Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi, av med. doktor T. Holst-Larsen, Oslo - Näringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIOLOGI
Näringen.
Kroppens bränsle.
Hur vår föda förvandlas till energi.
Energi är nödvändig för varje
livsyttring. När vi utföra rörelser,
förlorar vår organism ständigt energi
i form av värme och mekaniskt
arbete. Denna energiförlust täckes
genom att de energirika organiska
ämnena i vår kropp under upptagande
av syre sönderdelas i enkla,
energifattiga föreningar, varvid den kemiskt
bundna energien frigöres och kan
göras användbar för livsprocesserna. En
dylik sönderdelning av energirika
ämnen under upptagande av syre kallas
förbränning eller oxidation.
Vid förbränning av kolhydrater och
fett äro slutprodukterna kolsyra och
vatten; av äggviteämnena bildas
dessutom en del kvävehaltiga
förbränningsprodukter, urinämne, urinsyra m. fi
Kolsyran avsöndras genom lungorna,
där också en del av vattnet avgår som
vattenånga; återstoden av vattnet
avsöndras i urin och svett. De
kvävehaltiga slaggprodukterna avsöndras
huvudsakligen i urinen, en långt mindre
del i svetten.
vid förbränning av 1 g äggvita i vår
organism frigöras 4,1 kalorier; 1 g
kolhydrat ger även 4,1 kalorier, 1 g fett
däremot 9,3 kalorier (1 kalori är den
värmemängd, som erfordras för att
värma upp en liter vatten 1 grad). Genom
förbränningsprocesserna förlorar
kroppen på detta sätt ständigt organiska
ämnen, och i urinen avsöndras
dessutom salter av olika slag. Denna
ämnesförlust måste täckas genom
upptagande av näring.
Vår dagliga föda få vi i form av
näringsmedel. Dessa äro dels
animaliska, d. v. s. från djurriket, dels
vegetabiliska, som komma från växtriket.
Näringsmedlen innehålla en skiftande
mängd näringsämnen, vilka just äro de
kemiska föreningar, som omtalas i
kapitlet om kroppens kemiska
sammansättning. Mineralämnena förekomma
rikligast i de vegetabiliska
näringsmedlen, dock är mjölken rikast på kalk och
fosfor. Äggviteämnen erhålla vi främst
i animaliska näringsmedel (kött, fisk,
ägg, mjölk), dessutom i ärtor och bönor
och i mindre kvantitet även i säd.
Kolhydrater få vi övervägande i
vegetabiliska näringsmedel (bröd och mjölmat,
potatis) i form av stärkelse, som i vår
matsmältningskanal sönderdelas till
druvsocker. Fett få vi från både
djur-och växtriket (smör, fläsk, fett kött,
växtmargarin, olivolja).
Hur mycket föda behöver människan?
Se även art. Diet.
Energiomsättningen och därmed
näringsbehovet äro minst i liggande
ställning i ett uppvärmt rum. En man på
omkr. 70 kg behöver under dylika
förhållanden omkr. 1 800 kalorier om
dygnet. Behovet stiger med
kroppsvikten och kroppslängden. Kvinnor ha
något lägre energiomsättning än män
av samma storlek. Hos barn är den
relativt sett större än hos vuxna. Vid
kroppsrörelse ökas omsättningen starkt.
Redan vid stillasittande arbete behöver
en vuxen man omkr. 2 400 kalorier.
En hantverkare behöver omkr. 3 000
kalorier, en stenarbetare omkr. 4 000,
en timmerhuggare omkr. 5 000.
Tränande idrottsmäns kaloribehov kan
även uppgå till 5 000.
Som i det följande omtalas, använda
musklerna under sitt arbete
företrädesvis kolhydrater i form av glykogen. Vid
muskelarbete bör därför särskilt
tillförseln av kolhydrater ökas.
Äggviteämnenas betydelse i vårt kosthåll
ligger i att de äro de enda
näringsämnen, som kunna tjäna som
byggnadsmaterial för nya celler. Ständigt
förstöras celler i vår kropp, och nya måste
byggas upp som ersättning för dessa.
Under uppväxtåldern, då kroppens
cellmassa ständigt tilltar, är
äggvitebehovet förhållandevis större än hos vuxna
Detsamma är fallet under träning, då
muskulaturen tilltar i storlek. För stor
äggvitemängd medför emellertid blott
479
Tryck i ’/„ 40
480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
