Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktgevär och jaktammunition, av kapten Gunnar Bark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKTGEVÄR OCH J AKT A M M U NITIO N
sprungligen trycktes ett litet piller av
knallkvicksilver fast i hanen eller fänghålet. Senare
anbringades tändsatsen i bottnen på en liten
kopparcylinder, »knallhatten», som sattes på ett
från krutkammaren utgående rör.
röksvagt krut. Eldberedskapen ökades
genom införande av flerpipiga vapen och
genom konstruktion av repeter- och
automatgevär.
Bild 1. a Tysk luntlåsbössa från 1500-talet. b Tysk hjullåsbössa från 1500-talet. c Svensk lodbössa
med snapplås från slutet av 1600-talet. Bössan har tillhört Carl XI. d Dubbelbössa med flintlås,
signerad »Reichardt Stockholm», från sista hälften av 1700-talet.
Knallhatten möjliggjorde, att man
kunde förena tändsats, krutladdning och
projektil i en enhetshylsa. Därmed voro
förutsättningarna givna för
bakladdningsgeväret, som under senare hälften av
1800-talet undanträngde de gamla
fram-laddarna.
De första gastäta patronerna voro de s. k.
stiftpatronerna, i vilka tändstiftet var anbragt
i ett hål, vinkelrätt mot patronens längdaxel.
Övre delen av stiftet räckte 6—8 mm utanför
patronen och inpassades vid patronens
införande i pipan i en urtagning i pipans bakre
rand. Vid avfyringen slog hanen på det
uppstående stiftet, som därigenom slog ned på
knallhatten och kom denna att explodera.
Stiftpatronerna voro riskabla att hantera, varför de
nu helt undanträngts av sådana med central
antändning.
Jämsides med låsens utveckling har det
skett en förbättring av övriga delar. På
1500-talet infördes den räfflade pipan,
och ungefär samtidigt uppkom
skjutningen med hagel. Kolvarna, som
ursprungligen voro mycket korta,
utvecklades på 1800-talet till sin nuvarande
form, riktmedlen förbättrades, och
svartkrutet ersattes i slutet av 1800-talet med
Jaktstudsaren.
Vid valet av en jaktstudsare ställes
jägaren inför frågan om han skall skaffa
sig ett specialvapen för visst villebråd
eller ett universalvapen.
Det vanliga salongsgeväret kaliber 22
(5,6 mm) är, även med den starkaste
patronen, intet vapen för toppskytte. I
kaliber 5,6 mm finnas dock utmärkta
fågelstudsare med mantlade kulor och
stora hastigheter. Grövre kalibrar ända
upp till 8 mm gå naturligtvis att använda,
men kulorna böra väljas så, att
spräng-verkan i fågelkroppen ej blir för våldsam.
För rådjursjakt användas på
kontinenten ofta vapen med 6,5 mm kaliber, men
8 mm torde vara lika vanligt.
För älg bör 8 mm ej underskridas.
Älgjägaren vill dock gärna ha grövre kaliber,
varför det svenska, speciellt för älgjakt
konstruerade vapnet har en kaliber av
9,3 mm. Ett kulskotts verkan i
villebrådet är dock mera en kul- och
ammunitionsfråga än en kaliberfråga.
432 434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
