Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Fäktningens teknik - Värjfäktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F AKTNING
Värjfäktning.
Värjan är det egentliga stridsvapnet.
I de fall, där dess teknik (liksom dess
taktik) avviker från florettens, beror
detta helt på den större giltiga
anfallstavlan. Den omfattar nämligen hela
kroppen, däri inräknad all beklädnad:
mask, handskar, skor o. s. v.
Vapnet (se bild 39) är så likt ett verkligt
stridsvapen som möjligt: klingan är hårdare
än florettens, trekantig, med urholkade sidor,
s. k. stukatklinga. Skyddet för handen är
mer effektivt än florettens, då parerplåtens
diameter skall understiga 135 mm; tången
behöver icke passera genom parerplåtens mitt
(decentrerad parerplåt). För att göra likheten
med det verkliga stridsvapnet fullständig har
man i spetsen försett klingan med pointe
d’arrët (fr., hejdspets, se bild 40), som består
av vanligen tre, mindre än 2 mm långa, vassa
spetsar. Genom pointe d’arrët markeras i
värjfäktningen stötar, som i florettfäktningen
skulle glida förbi och därigenom icke räknas.
Rörelsernas utförande.
Fattningen av värjan framgår av
bild 41.
I värjfäktningen är parerplåten att
betrakta såsom en sköld och skall
användas som en sådan. Vid rörelsernas
utförande skall ej endast handen utan
även underarmen och om möjligt även
överarmen skyddas av parerplåten.
Detta ser man bäst genom skuggfäktning
framför en spegel. — Parad och ripost
sammandragas i vissa fall till ett tempo,
för att man därigenom skall vinna tid.
Vid val av lämplig gardställning visar
det sig, att florettens kvartgard icke
duger, då högra underarmens yttre sida
ligger blottad (se bild 33). Handen
måste föras över till sixtgard. Vidare måste
främre knäet och foten skyddas genom
att handen skjutes fram något och
överlivet lutas något framåt (se bild 42 och
43). På en del håll användes en
gardställning, där handen icke är omvriden
med naglarna uppåt utan där dessa äro
vända nästan rätt åt vänster. De olika
gardlägena äro i övrigt desamma som
vid florettfäktning. I alla hålles
underarmen i vågrätt läge, och i alla (utom
prim) skall strävan vara att skydda
hand och underarm bakom parerplåten.
Bild 39. Värja, fransk modell. Den italienska
modellen har samma anordningar på fästet
som på bild 26.
Bild 40 (t. v.). Pointe d’arrët (hejdspets).
Den från klingan utsmidda knoppens yttre
yta skall vara plan, och på denna fastsättes
en pointe d’arrët. — Bild 41 (t. h.). övre
bilden: vanlig fattning enligt franska skolan
(enligt italiensk skola se bild 27). — Kaveln
kan ibland vara försedd med urtagning för
fingrarna och utsprång, allt för att medge ett
stadigare grepp. Härigenom kan’emellertid
ej handen flytta sitt grepp, vilket ibland kan
vara fördelaktigt, t. ex. för att få s. k.
styrfattning (undre bilden), som är särskilt
lämplig vid vissa handstötar.
Sträckningen av den vapenförande
armen (se bild 44) sker, som förut (sp.
543) beskrivits, utom att den göres i
förening med en böjning framåt av
överlivet och att handen ej föres högre
Bild 42 och 43. Sixtgard. Underarm och
klinga i vågrätt läge. Knappen skall kännas
mot mitten på underarmen. Spetsen, vänstra
kanten av parerplåten och högra ögat skola
vara i samma linje, varigenom spetsen blir
något inåtförd, till stor fördel vid bl. a.
hejd-stötar.
553
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
