Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktridning, av översten, friherre Claes Cederström - Jaktrådet, Internationella →Jägarorganisationer - Jaktsignaler, av överste Bertil Burén - Jaktskytte, av överste Gunnar F. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J AKT SKYTTE
svenska trinngärdesgårdar, tagas numera
utan svårighet vid dessa jakter.
Jämför bilder vid artikeln Hets- och
parforcejakt.
Följande, fortfarande använda signaler och de
till dem satta orden fastställdes av Kungl.
Jaktklubben 1869:
i. CIV AKT!
2. UPPE!
Jaktrådet, Internationella,
Jägarorganisationer.
JAKTSIGNALER.
Av överste Bertil Burén.
Jaktsignaler på jägarhorn blåsas dels
för att upprätthålla förbindelsen mellan
jägarna, dels för att leda jakten.
Under äldre tiders stora jakter till häst
spelade signaler med jakthorn en stor roll. Så
t. ex. voro i Frankrike redan på 1600-talet
signaler fastställda för allt som kunde hända
under parforcejakterna, t. ex. »hjorten har
lämnat skogen», »räven har gått i gryt» o. s. v.
Härigenom höllos ryttarna, som ofta voro
spridda i svåröverskådlig terräng, hela tiden
underkunniga om vad som hände och kunde
rätta sin ridning därefter.
I Tyskland ha jaktsignaler varit i bruk
sedan över 200 år och förekomma fortfarande vid
alla större jakter. Sålunda blåses vid jaktens
början en hälsningssignal, och efter jaktens slut
samlas alla deltagarna kring det efter
bestämda regler upplagda, fällda villebrådet, »die
Strecke», varefter varje villebrådsart hyllas
med en särskild signal.
I de nordiska länderna ha jaktsignalerna
främst brukats för att leda jakten. Under de
stora skallens tid användes jägarhornen för att
sätta igång drevkedjan och för att få den att
göra halt. Detta är även fortfarande oftast
regeln under drev- och klappjakter. Därvid
användes dock i regel endast ett visst antal
en-tonade stötar, vilkas betydelse förut är angiven
för drevfolket. En stöt betyder t. ex. halt o. s. v.
Under stövarjakten, då jägarna äro flera, ha
de av ålder brukliga svenska jaktsignalerna
kommit till användning för jaktens ledande.
Civ all pk hot-oeu ton.
Na kr tlei I • gång.
3. HARE. 4. RAV.
Lil - la Jos - se gär sin bukt. D"ä täv.
Jos-se it död, Jös-se ä» död. Jos-se är skju-tea
8. FÖLJ MED I
Följ med här - ät, följ med bär - ät. följ med här • ät, har - ät
9. HALT! 10. VAR FINNAS NI? HÄR!
SUfl-n. däri
Giv nu tvai. vu Si ni, >ul
Nr 1 är lystringssignal, nr 10 blåses som
tecken, att man hört en förut blåst signal.
Utöver dessa signaler brukas ofta den s. k.
Kolthoffska allstodt-signalen, då räv skjutits:
Kli lig-ger Mic-kel. hkr lig - ger Mu-kel här lig-ger Mk-k«l död.
Därjämte förekommer under stövarjakt, som
tecken för att hundarna fått upp rådjur,
följande tvåtonade, tätt upprepade signal:
Råbock. råbock
råbock. råbock.
Varje stövarjägare bör medföra jägarhorn
och kunna ovanstående signaler.
JAKTSKYTTE.
Av överläkare Gunnar F. Lundgren.
Jaktskytte (fr. tir aux armes de chasse,
ty. Jagdschiessen) är övnings- och
täv-lingsskytte i former, som mer eller mindre
motsvara skyttet under jakt. Jaktsky
t-tet har två skilda former, hagelskytte och
kulskytte, vilka tekniskt sett ha det
gemensamt, att de äro snabbskytte mot
oftast rörligt mål. Då en jägare dock
bör behärska båda formerna,
kombineras de ofta vid tävlingar.
Hagelskytte förekommer
huvudsakligen som lerduveskytte men även
som skjutning mot rörligt mål,
vanligen löpande hare.
De vanligaste formerna av kulskytte
äro skytte mot löpande hjort,
465
498
ÄLG.
l,3r> ... ga bea i - la bort i ga - lopp.
6. TAPPT. _
7. ALL’S TOT!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
