Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kamraterna, av Arne Annebro och redaktör Pehr Lindholm, Helsingfors - Kamratmästerskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRAT MÄSTERSKAP
den tiden var av behovet påkallad, då varken
riksidrottsförbund eller starkare
specialförbund funnos i landet.
Vid sammanträde den 10 mars 1895
antecknade sig ett 20-tal läroverkspojkar som
medlemmar, de flesta från Norra Realläroverket.
Till ordf. valdes L. Zettersten.
Den ungdomliga styrelsen bedrev — med god
hjälp av Kamratens redaktör, J. Norling —
en intensiv propaganda i landsorten, och redan
s. å. bildades de första kretsföreningarna i
Sundsvall, Luleå, Halmstad, Jönköping,
Göteborg och Uppsala, av vilka dock endast
Halmstadskretsen oavbrutet fortsatt sin verksamhet.
De övriga äro en eller flera gånger ny- och
ombildade. Många nya kretsar tillkommo de
närmaste åren, och vid 1901 års slut bestod
IFK av 26 klubbar med omkring 1 500
medlemmar. År 1910 funnos 83 kretsar med omkring
8 900 medlemmar.
En förebildlig organisation.
Stadgarna av 1895 reviderades s. å., och de
då antagna ligga till grund för de nu
gällande. År 1895 beställdes stans till det
alltjämt använda medlemsmärket samt till
medaljer. Även en blå uniform med vit stjärna
i mösskullen komponerades. Denna uniform
användes av IFK-medlemmar framåt 1920-talet,
och mössan begagnas fortfarande (1941) av
Hel-singfors-Kamraterna. År 1897 antogs en
tretungad, blå-vit klubbfana, senare ändrad till
fyrkantig. Från denna tid daterar sig även
IFK:s fortfarande använda dräkt i fri idrott,
blå stjärna på vit tröja och blå byxor.
Tidningen Kamraten användes som
föreningens officiella organ, men 1898 startade
medlemmar i Uppsala tidningen Sport med Erik
Bergvall som drivande kraft. Den upphörde
sommaren 1899. Fr. o. m. 1941 utges Nyheter
från CS och Kamratorganisationen.
Under de första åren var Stockholmskretsen
den ledande och kallades till 1897
»Hufvud-föreningen» och därefter till 1901
»Centralföreningen». Sistn. år antogs ett av Anton
Johanson och Al^ot Friman utarbetat förslag
till stadgar, enligt vilka varje krets hade
självstyrelse men gemensamma angelägenheter
handhades av en på årsmöte väld
centralstyrelse. Kretsarna erhöllo nummer, varvid
Stockholm fick nr 1, Köping 2, Falun 3 etc.,
och dessa nummer användas på sina håll ännu
1941 av kretsarna.
Föreningsbildandet underlättades.
IFK hade, främst tack vare sin fasta
organisation, under idrottens genombrottsår i
Sverige en utomordentligt stor betydelse. För
idrottsintresserad ungdom i ett samhälle utan
idrottsförening blev det, tack vare IFK, lätt
att bilda en förening. Man behövde blott
tillskriva centralstyrelsen (fore 1901
Stockholmskretsen), anhålla om inträde som »krets» samt
rekvirera stadgar, medaljer, märken etc.
IFK var också i slutet av 1800- och början
av 1900-talet Sveriges dominerande
idrottssammanslutning och spelade en ofantlig roll
vid bildandet av Riksidrottsförbundet och
olika specialförbund, som alla under de första
åren till stor del helt lågo i händerna på
IFK-are. Likaså voro –»-Kamratmästerskapen i vissa
idrotter väl så populära som SM. Bland
kretsar, som spelat och fortfarande spela en viktig
roll inom svensk idrott, märkas främst
-»-Stock-holms-, -»-Eskilstuna-, -»-Göteborgs-,
-»-Malmö-, -»-Uppsala-, -»-Norrköpings-, -»-Umeå-,
Borås-, Lidingö- och Sundsvalls-Kamraterna.
Kamraterna som landsomfattande förbund
har senare i stort sett spelat ut sin roll, men
sedan slutet av 1930-talet göras stora
ansträngningar för att på nytt knyta IFK-kretsarna
närmare samman.
Ordf. i centralstyrelsen ha varit: K. K.
Stamsö, Malmö, 1901—02, N. Thisell, Stockholm,
1902—14, E. Wirén, Stockholm, 1914—22, E.
Killander, Stockholm, 1922—35, G. Settergren,
Stockholm, 1935—39, och K. Larsson,
Stockholm, sedan 1939. A. A-o.
Kamraterna i Finland.
I Finland bildades den första IFK-kretsen
1897 i Uleåborg och följdes s. å. av föreningar
i Helsingfors, Viborg, Vasa och Åbo. För
finska förhållanden lämpade stadgar utarbetades
1897, och ledningen anförtroddes Uleåborg, där
H. Holm var den ledande kraften. Intresset
slappnade emellertid, och efter 1903 var det
endast Helsingfors-Kamraterna, som visade någon
större livaktighet, från 1907 främst tack vare
U. Westerholms arbete. För närv. finnas
IFK-klubbar i Helsingfors, Åbo, Vasa, Mariehamn,
Björneborg och Uleåborg (de båda sistnämnda
mindre livaktiga). Med den svenska
organisationen ha de endast namnet gemensamt. Ett
IFK-förbund fanns i Finland från 1909 till 1912,
då det tog initiativet till och uppgick i Svenska
Finlands Idrottsförbund. P. L-m.
-❖-
Kamratmästerskap (IFK-mästerskap),
öppna för medlemmar i IFK, hörde i
början av 1900-talet till de förnämsta
tävlingarna i Sverige men förlorade från
1910 sin betydelse på grund av
övermäktig konkurrens från SM-tävlingarna och
ha sedan dess i flera idrotter arrangerats
endast sporadiskt. Sedan 1940 göras dock
stora ansträngningar för att åter
popularisera kamratmästerskapen.
Mästerskap i fri idrott och fotboll ha med
vissa års uppehåll anordnats sedan 1901, i
bowling årligen sedan 1926. Mästerskap i cykel,
skidor, skridsko och simning ha anordnats då
och då.
Helsingfors-Kamraterna ha vid några
tillfällen med stor framgång deltagit i
IFK-mäster-skapen i Sverige i fri idrott. A. A-o.
649
650
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
