Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gemsjakt, av kapten Carl Lagercrantz - Gemusens - Genaro, Frankie - Gendarme - General Stud Book
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEMU SEN S
ger hon en varningssignal, påminnande
om en vissling, och ögonblicket därefter
är hjorden försvunnen i några av de tusen
och åter tusen gömställen, som
alpterrängen erbjuder.
Pyrschen det vanligaste jaktsättet.
Vanligaste jaktsätt är pyrsch,
smygjakt. Jägaren beger sig med en pålitlig
förare tidigt på morgonen mot höjderna,
utrustad med en god kikare och
kulgevär med kikarsikte. När han kommit
över trädgränsen, där gemsen mestadels
har sitt hemvist — utom under den
hårdaste vintern, då den håller till nere i
skogarna — kommer kikaren fram, och
en noggrann granskning av terrängen
vidtager. Har man fått syn på någon
gems, vilken ser ut att vara »skjutbars»,
d. v. s. ha sådana horn, att de kunna
tänkas vara en god trofé, återstår det
många gånger både svåra och
mödosamma närmandet till lämpligt skjutavstånd.
Vanligtvis bli skotthållen, särskilt om
jakten ej äger rum under brunsttiden,
mycket långa — 300 m är ingalunda
något ovanligt avstånd. Detta
nödvändiggör, som nyss nämnts, kikarsikte.
Det kan ofta hända, att gemsen i
skottet störtar eller rutschar ned i bottnen
på någon ravin, ur vilken jägaren först
efter timmars arbete kan hämta upp den.
Förutom genom pyrsch jagas gemsen,
ehuru numera förhållandevis sällan, med
tillhjälp av drevfolk eller hundar och med
skyttarna utposterade vid kända
växlar. Detta var framför allt fallet i
Österrike i början av 1900-talet, då
medlemmarna av huset Habsburg med kejsar
Franz Joseph i spetsen årligen anordnade
stora klappjakter på sina domäner, främst
Eisenerz-Radmer i Steiermark.
Bayern och det forna Österrike ha de rikaste
gemsbestånden.
Under det att gemsen är så gott som
helt utrotad i Västalperna, med undantag
för vissa delar av Mont Blancmassivet,
förekommer den ännu rikligt i Östalperna,
framför allt i Bayerska alperna och i det
forna Österrikes alpländer. I Schweiz är
gemsen däremot numera ganska sällsynt.
Därjämte förekomma även kraftiga
stammar i Hohe Tatra, i Rumänien
(Karpaterna) och Jugoslavien (Karavankerna).
Då gemsen är ett synnerligen skyggt
djur, försvinner den helt från de
områden, dit turister och skidåkare ställa sina
färder.
Gemusens [ge’mosans], schweizisk
ryttare, kapten, vann vid OS i Paris 1924 på
»Lucette» guldmedalj i prishoppning
individuellt och silvermedalj i lag.
Genaro [d3inä’rå], F r a n k i e,
amerikansk boxare av italiensk härstamning
(f. 1901 2e/8), vann vid OS 1920
guldmedaljen i flugvikt och blev professionell
s. å. Han slog 1922 och 23 Pancho Villa i
två matcher, blev amerikansk mästare i
andra matchen men dock ratad som
utmanare till Jimmy Wilde om VM-titeln.
När Villa 1925 avled, blev Genaro
officiell världsmästare men förlorade redan
efter knappa två månader titeln till Fidel
La Barba. P. B.
Gendarme [3ansda’rm] (eng. röck
tower, ty. Turm) är det franska och
internationella namnet på ett brant och
smalt mindre klipptorn, som utgör
hinder på en klippkam eller annan
berg-bestigarled. Pan.
General Stud Book [d3e’naral stad
bok], eng., »Allmänna Stuteriboken», är
en sedan 1807 med jämna mellanrum
utkommande förteckning över engelska
fullblod med deras fullständiga stamtavlor.
På 1770-talet hade Joseph Butler i
Killa-marsh, Derbyshire, som var ledare för lörd
Fitzwilliams och lörd Lowthers stuteri, samlat
material till en förteckning över ädla hästar
i England, och 1791 utgavs den första
stuteriboken under titeln »Introduction to a General
Stud Book». Denna följdes av »English Stud
Book» 1793 och ett annat liknande arbete 1803.
I den första upplagan av »General Stud
Book» 1807 upptogos alla hästar, som
direkt härstammade från någon av de
»Royal Mares» (kungliga ston), som 1620
—80 infördes till England, och från en av
de tre hingstarna Byerly Turk, Darley
Arabian och Godolphin Barb. Antalet i
första upplagan upptagna Royal Mares
var 387, varav dock flertalet eliminerats
691
692
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
