Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapplöpningssport, av ryttmästare Frank Martin, professor Martin P:n Nilsson och redaktör Rune Carlsson - Kapplöpningssportens historia - Kapplöpningar under antiken och medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPLÖPNINGSSPORT
KAPPLÖPNINGSSPORTENS HISTORIA.
KAPPLÖPNINGAR UNDER
ANTIKEN OCH MEDELTIDEN.
Kappridning i Grekland.
Kapplöpningar förekommo redan
under antiken men spelade då en mycket
underordnad roll i förhållande till
kappkörningar.
Vid de Olympiska Spelen infördes
kappridning med hingstar 648 f. Kr., och från
496 f. Kr. förekom även kappridning med
ston. År 256 f. Kr. infördes dessutom
kappridning med unghästar. År 68 f. Kr.
ströks kappridning från spelens program
men upptogs åter vid ett par olika
tillfällen. Kappridningen försiggick liksom
kappkörningen på -^-hippodromen och
troligen efter vagnskörningen.
Även vid de övriga grekiska festspelen
förekom kappridning. Sålunda berättar
Pindaros, att konung Hieron av
Syrakusa med hästen »Pherenikos» segrade
såväl vid de Pytiska Spelen 482 och 478
f. Kr. som vid de Olympiska Spelen 476
f. Kr. Möjligt är att han med samma
häst segrade även vid de följande
Olympiska Spelen (472 f. Kr.).
I regel tillgick kappridningen på
samma sätt som en nutida kapplöpning (man
red dock utan sadel), men även andra
former förekommo.
Sålunda förekom stundom en tävling, vid
vilken den med hjälm och sköld utrustade
ryttaren, anabates, under löpningen hoppade av
och sprang bredvid hästen för att därefter åter
svinga sig upp. Från de Olympiska Spelen
berättas att ryttarna vid kappridningen på ston
ett stycke före målet hoppade av och med
hästen vid tyglarna sprungo genom målet.
Bild 3. Kapplöpning vid Olympiska Spelen.
T. h. måldomaren. Vasbild.
Några viktbestämmelser som i våra dagar
funnos givetvis icke, och det berättas t. o. m.,
att Pheidolas från Korint utropades som
segrare, trots att han redan vid löpningens början
kastats av sin häst »Aura» (»Vinden»), som
emellertid passerade målet som etta.
Från Grekland spredo sig
kapplöpningarna till Italien, där de bedrevos av
såväl etrusker som romare men aldrig
kommo att spela samma roll som
kappkörningen. M. p-n N-m.
Kapplöpningssporten under medeltiden.
Under medeltiden — i och för sig en
sportfientlig tid — fingo
kapplöpningarna stå tillbaka för tornerspelen. De
levde emellertid kvar som folknöje och
blevo under senare delen av medeltiden
mycket populära.
I Rom anordnades sålunda
kapprid-ningar på osadlade hästar vid Monte
Testaccio och på Piazza Navona, där man
lät uppföra särskilda läktare för
publiken. Från 1465 anordnades på befallning
av påven Paul II kapplöpningar med
arabiska hästar, barberi, på Via Flaminia,
som på grund härav fick sitt nuvarande
734 788
Bild 2. Kapplöpning i Florens under första hälften av 1400-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
