Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klöverblad - KM, förk. av klubbmästerskap - K. M. K. - Knap - Knapp - Knattleikr, av fil. lic. Sven B. F. Jansson - Knick - Knickerbockers Club
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNICKERBOCKERS CLUB
ningsfigur i konståkning på skridsko.
Den består av två treor på samma fot,
åkta i ett, alltså i tre bågar. — Även
benämningen dubbeltrea förekommer.
-^-Konståkning på skridsko. Sal.
KM, förk. av klubbmästerskap.
K. M. K., förk. av Kungliga Motorbåt
Klubben, -^-Motorbåt Klubben.
Knap (eng. cleat, ty.
Klampe), sjöt., är ett
mindre ->krysshult av
trä eller järn för
beläggning av smäckrare
ändar. W.
Knapp, fäktt., kallas
den längst bort från
klingan belägna delen
av fästet. Den tjänar till att dels
hopfoga vapnets olika delar, dels
avbalansera vapnet. N- H’n-
KNATTLEIKR.
De gamla islänningarnas bollspel.
Av fil. lic. Sven B. F. Jansson.
En av de mest omtyckta idrotterna på
Island under forntiden torde ha varit
det bollspel, som under namnet
knatt-leikr omtalas i de isländska sagorna. Det
kallas oftast i källorna enbart leikr —
lek — vilket redan detta ger en antydan
om vilken framträdande roll det spelade.
Trots att knattleikr påfallande ofta omtalas
i släktsagorna, kan man tyvärr ej finna några
direkta upplysningar om spelets regler. Vad
man kan sluta sig till om dessa är dock ej
alltför obetydligt, även om en del punkter
måste förbli dunkla.
De karakteristiska, i källorna säkert
fastställbara egenskaperna hos spelet äro:
man spelade med en liten, hård boll och
använde klubbor. Klubbans uppgift var
att slå bort bollen från motspelarna och
att slå den i mål. Man spelade med
förkärlek på is, och bollen slogs antagligen
i regel utmed isen. Det var tillåtet att
fånga bollen i händerna, att kasta den
och att springa med den i mål.
Man spelade alltid i lag och parvis man
mot man med många deltagare och inför
stora åskådarskaror. Spelet var mycket
hårt, och en spelare fick bl. a. genom att
gripa och slå omkull en motståndare
873
hindra denne från att få bollen. I vissa
moment visar knattleikr
överensstämmelse med såväl landhockey som rugby.
Frågan om spelets härkomst är icke
lätt att besvara. Sannolikt har det redan
på 900-talet överförts till Island från
Skottland eller Irland. Det skulle då
vara ett tusenårigt exempel på
idrottsliga förbindelser med de brittiska öarna,
där bollspelet har förnäma traditioner.
Ibland spelades knattleikr på lekvallarna —
de isländska idrottsplatserna — men isbanor
voro vanligare. »Man ordnade bollspel på
Mid-fjordens is mellan Reykir och Os, ty fjorden
frös tidigt till», heter det t. ex. på ett ställe i
de isländska sagorna. Knattleikr har sålunda
huvudsakligen varit ett vinterspel. Då man ej
använde skridskor utan sprang under spelet,
måste denna strävan efter att erhålla en jämn
yta ha berott på att bollen skulle rulla på
marken eller isen och icke, annat än i
undantagsfall, slås som »lyra».
Bollen var troligen av trä. Den kunde skada
de spelande, och i många fall har spelet givit
anledning till svåra uppträden, vilka ofta
skildras i sagorna.
Det är möjligt, att varje spelare hade sin
klubba (på isl. knattré, knattgildra eller
knatt-drepa), men ingalunda säkert. Källorna lämna
ej fullständig klarhet på den punkten.
Hur många man varje lag bestod av veta vi
ej, endast att antalet var stort. I
Grettis-sagan t. ex. heter det: »Männen avtalade att
spela boll tillsammans på Midfjordssjön. Dit
kom Midfjordingar och Viddalingar och många
män från Västerhop och Vatsnäs och från
Hrütafjorden.» (Grettis saga Äsmundarsonar.)
Att knattleikr varit högst ansträngande
framgår av uttalanden som: »Skegge spelade ej med,
ty han var icke längre i sin kraftigaste ålder.»
Att spelarna måste besitta stor kroppsstyrka
sammanhängde givetvis med att det var tillåtet
att handgripligen hindra motståndaren att få
bollen. Egill Skallagrimssons saga t. ex.
skildrar ett uppträde under spelet sålunda: »Men
då de började spela, var Egill underlägsen i
kraft.» Egills motståndare lade sig också vinn
om att låta skillnaden i styrka märkas så
mycket som möjligt. »Då blev Egill vred, lyfte
klubban och slog till Grim, men denne grep
tag i honom och kastade honom till marken.. .
Då sprang Egill på Grim och slog yxan i
huvudet på honom och den gick in i hjärnan.»
Knick, hästsportt., är ett hinder
bestående av grav framför jordvall,
vanligen med låg bom framför graven och
häck ovanpå jordvallen. C. C.
Knickerbockers Club [ni’kabåkaz klab]
i New York, den första basebollklubben,
874
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
