Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harper, Eric - Harpipa, harskrika - Harrfiske, av redaktör Nils Färnström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARRF1SKE
perlig serie: trea 1923,
tvåa 24, tvåa 25, tvåa
26, segrare 27, segrare
29 och trea 30. Han
blev engelsk mästare i
lag 1927. Harper
segrade i internationella
terrängloppet 1926 och blev
4. man i terrängloppet
vid OS 1924 i Paris.
Ar 1930 startade han i
Sleipners
terränglöpning i Stockholm och
blev tvåa.
Harper började
1931 träna på
maratondistansen och blev
vid OS i Berlin 1936
tvåa på 2l 31m 23,2S,
slagen av Kitei Son,
Japan, med 2m4s.
S. L.
Harpipa eller harskrika, även
kallad »rävlock», är en svarvad pipa, med
vilken en hares ångestskri i dödsfara
kan härmas. På detta ljud strömma
alla jaktmarkens marodörer, som äro
inom hörhåll, främst räv och grävling
samt på dagen kråka, skata och
nötskrika, mot den plats, varifrån ljudet
höres. Rätt använd är harskrikan ett
utmärkt medel i jaktvårdarens hand för att
hålla efter ovannämnda rovdjur.
Vid jakt på räv eller grävling måste man
välja lugna, månljusa nätter eller en
vårmorgon i dagningen, innan dessa rovdjur intagit
sin daglega. Det viktigaste är, att man
placerar sig rätt. En enstaka buskgrupp på ett
i övrigt öppet fält är bäst. Innan pipan
användes, skall man vara fullt i ordning, ty
räven lokaliserar med sin skarpa hörsel genast
platsen, varifrån ljudet utgår, och från det
ögonblick han synes i skogsbrynet har han
därför blicken fäst på jägarens plats. Minsta
rörelse kan då fördärva allt. Man skriker en
serie på 8—10 skarpa »päh, päh». En räv, som
hör ljudet, störtar genast i full fart mot
detsamma och stannar då och då för att lyssna.
Hör han då ingenting, fortsätter han i den
inslagna riktningen men saktar snart farten
till trav och kommer i regel i hagelhåll för
jägaren. Även grävlingen kommer, ehuru mera
försiktigt, till den antagna valplatsen.
Efter 3 à 4 min. tystnad och noggrant
av-spejande av omgivningarna göres ett nytt
försök med pipan.
För kråkor, skator och nötskrikor kan man
antingen gömma sig i en tät koja eller ett
snår, varvid man kan få lätta skott på sittande
fågel, eller också stå utan annat skydd än de
omgivande träden, beredd på hastiga
flykt-skott. B. B.
HARRFISKE.
Av redaktör Nils Färnström.
H a r r e n, lat. Thymallus vulgaris, hör
till laxfiskarnas familj och
kännetecknas av sin stora ryggfena och
långsmala kropp. Färgen är gråaktig med
en anstrykning i silver, fenorna mörkare,
ofta rödaktiga. Medelvikten är 0,2—0,3
kg; högre än 2 kg blir vikten sällan.
Har-ren förekommer i Sverige mest i
Norrland men även t. ex. i Lagan, Vättern,
Klarälven och Motala ström. Utomlands
finnes den bl. a. i England, Tyskland,
Frankrike, Canada och U. S. A. I
Ryssland förekomma flera arter. Harren är en
utpräglad strömfisk och påträffas i nästan
alla Norrlandsvatten, som ligga under
450 m över havet, men dessutom talrikt
utmed Norrlandskusten ned till Umeå.
I regel står den nära bottnen och
har en fenomenal förmåga att snabbt
stiga upp till ytan för att skaffa sig föda
(vatteninsekter, larver, maskar, småfisk
och bevingade insekter av olika slag).
Den leker om våren, vanligen efter
islossningen.
Harren är för sportfiske på grund av sin
mindre snabbhet och sitt lugnare
temperament ej lika uppskattad som laxöringen.
Den kan fiskas med både mask, fluga och
drag men bör på grund av sin relativt
ringa vikt icke fiskas på spinn. Den
hugger lika villigt på både våt- och
torrfluga. Redskapen böra vara lätta: kort
spö, 8—9 fot, tunna gutkast och små
flugor. Harren är ofta mycket kinkig i val
av flugor. Utmärkta harrflugor äro t. ex.
»Red Tag», »Silver March Brown»,
»But-cher», »Teal and Red» och »Alexandra».
Stundom synes den föredraga mask,
konstgjord getinglarv e. d.
Bästa fisketiden är juli och aug.; till
skillnad från laxöringen kan harr fiskas
ända in i okt. men då endast mitt på
dagen och helst i soligt väder. I maj och
juni har den ännu ej hunnit hämta sig
efter leken och bör därför ej fiskas.
Harren anses av många vara lös i munnen
1117
1118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
