Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frigevärsskytte, av redaktör K. A. Larsson - Tävlingsregler - Utrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FR1GEVÄRSSKYTTE
Alla slag av gevär äro tillåtna, under
förutsättning att de kontrollerats ur
säkerhetssynpunkt. Gevärets vikt får emellertid
ej överstiga 9 kg och kaliber 9 mm. Skytt
måste skjuta med samma kaliber i alla
ställningar. Optiska siktmedel få ej användas.
De olika ställningarna.
Stående: skytten skall stå upprätt utan
stöd. Geväret uppbäres endast av ena
axeln och den motsatta handen. Handstöd
(»champinjon») får användas. Rem är
förbjuden.
I knästående skall ena benet stödja knät
och foten mot marken, med fotspetsen
riktad nedåt. Under vristen får läggas en
mjuk dyna, tillhandahållen av
tävlingsledningen (två modeller med resp. 10 och 15
cm diameter skola finnas). Det andra benet
skall stödja med fotbladet platt mot marken.
Den hand, som uppbär geväret, skall vila
med armbågen mot knät. Rem får
användas som stöd. Den hand, som sköter
avtryckaren, får ej vidröra den andra handen
eller armen. Handstöd får ej användas.
Liggande: skytten ligger på marken eller
på underlaget i eller snett mot
skjutriktningen. Dyna får ej användas,
överkroppen skall stödjas av bägge armbågarna.
Underarmarna och ärmarna skola vara tydligt
skilda från underlaget. Rem är tillåten,
handstöd förbjudet.
För klädseln finnas föreskrifter mot
artificiell uppstoppning, som kan tjäna som
stöd.
Skjutningen omfattar i vardera ställningen
högst 10 provskott och fyra serier om
vardera 10 skott, vilka markeras och klistras
efter varje skott. — Ett lag om 5 man har
rätt till en sammanlagd skjuttid av minst
30 timmar. — Målet är 10-ringad
internationell tavla (se bd I, sp. 275). — Denna
tävling kallas vanligen »internationell
helmatch». Vid mindre viktiga tävlingar
skjuter man ofta halva skottantalet, »halvmatch»,
eller blott 10 skott i varje ställning,
»kvartsmatch».
Särskilda tävlingsformer.
Av övriga tävlingsformer med fritt gevär
har blott ett fåtal fått den allmänna
utbredning eller stadga, att de förtjäna nämnas.
Vid VM förekommer regelbundet en
tävling med obegränsat antal 3-skottserier, av
vilka (vanligen) de tre bästa i varje
ställning räknas.
En särställning inta de skjutningar med
armégevär av försöksmodell, som hållits
inom och mellan de nordiska länderna,
speciellt deras huvudstäder. Steg för steg ha
nya förbättrade försöksmodeller skapats,
som — åtminstone för skjutning i liggande
ställning — äro likvärdiga med goda
matchgevär. Standardprogrammet är här 25 skott
i liggande, vanligen mot internationell tavla
på 300 m, ehuru även andra tavlor och
avstånd förekommit. Mästerskapstävlingen,
vilken numera utföres som lagtävling, omfattar
10 skott i liggande med vart och ett av de
olika ländernas gevär, alltså tillsammans
40 skott.
Utrustning.
Den, som börjar med frigevärsskytte,
måste vanligen räkna med att få ägna
mera tid och krafter åt att få fram bästa
möjliga utrustning än åt själva
utövandet av skjutningen.
Även om ett gevär är bra i och för
sig, är inte detta tillräckligt. Det måste
också passa skytten personligen och
passa i alla tre skjutställningarna.
Följden har blivit, att många skyttar
förändrat sina gevär till oigenkännlighet.
De svenska skyttarna ha i allmänhet
gått till överdrift härmed.
Erfarenheten torde nämligen bestyrka, att den
rätta metoden är, att man blott gör de
nödvändigaste förändringarna på
geväret och i övrigt koncentrerar sig på sin
egen träning, på att själv anpassa sig
efter geväret. Esterna ha nått sin
rangställning på detta sätt.
Som redan nämnts använde svenskarna
förr i brist på bättre mausergeväret som
fritt gevär. Även under de senaste åren
har SM i liggande erövrats med det nya
armégeväret av 1936 års försöksmodell.
Normalt användas emellertid vapen, som äro
uteslutande gjorda för detta slags skytte och
som kallas »matchgevär». Matchgevärens
utformning är resultatet av en kompromiss
mellan de ballistiska kraven och skyttens
krav. Det ballistiska idealgeväret bör 1)
vara stabilt byggt, 2) ha lång pipa, så att
ammunitionens utgångshastighet blir hög
och mynningstrycket lågt, 3) ha grov pipa
samt mekanism och stock av så rak typ,
att tyngdpunkten kommer nära pipans
kärn-linje, allt i syfte att minska de pendlingar
och vibrationer, som rekylen ger upphov
till, samt 4) kraftigt, snabbt slag av
tänd-stiftet. Gentemot dessa krav kommer
skyttens fordran på att geväret ej bör väga mer
än 7—8 kg, att kolven måste vara så mycket
svängd, att den ej blir alltför obekväm i
knästående och stående, samt att avtrycket
ej får bli för hårt.
Förr blevo skyttens krav främst
tillgodosedda. Kolvarna voro alltså stora, krokiga,
väl avpassade efter kroppen och händerna
samt längst bak försedda med en ställbar
»bakkappa», vars huvuddel var en krok, som
321
11—NFS. III
322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
