kangchenjungamassivet, 1904 var han i
Grekland, 1905—06 i Sydafrika, 1911 och 20 i
Canada, 1913 i Sibirien och Japan, överallt
företog han nya bestigningar, passövergångar
och bergvandringar. Hans alpinistiska
vetande var kolossalt. Han var medlem av
Alpine Club sedan 1864, president 1893—95.
Freshfield var litterärt oerhört produktiv.
Utom 176 signerade artiklar i Alpine Journal
må bland hans böcker nämnas »Exploration
of the Caucasus» (2 bd, 1896), »Round
Kang-chenjunga» (1903) och »Below the Snow Line»
(1923). Pan.
Frestadius, Erik J., idrottsledare
(1860—1917), kapten, slöt sig efter att
ha genomgått
franska arméns
fäkt-skola, Joinville-le-Pcnt, till de män,
som under Viktor
Balcks ledning
införde idrotten i
Sverige. Han tog
sålunda initiativet
till flera
sammanslutningar, inom
vilka han senare utförde ett
uppoffrande och gagnande arbete. Främst
gällde hans intresse vinteridrott,
särskilt skidåkning, och segling.
Han var sålunda en av stiftarna till
Skidfrämjandet 1892 och tillhörde dess
styrelse från 1893 till sin död, från 1899
som v. ordförande. Inom
Skidfrämjandet utförde han ett ovanligt
fruktbärande arbete, som icke minst inriktade
sig på säkerställande av
organisationens finansiella underlag.
Frestadius’ intresse för vinteridrotten drog
honom tidigt till Storlien och Are, och det
var till stor del hans förtjänst, att
vinter-idrottstävlingarna i Åre kommo till stånd.
Han var även själv god skidåkare och deltog
i några av de första fjällfärderna på skidor
på 1890-talet.
På somrarna gällde hans intresse som
nämnts särskilt seglingen. Han var
styrelseledamot i K. S. S. S. 1905—12.
Bland de många andra organisationer, som
Frestadius varit med om att stifta och åt
vilka han senare ägnat sin arbetskraft, må
nämnas Centralföreningen för Idrottens
Främjande, som han tillhörde 1897—1917,
Sveriges Militära Idrottsförbund, Svenska
Livräddningssällskapet och Svenska
Pointer-klubben. Han tillhörde vidare
Riksidrottsförbundets överstyrelse 1904—08,
organisationskommittén för Nordiska Spelen 1901—17
och för OS i Stockholm 1912. Han tog
vidare verksam del i ordnandet av flera
sport-och turistutställningar samt av gymnastfärder
till främmande länder.
Frestadius eller »Farbror Nalle», som han
allmänt kallades, hade en sällsynt förmåga
att vinna ungdomen och att sysselsätta den.
Själv trivdes han också kanske bäst i
ungdomens krets. C. N.
Frestadius, Gunnar, idrottsledare
(f. 1876 »/»), f. d. konsul i Stockholm,
är sedan Nordiska Spelen 1901 en av
skridskoseglingens främsta ledare i
Sverige.
Han deltog i stiftandet av Stockholms
Skridskoseglarklubb, där han sedan 1930
är ordf. Frestadius var medlem av Svenska
Isseglingsförbundet från dess stiftande 1907,
därav som v. ordf. 1932—38. Frestadius var
själv en ivrig långseglare och organiserade
uppsättandet av de första israpporterna. S. L.
Frett, tam form av en illerart, som
bl. a. användes för att jaga ut kaniner
ur deras hålor. Fretten är något större
och grövre än lekatten. Den är oftast
gul eller gulbrun till färgen, ibland
med mörkare stickelhår. B. B.
Freudenau [frå^dana0],
kapplöpningsbana i Wiens Prater, anlades 1857.
307
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
