Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fältskjutning, av redaktör K. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄLT SKJUT NIN G
grund. Vid tavelskjutning finns en viss ligheter att koncentrera sig på de av-
tendens att skjuta högre i mörker, sär- görande sekunderna före eldkomman-
skilt då siktskåran är liten i förhållande dot. Här gäller det att bedöma två
till kornet. Vid figurskjutning motver- saker: höjd och sida. I höjdled skall
Fältskyttemål.
kas denna tendens av en strävan att se
målet tydligare. Störst blir skillnaden
mellan snöbakgrund och mörk
bakgrund. Väljer man att sikta »en
handsbredd under» figuren, blir resultatet
ofta, att man vid snö riktar mot
underkanten och ändå ser ljust emellan men
vid mörk bakgrund går ned ett bra
stycke under figuren, innan man kan
iaktta handsbredden.
Kyla sänker träffbilden. Några
pålitliga siffror härför finnas ej. Det
förefaller emellertid, som om sänkningen
bleve betydande blott vid sträng kyla.
Mellan + 15° och — 5° skiljer det ej
mer än 5—10 cm på 300 m, mellan — 5°
och —25° får man däremot räkna med
det dubbla.
I sidled får man räkna med att kulan på
längre avstånd drar sig över åt höger på
grund av rotationen. Lämpligt är därför att
skjuta in geväret så, att det slår 2 cm åt
vänster på 100 och 200 m, mitt i på 300 samt
4, resp. 10 cm åt höger på 400 och 500 m.
Skjutteknik.
Själva skjutningen är ej
tillnärmelsevis så sportsligt krävande i fältskytte
som exempelvis i -Hlrigevärsskytte.
God kondition underlättar dock avsevärt
uppgiften och ger skytten större möj-
man bestämma sig för dels underlägg
och dels riktpunkt. Vanligen sker det så,
att man utgår från en ungefärlig
riktpunkt, därefter väljer lämpligt
underlägg och sedan räknar ut eller läser av
noggrannare var riktpunkten blir.
Förr hade man inte så stora
möjligheter att variera underlägget och måste
därför variera riktpunkten. En av Sveriges
bästa fältskyttar omkring 1920 sköt t. o. m.
alltid med 400-meterssikte och siktade vid
behov 40 cm under småfigurer och i halsen
på ryttare.
Sedan kom en period med praktiska
fältskytteunderlägg och ökad talang att
snedfila siktklackarna, vilket gav större
möjligheter att variera underlägget. Samtidigt blev
dock saken mera invecklad: skulle man ta
B-underlägget och hålla lågt i figuren eller
C-underlägget och hålla under? Och hur
mycket under? — Dessa frågor blevo elegant
besvarade genom uppfinningen (1933) av
->-fältskyttestickan, som gör det möjligt att
snabbt läsa av lämplig riktpunkt och
lämpligt underlägg.
År 1939 kom »SM-siktet», som genom en
skruvanordning ger ännu större möjligheter
att ställa in siktet för önskat avstånd. Med
detta sikte kan man konsekvent tillämpa
systemet att fixera riktpunkten och variera
avståndsinställningen. Enklast är att ställa
in siktet på det bedömda avståndet och hålla
mitt i. Detta är lämpligt på mål, där
ansiktet syns tydligt men underkanten är svår att
urskilja.
I allmänhet är det emellertid fördelakti-
597
602
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
