Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Friluftsreservat, av redaktör Nils Horney - Friman, Oskari - Friman, Thor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRI MAN
vägar, kantade av breda remsor av bevarad
natur.
Friluftsreservat i Norden.
I Europa har först under senare år
åtgärder vidtagits i vissa länder för att
åstadkomma friluftsreservat. I England t. ex. har
London County Couneil med hjälp av
region-planelagen kring London skapat ett system
av friluftsreservat, the green belt.
I Danmark har the green belt sin
motsvarighet i Köbenhavnsegnens grönne
Om-raader. Mellan de små naturområden, som
ännu finnas kvar i den danska huvudstadens
omgivningar, har skapats ett nät av
»naturkorridorer» — gångstigar och cykelstigar,
inramade i grönska, som döljer angränsande
bebyggelse.
I Norge och Finland äro de
naturliga betingelserna för friluftsliv så stora, att
något större behov av särskilda
friluftsreservat ännu icke gjort sig gällande. Ett
undantag utgöra trakterna kring Oslofjorden.
Kommunerna vid denna ha upprättat friluftsbad
och campingplatser, delvis i samarbete, som
förmedlats av det på enskilt initiativ bildade
Oslofjordens Friluftsråd. Oslo och Åkers
kommuner ha även förvärvat betydande
skogsområden i Nordmarka och östmarka
för friluftsreservat.
Sverige.
Liksom flertalet amerikanska
nationalparker ligga de svenska på långt avstånd från
befolkningscentra. I motsats till de
amerikanska ha de till främsta syfte att tjäna
vetenskapliga ändamål. Först 1936 började
redan tidigare framförda förslag att i
Sverige skapa statliga och kommunala
friluftsreservat vinna beaktande. Den år 1937 av
regeringen tillsatta fritidsutredningen
föreslog våren 1940, att ett stort antal större
eller mindre, kronan tillhöriga områden
skulle avsättas till riksallmänningar för
friluftsliv. Bland dessa må nämnas: de stora
kronoskogarna i Kilsbergen och kring
Kloten i Bergslagen, ett betydande antal öar och
strandområden vid kusterna och
insjöstränderna — bland dem Böda kronopark på
Öland, Lovön i Mälaren, sandstränderna vid
Lynga, Höka och Snapparp i Halland — samt
flera för sin naturskönhet särskilt kända
områden, bl. a. Omberg i Östergötland och
Skäralid i Skåne.
Kommunala friluftsreservat hade våren 1940
skapats av 19 svenska städer. Anslag till
förvärv av mark ha i vissa fall lämnats ur
fonden för friluftslivets främjande.
Friman, O s k a r i, finsk brottare (1893
—1933), plåtslagare i Viborg, var en av
världens främsta brottningstekniker.
Han vann sitt första finska mästerskap
1915 och var därefter 10 år i följd samt
1928 finsk mästare. Han vann
guldmedalj i fjädervikt grekisk-romersk stil
vid OS i
Antwer-pen 1920 och i
lättvikt i Paris 1924
samt vann VM i
lättvikt 1921.
Friman tävlade ofta i
Sverige och
tjänstgjorde 1929 som
tränare i vårt land.
— Frimans
naturliga vikt var
lättvikt, och han måste
banta hårt för att
tävla i fjädervikt.
Mot slutet av sin
bana var han uppe
i tungvikt.
Sonen Pentti F.
är nu en av Finlands
bättre brottare i lätt––
viktsklassen. P. B.
Friman, Thor, idrottsledare (f. 1888
o/s i Göteborg), köpman i Stockholm,
var 1909—27 en av Stockholms mest
verksamma idrottsledare.
Friman var
under sin uppväxttid
i Göteborg medlem
av L. S. och en av
landets bättre
hoppare och
häcklöpare. Sedan han
flyttat till
Stockholm, blev han 1909
medlem av IFK
Stockholm och
tillhörde dess styrelse 1910—20. Han var
även styrelseled. i Svenska
Skridskoförbundet 1909—11 och i Svenska
Simförbundet 1909—10. Senare övergick
han till fri idrott, var medlem av
Idrottstrusten 1917—19 och av
Stockholms Idrottsförbunds styrelse 1918—20
samt var under denna tid en av
Stockholms flitigaste arrangörer och
funktionärer.
Friman tillhörde 1918—27 Svenska
423
424
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
