Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gymnastik, av gymnastikdirektör Klas Thoresson - Gymnastikens historia - Gymnastikens senare utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASTIK
Bild 17. Modern svensk kvinnogymnastik. Från
Stockholms Gymnastikförenings kvinnliga
trupps uppvisning i Konserthuset under
Lingia-den 1939.
talet med stor hastighet över hela
Tyskland och även utanför landets gränser,
främst i Österrike och Schweiz.
Programmet inom turnföreningarna
utgjordes främst av övningar på räck och barr,
i ringar samt på häst, kompletterade av
några fristående övningar. Man ställde
inga bestämda krav på övningarnas
förmåga att harmoniskt utveckla kroppen,
och man förbisåg gymnastikens
korrek-tiva möjligheter. Det visade sig också,
att på grund av de dominerande
redskapsövningarna turnarnas arm- och
skuldermuskler blevo oproportionerligt
kraftigt utvecklade.
I gymnastiskt hänseende förändrades
turnén mycket litet under senare
hälften av 1800-talet. Delvis nya impulser
fick den genom Otto Heinrich J ä g e r,
som på 1860-talet skapade ett
självständigt system, i vilket så gott som alla
fristående rörelser gjordes med
hantel-belastning eller med järnstavar, vilka från
denna tid upptogos bland turnredskapen.
En del av Jägers övningar upptogos även
i den tyska skolgymnastiken.
Först från 1920-talet har den fristående
gymnastiken berikats, delvis genom
inflytande av dansken Bukh.
Den rytmiska och estetiska gymnastikens
utveckling.
En av föregångsmännen på
kvinnogymnastikens område var som nämnts
schweizaren Clias. Den beteckning
denne använde för sin kvinnogymnastik,
Calisthenie, upptogs i U. S. A. av
Catherine E. Beecher, som 1837 införde ett av
enkla rörelser bestående system,
calisthe-nics, vid några amerikanska flickskolor.
Större framgång hade amerikanskan
Bess Mensendieck i slutet av 1800-talet
med ett likaledes estetiskt betonat
system, en för vardagslivet anpassad enkel
ställningsgymnastik. Detta system
infördes 1904 i Tyskland, där det vann en viss
popularitet men numera undanträngts av
andra system.
Vida större betydelse fingo
strävandena att åstadkomma en speciell
kvinnogymnastik med musikaliskt underlag.
Föregångsman på detta område var den
i U. S.A. levande fransmannen Frangois
Delsarte, som på 1850-talet där grundade
ett rytmiskt gymnastiksystem. Hans verk
fortsattes av amerikanerna Steele Mac
Kaye och Genevieve Stebbins. Stebbins’
lärjunge, Hade Kallmeyer, införde 1904
en modifierad form av detta system i
Tyskland. Av större betydelse än de
nämnda blev den av schweizaren Emile
Jaques Dalcroze skapade rytmiska
gymnastiken. Av de många »system», för
vilka Dalcrozes metod blivit förebilden,
må här endast nämnas de av tyskarna
Rudolf Bode och Hinrich Medau skapade.
Den rytmiska gymnastiken har i stort sett
— där den över huvud taget kan göra
anspråk på att kallas gymnastik i gängse
mening — rört sig på gymnastikens
utmärker. Den har dock haft ett visst
inflytande på gymnastikens utveckling
genom att den fäst gymnasternas
uppmärksamhet på det rytmiska arbetssättets
obestridliga värde.
902 904
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
