Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herlin, C. Tore - Herlinankare - Herlinregeln (HK-regeln) - Herman, Pete, Pietro Galetto - Hermelin, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERLINANKARE
typer har han behärskat lika suveränt. Hans
snabba 30-or dominerade under flera år <1916
»Vaj», 1918 »SS Æolus», 1920 »Nidingen» och
1922 »SS Æolus») tävlingarna om
->Skärgårds-kryssarpokalen. Även som skapare av goda
och sjödugliga långfärdsyachter har han visat
sig vara vår främste med fartyg som »Marianne»
(1917), »Ingvor» (1919), »Helga» (1924),
»Nir-vana» (1928), »Galathea» (1931) och »Kajsa»
(1938).
Herlins stora intresse för mätningsregler,
dokumenterat i många klargörande tekniska
artiklar, förmådde honom att 1925 framlägga
ett eget förslag till mätningsregel för
långfärdsyachter (S. X. K:s regel), som under en
följd av år hade ett gynnsamt inflytande på
byggandet av sjödugliga yachter. Regeln är
1936 omarbetad till HK-regeln (Herlinregeln).
Herlins båtar kännetecknas av sällsynt
vackra och sjödugliga linjer, klok och
måttfull planering och intressanta
detaljlösningar.
Herlin var 1922—30 Svenska Seglarförbundets
sekr. och 1925—30 ordf. i Svenska
Kryssar-klubben. E. S-r.
Herlinankare, efter konstruktören, C.
T. Herlin, uppkallat stockankare
(->Ankare) av ovanligt praktisk konstruktion
och med i förhållande till vikten
betydligt större hållkraft än det vanliga
stockankaret. Herlinankaret, som är
uppskattat av långfärdsseglare, kännetecknas av
lång lägg och stora, plogliknande flyn.
E. S-r.
Herlinregeln (HK-regeln), en av C. T.
Herlin 1936 framlagd mätningsregel för
långfärdsyachter, utgörande en
utvecklad form av S. X. K:s regel. HK-regeln
prövades första gången vid kappseglingen
Gotland runt 1937. E.S-r.
Herman [ha’man], P e t e, pseudonym
för Pietro Galett o, amerikansk
yrkesboxare (f. 1896), blev 1917
världsmästare i bantamvikt genom att i 20
ronder poängbesegra titelhållaren Kid
Williams. Herman höll mästerskapet till dec.
1920, då han förlorade mot Joe Lynch på
poäng i 15 ronder. Han återerövrade titeln
från Lynch juli 1921 men förlorade den
s. å. till Johnny Buff. Herman drog sig
1922 tillbaka på grund av försvagad syn
och blev sedan blind till följd av skador
han erhållit i ringen. Han var en ypperlig
tekniker men saknade snärt i slagen och
vann endast få matcher på knock out. P. B.
Hermelin, Sven, idrottsledare (1856—
1923), överste, friherre, var en av
banbrytarna för svensk idrott och en av
Balcks främsta medhjälpare.
Hermelin var
ursprungligen speciellt
intresserad av
hästsport och skrev 1891
—1900 om denna
sport i Tidning för
Idrott. Han var även
en högt skattad
medarbetare i den
dagliga pressen i vad
angick hästsport och
vår idrotts
utveckling.
Han organiserade
ridhuset i Tattersall i
Stockholm och var ledare för rörelsen där, så
länge den ägde bestånd. År 1906 grundade han
Stockholms ridhus nära Stadion och valdes till
ordf. i det bolag, som skötte verksamheten där.
Hermelins uppslagsrikedom var
emellertid ej begränsad endast till hästsport.
Han var en av stiftarna av Sveriges
Centralförening för Idrottens Främjande
1899 och styrelsemedl. till sin död. Han
var vidare en av dem, som i början av
1890-talet grundade Idrottsparken i
Stockholm, vars chef han var 1896—1909.
Som sådan sökte han framför allt stödja
den unga fria idrotten och upplät där,
vanligen gratis, till idrottsklubbarnas
sammankomster den på hans tillskyndan
byggda västra paviljongen. Under
OS-året 1912 fungerade han som
Stadionchef, var medlem av Spelens
organisationskommitté samt överledare och
organisatör av Spelens hästtävlingar. Han
var Sveriges Olympiska Kommittés
förste sekreterare 1906—13 och ledamot i
kommittén till sin död.
Hermelin var vidare en av
initiativtagarna till Nordiska Spelen 1901 och
deltog i ledningen av dessa t. o. m. 1922.
Han var ledamot av
Riksidrottsförbundets Överstyrelse 1917—23 och tillhörde
den svenska överledningen vid OS 1906,
08, 12 och 20.
I Svenska Skidförbundet var
Hermelin ordf. 1915—22, under vilken tid bl. a.
1227
1228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>