Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jaktskytte, av överste Gunnar F. Lundgren - Hagelskytte - Lerduveskytte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J AKT SKYTTE
blicket med höger hand mot skuldran.
Den vänstra upptar då en del av rekylen,
varigenom kroppen rubbas mindre och
det går lättare och fortare att inrikta ett
eventuellt andra skott.
Anslaget.
Det är mycket lätt att snabbt och
exakt peka på ett föremål, och man gör
det lika bra med vänstra som med högra
handen. Vänstra handen skall ej blott
hjälpa till att lyfta bössan utan även
genom sin förmåga att peka rätt under hela
anslaget (givetvis understödd av den
högra) rikta mynningen mot målet.
Ögonen ha intet annat att göra än att fixera
detta — bössans exakta inriktning sker
då automatiskt genom muskelsinnets
försorg, om blott blicken fixerar målet.
Mynningen skall under hela anläggningen
peka mot målet. Anslaget skall vara lugnt
och stadigt. Om bössan hastigt kastas
upp, vinner man praktiskt taget ej i tid
men kan förlora mycket i precision.
Framförhållningen.
Det ovan skildrade sättet att skjuta,
med mynningen under hela anläggningen
pekande mot målet under en jämn
rörelse, ger en sving åt hela kroppen (desto
hastigare, ju snabbare målet rör sig),
som motverkar en annars vanlig
tendens att stoppa bössmynningen i
skottlossningsögonblicket. Framförhållningen
blir härigenom delvis automatisk.
Framförhållningsvinkeln bör nämligen vara
ungefär densamma, vare sig en fågel befinner
sig 20, 30 eller 40 meter från skytten. Svingen
blir dock långsammare, när fågeln är längre
bort, varför man då måste tänka på att komma
väl framför. Avståndet spelar nämligen vid
detta skjutsätt större roll än fågelns hastighet.
Grundtanken i denna hagelskytteteknik
är att hela tiden fixera målet och helt
ignorera bössan. Korn och spång
användas sålunda endast för kontroll vid
anläggningsövningar, och för att man
omedelbart efter ett skott skall kunna få en
uppfattning om hur bössan varit riktad
samt, i händelse av bom, kunna korrigera
anläggningen till ett andra skott.
Jaktmässigt lerduveskytte.
Lerduveskytte som övning för jakt.
Med litet uppfinningsförmåga kan man
med hjälp av en enda kastmaskin få
tillfälle till god träning i flyktskytte med
möjligheter till alla slags skott. Man
måste därvid alltid sörja för att
maskinskötaren är väl skyddad.
Att stå bredvid kastmaskinen och skjuta på
duvor, som kastas t. ex. 40 m, är ej en fullgod
övning för flyktskytte. En lyftande fågel ökar
sin fart och höjer sig vanligen, så länge den
är i håll. Lerduvan minskar däremot farten
samt är i nästan hela sin bana, även sedan den
börjat sänka sig, i håll, så att skytten kan
vänta med skottet, tills duvan, från skytten
sett, står stilla i luften eller sakta dalar. Vida
bättre är att stå 10—15 meter från
kastmaskinen och spänna dennas fjäder hårdare, så att
duvan, så länge den är inom håll, beskriver en
uppåtgående rörelse. Då måste man även,
såvida duvorna kastas det minsta snett, liksom
vid jakt på lyftande fåglar, hålla framför dem.
Man lär sig då också att skjuta snabbt, en för
gott jaktskytte mycket viktig sak.
Vid övning för sidskott och motskott bör
duvan beskjutas under första hälften av sin
bana, då dess fart ännu är tillräcklig för att
ge illusion av en snabbt flygande fågel.
Jägareförbundets regler för bak- och sidskott.
Vid Svenska Jägareförbundets
skjutningar, bl. a. för j aktskyttemärket, gälla
följande regler.
Skjutplatsen förlägges minst 10 m
bakom kastmaskinen. Serien omfattar 10
(vid omskjutning 5) enkelduvor och vid
dubbelskytte 5 dubbléduvor med i såväl
höjd- som sidled varierande kastriktning,
begränsad i sidled av tvenne från
kastmaskinen utlöpande, av c:a 135° vinkel
åtskilda linjer.
Av de 10 duvorna givas 6 i bakskott och 4
i raka sidskott, 2 från höger och 2 från vänster,
varvid skytten placeras på ett avstånd av 26 m
från kastmaskinen och 18 m från duvornas
kastriktning. Vid omskjutning skjutas vid
enkelduvor endast sidskott. Dubbléduvor givas
endast i bakskott.
Kastmaskinens fjäder skall vara så inställd,
att duvan på ett avstånd av 10 m från
kastmaskinen passerar på en höjd av 2,75 m över
ett horisontalplan genom kastmaskinens klyka.
Vid lugnt väder skall duvan taga mark 50—55
m från maskinen.
Duvorna skola på ett avstånd av 10 m från
kastmaskinen passera på en höjd av minst 2
och högst 4,5 m.
484 498
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
