Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linköping, av redaktör O. Stenberg - Linlöpning - von Linné, Carl - Linnéa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉ A
Första föreningen var Linköpings
Simsäll-skap, som bildades 1824 av den i Uppsala
studerande P. Westman och som s. å. höll sin
första promotion. Klubben ombildades 1891 till
Linköpings Allmänna Simsällskap (220 medl.
1942); en minnesskrift utgavs 1924. Näst äldsta
förening är Linköpings Skyttegille (st. 1886,
1100 medl.), som betytt mycket för det
frivilliga skytteväsendet i hela Östergötland.
I början av 1890-talet funnos flera, nu
upplösta specialklubbar och en skolidrottsförening,
1893 ombildad till Linköpings Läroverks IF,
vilken spelat en mycket stor roll för idrottens
utveckling i staden.
Första allroundklubben var den i början av
1900-talet bildade IK Sport, som efter ett par
år upplöstes och efterträddes av IFK
Linköping (st. 1906, 250 medl.). Denna hade 1908—12
genom bröderna Bertil och Bengt Uggla, G.
Holmér, Y. Häckner och B. Lüning en första
storhetsperiod och från 1940 en andra med S.
Ljunggren, B. Viktorsson samt Helge och
Osvald Andersson som mest kända medlemmar.
Klubben har även livaktiga sektioner för
boxning, brottning och orientering.
Goda fotbolls- och bandylag hade under
1910-och 20-talen Linköpings AIK (st. 1908,125 medl.),
som bland sina medlemmar även räknade
stavhopparen H. Lindblad och höjdhopparen Karl
Karlsson (»Kalle Kula»),
Många livaktiga specialföreningar finnas, bl. a.
BK Derby (st. 1915, 175 medl.) för fotboll, bandy
och handboll, Linköpings Lawntennisklubb (st.
1916, 250 medl.), för vilken bl. a. Ch.
Wennergren och S. Karlborg spela, Linköpings
Orienteringsklubb (st. 1934, 72 medl.), som hör till
landets bästa i likhet med Wahlbecks
Fabrikers IF (st. 1927, 46 medl.), Linköpings
Cykelklubb (st. 1933, 58 medl.) och CK Hymer (st.
1924, 70 medl.), för vilken bl. a. Berndt
Carlsson tävlat. Dessutom finnas klubbar för
boxning, curling, kanotsport, bordtennis samt tre
motorklubbar och en flygklubb.
Linköpings SS (st. 1912, 170 medl.) och SS
Roxen (st. 1932, 75 medl.), som segla på sjön
Roxen, ha båda även sektioner för
skridskosegling, i vilken gren särskilt sistnämnda
förening varit framgångsrik.
En betydande insats ha de militära
idrottsföreningarna i staden gjort, främst Kungl.
Livgrenadjärregementets IF (st. 1907).
Den äldsta idrottsplatsen, invigd 1906,
saknade löparbanor, och först sedan
Folkungavallen 1919 invigts, fick staden en modern
idrottsplats. Folkskoleseminariet och
läroverket, där idrottsintresset är stort, ha liksom
regementena egna idrottsplatser. Simningen
bedrevs tidigare i ett primitivt kallbadhus vid
Stångån, men 1938 invigdes det kommunala
Tinnerbäcksbadet, landets största och mest
moderna konstgjorda utomhusbad, med en 50 m
lång tävlingsbassäng, där bl. a. SM anordnades
1940 samt landskamperna mot Ungern 1941 och
Danmark 42. En friluftsgård, Sätravallen,
anlagd vid Bestorps station av Skidfrämjandets
lokalavdelning, skall invigas 1943.
Linlöpning (eng. lunge, fr. travail à la
longe, ty. longieren, Longenarbeit),
hästens arbetande i lina, är ett hjälpmedel
vid dressyr. F-fc M-n.
von Linné, Carl, idrottsbefrämjare
(1707—78), världsberömd naturforskare,
framhöll kroppsövningarnas stora vikt ur
medicinsk synpunkt och kan sägas ha
haft avgörande betydelse för
åsiktsbildningen i denna fråga i Sverige.
Han uttalade bl. a., att ridning är ett utmärkt
medel mot flera sjukdomar, simning härdar
kroppen, fäktning »bryter och böjer
musklerna», så att kroppen blir vig och ledig, voltige
ger organismen smidighet och styrka samt
tränar förmågan av sinnesnärvaro. — Litt.: W.
Sjöstrand, »Till den svenska gymnastikens
förhistoria» i Tidskrift i gymnastik 1939. A. W-g.
LINNÉ A.
IF Linnéa var under 1920-talet en av
Sveriges mest mångsidiga och
framgångsrika föreningar samt har särskilt
gjort sig känd som »löparklubb».
Flertalet medlemmar har bott på Södermalm
eller i Stockholms s. förstäder.
Klubben fick sitt namn dels av att den
bildades på Linnéa-dagen (13 maj) 1909, dels av
att dess första träningsplan låg vid villa Linnéa
vid Årsta. Tack vare driftiga ledare, främst K.
Appelgren, Hj. Palmqvist, R. Hällsjö, H.
Eid-mark, Gustav Johansson och John Eriksson,
gick klubben snabbt framåt och hade efter
1920 sin storhetstid. Bland föreningens största
tävlingar märkas de första internationella
boxningarna i Sverige 1919 samt mötena Edvin
Wide—Paavo Nurmi 1923 och 26. Under
1930-talet har klubben dock gått tillbaka trots ett
uppoffrande ledararbete av C. Forslund, O.
Forsman, E. Hallenius och O. Fröjd.
Fri idrott var länge klubbens huvudidrott.
Mest kända medlemmar ha varit N. Müller,
Edvin Wide, bröderna Gunnar och Gösta
Fos-selius, C. Branting, Bror Eriksson, O. Möller
och H. Holmqvist, samtliga löpare, samt
hopparna T. Cassel och G. Nilsson. T. o. m. 1942 ha
31 SM erövrats, därav 29 i löpning och 2 i
tre-stegshopp. Särskilt i långdistans- och
terräng-löpning har klubben tidtals dominerat och bl. a.
vunnit Stadslöpningen genom Stockholm 1923—
27. Mästerskapsstandaret erövrades 1926 och 27.
Som boxningsklubb är Linnéa Sveriges mest
framgångsrika och har upprepade gånger
bildat stomme i landslaget. T. o. m. 1942 ha 36
SM erövrats. Mest kända boxare ha varit Sven
Andersson, O. Bergström, Selfrid Johansson,
129
5—NFS. V
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
