Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lojakt - Lokotar, Gustav - Lombardiet runt, off. Giro di Lombardia - Lomberg, Charles - London Athletic Club
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LONDON ATHLETIC CLUB
L O J A K T.
Stö var jakt på lo var ännu i mitten av
1800-talet vanlig i Sverige. Senare blev
lon allt mera sällsynt, och 1928 förbjöds
dess dödande.
Lon eller lodjuret (.Lynx lynx), Nordeuropas
enda vilda kattdjur, har ett mycket
karakteristiskt utseende. Den är av en medelstor hunds
storlek (boghöjd omkring 67 cm) och har höga,
grova ben med runda tassar, kraftig bål,
runt huvud på en kort hals, kindskägg och
uppåtstående öron, försedda med tofsar.
Färgen är ovan rödgrå, sommartid mera i rött och
vintertid mera i grått och gult, med små,
svartaktiga fläckar, som stundom sitta så tätt, att
de bilda längsgående streck utmed ryggen.
Lons parningstid infaller i februari eller mars,
och ungarna (vanligen 2 eller 3) födas i maj
eller början av juni. De följa i regel modern
till nästa parningstid.
Lodjuret lever så gott som uteslutande av
köttet från djur, som det självt fångar. Haren
utgör dess vanligaste rov, och i de trakter, där
lon stryker fram, gör den i regel rent hus på
detta viltslag. Även lämmel, ekorre, skogsfågel
och rådjur ha i lon en svår fiende. Vintern
1941—42 rapporterades ett lodjur i Västerbotten
ha dödat 60 får.
I Finland och norra Ryssland finnes lon ännu
i någorlunda stort antal. I Sibirien är den
talrik, och i Estland, Karpaterländerna och i
Alperna finnas mindre grupper.
I Sverige skötos 1851—60 i medeltal 157 lodjur
pr år, 1861—70 120, 1871—80 87, 1881—90 22, 1891
—1900 17, 1901—10 13, 1911—20 17 och 1921—27
9 st. Siffrorna återspegla den fortgående
utrotningen, som emellertid nu i såväl Sverige som
Norge hejdats genom djurets fridlysning.
Lodjuret strövar vida omkring, men finner
det en villebrådsrik trakt, kan det uppehålla
sig där längre tid.
Jakt å lo har i de nordiska länderna i regel
bedrivits med skarpsprungna stövare, alltid på
vintern under spårsnö. Lon sköts mera sällan
under själva drevet. I regel drevo hundarna
lon upp i träd, dit ståndskallet ledde jägaren.
Om trädet ej var nog högt, hoppade lon vid
jägarens ankomst oftast ned på marken, och
drevet fortsatte. Stundom blev lon »ställd» och
upptog kampen mot hundarna, vanligen med
ryggen mot ett träd eller en större sten, men
slog sig vid jägarens ankomst fri från dessa.
Till sist slutade dock sådan jakt i någon hög
fura, där lon inväntade jägaren.
Om lodjuret slagit ett djur, som ej i sin
helhet uppätits, återkommer det i regel nästa natt
och fortsätter måltiden. Därför kunde skytte
vid åtel stimdom lyckas.
Lapparna jagade ibland lodjuret på skidor
genom att trötta ut det, på samma sätt som de
jaga varg. Härför fordrades mycket snö och
svag skare, som ej bar den springande lon.
I Finland, där lon ännu får jagas, ringar man
vanligen på nyfallen snö stora områden genom
att köra efter landsvägarna med bil eller släde.
Lyckas ringningen, följer en jägare spåret med
stövaren i koppel, medan de övriga ställa ut
sig på sannolika pass.
Lon anses vara relativt lättskjuten i
förhållande till sin storlek. B. B.
Lokotar, Gustav, estnisk skytt,
fält-väbel, väckte uppmärksamhet vid VM
1935, särskilt i kortdistansskytte,
knä-stående, där han vann förtävlingen med
393 p. och VM med 389 p. Vid VM 1937
gjorde han en god allroundprestation
genom att bli trea med både fritt gevär och
miniatyrgevär. Han har dessutom flera
gånger tillhört Estlands segrande lag i
frigevärs- och kortdistansskytte. K. A. L.
Lombardiet runt, off. Giro di
Lombardiet,, ett av kontinentens klassiska
cykellopp, har sedan 1905 utan avbrott
arrangerats i slutet av oktober eller början av
november.
Milano är start- och målplats, och banan, som
går upp mot de norditalienska sjöarna, har
varierat mellan 190 och 265 km. Italienaren A.
Binda är med 4 segrar loppets framgångsrikaste
cyklist. Tre segrar ha hemförts av hans
landsmän C. Belloni, C. Girardengo och G. Bartali
samt av fransmannen H. Pélissier.
År 1941 instiftades ett nytt lopp, Giro delle
nove provincie Lombardie (»Nya provinsen
Lombardiet runt»), en distans på icke mindre
än 522 km, som köres på en dag. P. B.
Lomberg, Charles, hoppare och
mångkampare (f. 1886 4/i2), ingenjör i
Göteborg, vann silvermedalj i tiokamp
vid OS 1912 och SM s. å.
Lomberg var en av Sveriges bästa hoppare
och nådde bl. a. 182 cm i höjdhopp, 687 i
längdhopp samt 312 i st. längdhopp men var
mindre god i löpning och kast. Han tävlade
t. o. m. 1912 för L. S., därefter för örgryte IS.
S. L.
London Athletic Club [landn ä|)le’tik
klab] är Englands äldsta privata klubb
för fri idrott och spelade under idrottens
genombrottsår en viktig roll.
Klubben stiftades 1863 som Mincing Lane AC
och antog sitt nuvarande namn 1866. Fram till
sekelskiftet var London AC Englands
framgångsrikaste klubb och representerade
England vid den första »landskampen» i fri idrott
mot USA (= New York AC) i New York 1895.
London AC deltog med ett lag i de första
internationella idrottstävlingarna i Stockholm
1891.
153
154
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
