Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höjdflygning, av major Karl Lorichs och flygläkaren E. V. Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖJDFLYGNING
ett flygplan innebär, att endast en ringa
del av den tillgängliga motoreffekten
erfordras för planflykt. På så sätt erhålles
ett stort, för stigning disponibelt
effektöverskott.
Speciella anordningar för piloten på ett
rekordflygplan.
Upp till c:a 5 000 m kunna människor
i allmänhet andas och utföra
kroppsrörelser utan alltför stora obehag.
Ovanför denna höjd är emellertid lufttrycket
för litet för att förse lungorna med
erforderlig mängd syre, varför störningar
uppstå i andning och blodcirkulation.
Tillräckligt med syre kan då tillföras
människokroppen, antingen genom att
lufttrycket höjes eller genom att den
procentuella syremängden i luften ökas på
konstlad väg. På höjder upp till 12 000 m
är den sistnämnda metoden tillfyllest.
Högre upp är det nödvändigt att
dessutom höja syretrycket i lungorna. Detta
i sin tur medför, att även trycket
närmast runt omkring piloten måste höjas.
Härför finnas två metoder, ett absolut
tätt förarrum eller en speciellt byggd
förardräkt. Junkersplanet, som
Neuen-hofen använde vid sin rekordflygning,
var försett med lufttätt förarrum, som
kunde hållas under ständigt tryck.
Adams’ Bristol 138 däremot hade vanligt
förarrum, men Adams var i stället iförd
en lufttät förardräkt. Förarrummet på
Bristol 138 uppvärmdes från motorn.
Under hela stigningen upp till
rekordhöjden hölls därför temperaturen
tillräckligt hög. Värre blev det med kylan,
då motorn slogs ifrån och nedstigningen
började. Kylan blev så mycket
kännbarare, som inga varma, tjocka kläder
fingo rum under den lufttäta dräkten.
Vissa höjdplan äro försedda med
säkerhetsanordning, för den händelse
syretillförseln skulle krångla och föraren
mista medvetandet. Man kan exempelvis
på handspakens handtag ha en knapp,
med vilken motorn slås ifrån, varpå
flygplanet automatiskt lägges i glidflykt. En
rekordflygare fick vid sitt första försök
göra erfarenhet därav. På stor höjd upp-
Engelsmannen M. J. Adams i sin lufttäta
förardräkt vid starten till rekordflygningen 30 juni
1937, då han nådde 16 440 m. — Efter ülustrated
London News.
hörde syretillförseln, och föraren miste
medvetandet efter att dock dessförinnan
ha hunnit slå ifrån motorn. På 7 000 m
vaknade han åter till medvetande och
kunde slutföra flygningen normalt.
Rekordbestämmelser.
Liksom för övriga ->flygrekord har
->Fédé-ration Aéronautique Internationale utfärdat
noggranna och utförliga bestämmelser för
sättande av höjdrekord. Tidigare bestämmelser
utgingo endast från det uppnådda
minimitryc-ket såsom avgörande för höjden. Men då även
temperaturen spelar in härvidlag, är det fr. o. m.
1935 bestämt, att atmosfärtemperaturen skall
mätas. Med ledning av dessa siffror uträknas
den verkliga höjden. Enligt
rekordbestämmelserna, vilka återfinnas i F. A. I:s »Code Sportif»,
måste det gamla rekordet för att bli godkänt
överträffas med minst 200 m, om höjden är
under 10 000 m, och med minst 300 m vid
höjder över 10 000 m. K. L.
Höjdflygningens fysiologi.
Vid höjdflygning påverkas
livsprocesserna genom förändringar i den kroppen
omgivande luftmassan.
173
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
