Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästsport, av professor Martin P:n Nilsson, intendenten Gunhild Lugn och översten, friherre Claes Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄSTSPORT
hästarnas behandling och utfodring under
träningen. Hetiterna hade liksom flera andra folk
i Orienten dresserat sina hästar till passgång,
och blott två rörelseformer förekommo,
passgång (penna) och galopp (parhuvar). Att trav
saknades förvånar mindre, då man får veta, att
hästarna i passgång tillryggalade distanser på
över 80 km på en natt. Anmärkningsvärt är
att de tekniska termerna i denna med kilskrift
skrivna lärobok äro sanskritord.
I Egypten, där hästen först uppträdde
under hyksostiden (1700—1600 f.Kr.), fick
hästsporten under den därpå följande
perioden, Nya riket (från 1580 f. Kr.), en
mycket stor betydelse (^Egypten, sp.
818). Här användes hästen uteslutande
som dragdjur för de tvåhjuliga
stridsvagnarna och ej för ridning. Detsamma
var vid denna tid med sällsynta
undantag fallet även i övriga delar av Orienten.
Undantagen finnas hos hetiterna, vilkas
konung stundom uppträdde till häst. Likaså
förekommo hos dem stundom beridna budbärare.
G-d L-n.
Hästsport i antikens Hellas.
Grekerna medförde hästen vid sin
invandring norrifrån i Grekland i förra
hälften av andra årtusendet f. Kr.
Homeros’ hjältar äro vagnskämpar, som på
sina stridsvagnar åka till slagfältet, där
de stiga av och kämpa till fots, medan
körsvennen håller spännet berett, om det
skulle behövas för att förfölja en slagen
fiende eller för att fly. I Greklands
äldsta historiska tid spelade vagnskämparna
den avgörande rollen på slagfältet och
förlorade sin militära betydelse först med
uppkomsten av det tungt beväpnade
infanteriet, de s. k. hopliterna, på 700-talet
f. Kr. Efter denna tid kvarlevde
kappkörningen som sport och var den högst
ansedda av alla grekiska sportgrenar
(-^Kappkörning).
Kappkörning med fyrspann förekom med
säkerhet vid de olympiska spelen från 680 f. Kr.,
men förmodligen ha liknande tävlingar redan
tidigare ingått i programmet, möjligen redan
från de första spelen1. Kappkörning med två
hästar, synoris, infördes 408 f. Kr. men
övergavs snart. Mulåsnespann tävlade 496—448 f. Kr.,
och 384 f. Kr. infördes kappkörning med ung-
1 Den tyske vetenskapsmannen Körte gör
gällande, att man ursprungligen vid spelen använt
tvåspända vagnar.
hästar. I århundradet f. Kr. försvann
kappkörningen från programmet på grund av den
allmänna fattigdomen och de romerska
cirkusspelens överhandtagande.
Andra grenar av hästsport voro icke
populära i det gamla Grekland, ehuru
kappridning på ston förekom vid de
olympiska spelen 492—448 f. Kr. och
kappridning på unghästar infördes 286
f. Kr. Vid kappridningen red man utan
stigbyglar och sadel, och när ryttaren
kom nära målet, hoppade han av och
sprang bredvid hästen med tyglarna i
handen.
Ett bevis på det stora intresse, för
vilket hästen och hästsport voro föremål i
det gamla Grekland, är en av Xenofon
(omkring 400 f. Kr.) författad skrift om
detta ämne, »Hippike». I detta arbete
anger han de yttre kännetecknen på en
god häst och ger därefter goda råd för
inköp, uppfödning och inridning samt
träning av hästar. De thessaliska
hästarna anser Xenofon vara de bästa.
Hästsporten i Rom.
Romarna ägde sedan äldsta tid ett
kavalleri, som återupplivades av kejsar
Augustus (63 f. Kr.—14 e. Kr.) och
därmed även en av unga män uppförd,
invecklad ryttarlek, den s. k. Trojaleken.
I Rom uppslukades för övrigt allt intresse
av kappkörningarna i cirkus
(^-Cirkusspel).
Andra forntida ryttarfolk.
Bland andra forntida ryttarfolk må
nämnas assyrersa, som använde hästen
både som dragdjur för sina stridsvagnar
och till att rida på. Framstående ryttare
voro även parterna, det gamla persiska
rikets arvtagare, och efter dem adeln i
det ny persiska (sassanidiska) riket. På
de sydryska stäpperna bodde ett besläktat
folk, skyterna, som under senare delen
av 600-talet f. Kr. översvämmade främre
Asien. Dessa folk, liksom senare
hun-nerna, som i slutet av 300-talet e. Kr.
bröto in i Europa, voro synnerligen
skickliga ryttare och torde, ehuru uppgifter
därom saknas, även idkat hästsport i en
eller annan form. M- P:n N-n.
163
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
