Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fünffingerspitze - Fyr, av kommendörkapten Gustaf Adolf Wester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRA
FYR.
Av kommendörkapten Gustaf Adolf Wester.
Fyr (eng. light, ty. Leuchtfeuer) är
en anordning, som om dagen med sitt
torn och om natten genom sitt sken
vägleder sjöfaranden, som av fyrarnas
olika utseende och fyrkaraktär kan
bestämma, vilken del av kusten han
närmar sig.
Den äldsta kända fyren uppfördes
redan före Kristi födelse på ön Faros
utanför Alexandria. Under tidernas
lopp har fyrväsendet helt naturligt i
hög grad utvecklats, men de största
framstegen på området ha gjorts först
på senare år. Ännu i början av
1900-talet var lysämnet genomgående
fotogen. 1904 infördes agafyren, en
uppfinning av nobelpristagaren Gustaf
Dalen, och den fick stor spridning
jorden runt. Lysämnet i agafyren är
ace-tylengas, upplöst i vätskan aceton.
Genom en mekanisk anordning, den s. k.
solventilen, som regleras av
värmestrålningen från dagsljuset, avstänges
och öppnas tilloppet till fyrens
huvudlåga, så att fyrljuset hålles släckt
under den ljusa delen av dygnet. I
agafyren ges fyrskenet olika utseende
(fyrkaraktär) genom en
klippapparat, som med jämna, på lämpligt
sätt fastställda tidsmellanrum
avstänger gastillförseln till fyrlågan, som
därefter åter tändes av en evighetslåga.
Numera elektrifieras fyrarna, då så
låter sig göra, i rätt stor utsträckning.
Fyr betecknas i sjökort "i’ och
fyrskepp , övermålade med en gul
fläck.
Fyrarnas lysvidd anges i distansminuter
med en siffra invid fyrens plats eller
markeras med en heldragen cirkellinje, vid vilken
fyrens namn och fyrkaraktären anges
medelst text, t. ex. »Storjungfrun, Vitt
intermittent», eller medelst förkortningar, om
utrymmet ej är tillräckligt. På äldre sjökort
äro dessa cirkelbågar olika tecknade för
varje särskild fyrkaraktär. Vid fyrplatsen
anges fyrkaraktären med följande
förkortningar:
F, fyr med fast sken, vitt eller färgat, av
stadigvarande styrka och färg.
Fünffingerspitze och dess bestigningsleder:
1. Daumenschartenweg, den lättaste (första
gången använd av H. J. T. Wood, L. Bernard,
M. Barbaria och F. Fistil 1891); 2.
Schmitt-kamin (en variant av denna, som följer
kaminen i hela dess längd, är ännu svårare);
3. Diagonalriss (K. Kiene och G. Haupt 1911);
4. Südkante (V. Zanardi-Landi och G.
Trevi-sanato 1935); 5. Südwestgrat (S. Vögle och
M. Niedermaier 1906).
B, blänkfyr, visande regelbundet
återkommande blänkar med till- och avtagande
ljusstyrka, åtskilda av förmörkelser av längre
varaktighet än blänkarna. Blänkarna, vilkas
varaktighet alltid är lika med eller större
än 2 sek., kunna vara i grupper, t. ex. 2 tätt
på varandra följande var 30. sek.
Bx, blixtfyr, visande blixt med mindre
varaktighet än 2 sek. Blixtarna kunna vara i
grupper, antingen t. ex. 2 tätt på varandra
följande eller t. ex. 2 och 3 blixtar
omväxlande var 30. sek.
Sx, snabblixtfyr, när antalet blixtar per
min. är 60 eller större.
int, intermittent fyr, visande stadigt sken,
som plötsligt förmörkas under kortare tid än
skenet varar. Förmörkelserna kunna vara i
grupper.
Vx, växelfyr, visande vitt sken, växlande
med sken av annan färg.
K, klippfyr, visande stadigt sken, som
periodvis hastigt förmörkas under lika lång
tid, som skenet varar.
469
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
