Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frigevärsskytte, av redaktör K. A. Larsson - Historik - Tävlingsregler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR1GEVÄRSSKYTTE
När Haiti slog Europa.
Kulmen på den amerikanska epoken i
frigevärsskyttets historia nåddes 1924 vid
VM i Reims och de olympiska
långdistans-skjutningarna i Chålons. Vid de
sistnämnda, som enbart omfattade liggande,
besegrade även ett lag Haitinegrer under
amerikanskt kommando alla europeiska
skyttenationer utom Frankrike, som fått
låna amerikansk utrustning.
Redan året därpå togo emellertid
schweizarna revansch på hemmaplan, och 1927 i
Rom slog även Sverige amerikanerna i alla
skjutställningar och med högre poäng än
dessa uppnått under glansåren.
Amerikanerna sökte då inte förbättra sina egna
gevär utan inköpte schweiziska matchgevär,
igångsatte halvårslång internatträning av
lagskyttarna och lyckades också segra 1930.
Sedan drog sig emellertid U. S. A. ur spelet.
Norden övertog ledningen.
I stället ryckte de nordiska länderna
i förgrunden, främst Finland, och även
Estland. Deras insats är, att de lyckats
göra en förstklassig ammunition till
billigt pris (den amerikanska kostade 50
öre per skott!), att de skapat ett gevär,
vars konstruktionsprinciper äro en
syntes av de schweiziska och de
amerikanska gevärens, samt att de tagit skyttet
som idrott mera konsekvent än någon
annan nation och infört rationell träning.
Av de nordiska länderna hade
Danmark och Norge tidigast intresserat sig
för frigevärsskyttet och kunnat uppvisa
män av internationell klass, bland vilka
läkaren L. J. Madsen, Randers, blev mest
berömd. Från Danmark kom
frigevärsskyttet till Skåne, och 1911 bildades i
Hälsingborg Svenska Avdelningen av
Internationella Skytteunionen.
Samtidigt anordnade Skytteförbundet
Friskyttarna i Stockholm skjutningar mot
internationell tavla, men i båda fallen,
liksom vid deltagandet i OS 1912 och
VM 1913, användes blott svenska
mau-sergevär. Intresset för skjutning med
specialgevär fanns endast hos skyttarna,
och pioniärerna L. Lagerlöf och R.
Örtegren reste ända till Schweiz för att köpa
matchgevär.
Efter kriget kom utvecklingen småningom
i gång i alla de nordiska länderna, varvid
Danmark alltjämt hade försprång. I
Sverige gjordes 1922—24 ansträngningar att lösa
vapenfrågan på inhemsk grund. Vid VM
1922 användes mausergevär med dioptrar
och specialtryck. 1923 kom det av löjtnant
Th. Holmberg m. fi. skyttar konstruerade
armégeväret, försöksmodell 23, och till
olympiaden 1924 ett 7,5 mm matchgevär. Sedan
1925 ha de svenska skyttarna huvudsakligen
använt gevär från den danska firman
Schulz & Larsen i Otterup. Enskilda
skyttar ha dock konstruerat utmärkta gevär
(bröderna J. E. och K. J. Glans i Stockholm,
S. Wennström i Uppsala och Olle Ericsson i
Örebro).
1926—29 användes amerikansk
ammunition, kal. 7,62, fr. o. m. 1930 svensk, först
kal. 7,62, fr. o. m. 1933 kal. 6,5 mm.
Finnarna gingo egna vägar.
Under tiden hade Finland satt i gång
på allvar. Med stöd av
skytteförbundet, skyddskårerna, vapen- och
ammunitionsfabrikerna löste man småningom
svårigheterna och lyckades inom
landet göra vapen och ammunition av
högsta klass. Efter genombrottet 1930 sköt
det sportsliga intresset för denna den
mest krävande av alla skyttegrenar så
stark fart, att de finska
hemmatävlingarna blevo nästan hårdare än VM.
Esterna lärde sig av samarbetet
med finnarna. De lade härtill två nya
saker: ett matchgevär, som under de
senaste åren haft rykte som det bästa
i världen, samt en intensiv träning för
lagskyttarna.
I Norge har frigevärsskyttet det
senaste årtiondet varit en
angelägenhet för en liten grupp elitskyttar, nästan
enbart från Oslo, som huvudsakligen
ägnat sig åt miniatyrgevärsskytte och
tack vare detta hållit sig i högsta
internationella klass även med fritt gevär.
— I Danmark har det länge varit
dåligt med intresset för
långdistans-skytte.
Tävlingsregler.
Standardprogrammet för
frigevärsskyttet är det vid VM tillämpade
programmet, som varit praktiskt taget
oförändrat i över 40 år med undantag
för att förbudet mot dioptersikte och
remstöd blev struket 1921.
Bestämmelserna äro följande (1939):
319
Tryckt 2/9 40
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
