Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hastighetsåkning på skridsko, av redaktör Peder Christian Andersen, Oslo - Teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASTIGHETSAKNING PÅ SKRIDSKO
Bild 10. Glidstilen. 1. Ballangruds stil på långsidan. — 2. Ballangrud i en kurva. Bilden är tagen
i det ögonblick inre benet sättes i isen. Högra armen medverkar att hålla kroppen i
löpriktningen. — 3. Oscar Mathisen vid utgången ur en kurva i stark fart (500 m). Mathisen åker
ännu mer framåtlutad än Ballangrud. Genom vänstra armens rörelser blir loppet mera rytmiskt,
samtidigt som kroppen fälles framåt. Jfr pl. 4.
Vid övergången till första glidskäret
måste man se till att kroppen ej hålles
för lågt — i så fall får man ett »svaj»,
som man endast kommer ur genom att
minska farten.
I ett 500-meterslopp skola båda
armarna i takt under hela loppet
medverka till skärens fart, i längre lopp skola
de fortast möjligt intaga den naturliga
viloställningen på ryggen. På 1 500 m
skall vänster arm läggas i lös
viloställ-ning på ryggen, senast då första
långsidan är tillryggalagd, medan höger arm
svänges för taktens uppdrivande under
hela loppet.
Olika teknik på kort- och långdistans.
Tekniken är olika på olika sträckor.
Resultatet av ett 500-meterslopp beror
till stor del på starten, där det ej blott
gäller att kcmma i väg i rätta ögonblicket
utan än mer att kunna prestera en
fullgod första långsida i rätt takt och med
perfekt balans. Fore ingången till första
kurvan skall man öka farten och liksom
pressa sig in med första kurvskäret. I
kurvorna skola bägge armarna arbeta i
takt och under kroppen. Vänstra
armen verkar samtidigt som styrarm. På
raksträckorna skola armarna arbeta på
samma sätt, alltså under kroppen, men
med starkare utslag åt sidorna.
På andra långsidan sträcker man ut i
långa, drivande skär, och man skall här
känna, att takten och drivet äro av helt
annan art än på första långsidan. Sista
kurvan tages mjukare och med mindre
våldsamhet än första. Farten är nu större,
varför största uppmärksamheten ägnas åt
benens takt. Mot slutet av kurvan ökas
farten successivt, så att den når
maximum vid utgången. På upploppssidan,
då krafterna äro i avtagande, får man
tänka på att ej ta för hårda avsparkar
och att hålla bröst och huvud tämligen
högt.
Även i ett 1 500-meterslopp
förekomma helt olika faser. Första långsidan och
kurvan åker man raskt och lätt med noga
aktgivande på tekniken och utan större
kraftförbrukning. Därefter fortsätter man
med längre men snabba skär och med
yttre armen arbetande fritt till utgången
ur sista kurvan, då man övergår till
sprintertempo och arbetar med båda
armarna.
På längre sträckor åker man med lugna
glid, hushållar med krafterna och tar ut
skären väl.
Olika stiltyper.
I få idrottsgrenar förekomma mer
olikartade stilar än i hastighetsåkning på
skridsko. Stilen är, som förut nämnts,
beroende både av löparens tyngd och
längd och av benens längd.
Man skiljer på följande stilarter:
glidstilen, sittstilen och cykelstilen. Man kan
1156 1172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
