Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kapplöpningssport, av ryttmästare Frank Martin, professor Martin P:n Nilsson och redaktör Rune Carlsson - Kapplöpningssportens historia - England — den moderna kapplöpningssportens hemland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPPLÖPNINGSSPORT
Bild 6. En steeplechase på 1820-talet. F. Nicholson på »Magic» vinner Leicestershire steeplechase
(troligen 1827) före D. Christian på »King of the Valley». — Efter en gravyr av H. Alken.
Ön», »Buchan», »Tetratema», »Pharos»,
»Gainsborough», »Biandford», »Fairway» och »Solario».
Bland engelska jockeyer före den
amerikanska invasionen märkas främst F. Archer, G.
Fordham, av många samtida ansedd som
Ar-chers överman, samt T. Cannon (1846—1917),
vilken sistnämnde red icke mindre än 11
segrar i klassiska löpningar och senare blev en av
Englands skickligaste tränare. Även Cannons
tre söner, framför allt Mornington Cannon, voro
framgångsrika som jockeyer och tränare, och
en av dem, W. H. Cannon, var den förste
engelske jockey, som upptog den amerikanska
stilen.
Av de amerikaner, som kort efter Sloan
kommo till England, må främst nämnas J. och L.
Reiff, D. Maher samt J. H. Martin.
Bland framgångsrika tränare sedan 1900
märkas främst P. Gilpin, W. Robinson, C.
Morton, R. Marsh, A. Taylor, J. Jarvis, H. Persse,
R. Dawson, G. Lambton, F. Darling, F. Butters,
J. Lawson och C. Boyd-Rochfort.
Sedan sekelskiftet har England haft många
ypperliga jockeyer, av vilka S. Donoghue och
G. Richards jämte Archer äro turfhistoriens
främsta. Bland de övriga märkas H. Jones, O.
Madden och F. Wootton, vilka hade sin bästa
tid före världskriget 1914—18, och senare F.
Bullock, J. Childs, F. Fox, B. Carslake, E. C.
Elliot, T. Weston, M. Beary, H. Wragg och
C. Smirke.
Hinderlöpningens historia i England.
Långt senare och efter helt andra
linjer än slätlöpningssporten har
hinderlöp-ningssporten utvecklat sig. Ursprunget till
den senare är att söka i de matcher, som
engelska godsägare anordnade för att
pröva sina jakthästar, »hunters». Dessa
matcher redos från en plats till en
annan och vanligen med en kyrktornsspira
(steeple) som mål. Den första kända
matchen av detta slag reds 1752 på Irland.
Dylika löpningar, »steeplechases», som
i slutet av 1700-talet och början av
1800-talet blevo allt vanligare, hade
emellertid ur åskådarsynpunkt den nackdelen,
att deras förlopp ej kunde följas. Man
övergick därför så småningom till att
bygga permanenta hinderbanor.
En av de äldsta steeplechaserna är den
1836 stiftade ->Grand National
Steeplechase på Aintreebanan i Liverpool, en
löpning, som blivit icke blott Englands
utan även världens förnämsta
hinderlöpning. Den lättare formen av
hinderlöpning, häcklöpning, är av senare datum.
Den gamla formen av hinderlöpning,
kyrktornslöpningarna, lever dock kvar i
de s. k. ->point-to-point races (punkt till
punkt-löpningarna), i vilka emellertid
endast hästar, som verkligen användas
för jaktridning, him ting, få starta.
Hinderlöpningen, som sorterar under
den 1865 bildade National Hunt
Com-mittee, har i Lancashire Handicap Steep-
743
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
