Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Långdistanslöpning - Historik - Långdistanslöpning i antiken, av professor Martin P:n Nilsson - Modern långdistanslöpning, av redaktör Sven Lindhagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGDISTANSLÖPN1NG
LANGDISTANSLOPNING.
Långdistanslöpning eller
uthållighetslöpning (eng. long distance running, fr.
course de fond, ty. Langstreckenlauf, da.
Langdistanslöb, fi. kestävyysjuoksu, no.
langdistanslöp) är en underavdelning av
fri idrotts viktigaste huvudgrupp, löpning.
Bestämda gränser för vad som skall räknas
till långdistanslöpning finnas ej. Tidigare räk-
nade man dit alla sträckor över 1 eng. mil
(1 609 m), men numera räknar man i regel
även 2 000 m till medeldistanserna.
Långdi-stansgruppen skulle följaktligen börja med
3 000 m. En särskild form av
långdistanslöpning är ->maratonlöpning, som så gott som
alltid löpes på landsväg, samt
->entimmeslöpning och den ytterst sällan förekommande
->-tvåtimmarslöpningen.
INNEHÅLL.
Sp.
Historik
Långdistanslöpning i
antiken, av professor Martin
P:n Nilsson .............. 189
Modern långdistanslöpning,
av redaktör Sven
Lindhagen .................... 190
Teknik och taktik, av
idrottsinstruktör Gösta Holmer ... 194
Se även artiklarna Fri idrott och Löpning.
Sp.
Träning, av Gösta Holmer ... 196
Träningsgymnastik, av
kapten Klas Särner .......... 198
Långdistanslöpning, en
krävande kroppsövning, av
professor E. Hohwii Christensen 198
Tävlingsregler ................ 200
Tävlings- och rekordstatistik 200
HISTORIK.
Långdistanslöpning i antiken.
Vid de grekiska festspelen förekom ett
långdistanslopp, dolichos. Distansen för
detta varierade mellan 7 och 24
stadionlängder1. I Olympia var den sannolikt 24,
d. v. s. 4 614,5 m.
Vasbilder av dolichoslöpare
(^-Antikens sport, pl. 1) visa en stil, som
mycket påminner om moderna
långdistanslöpares, ehuru, som så gott som alla
grekiska bilder av löpare, samma sidas
arm är framsträckt, när benet tar ut
steget. Filostratos berättar, att de
tillryggalade större delen av loppet i lugn takt
med små armrörelser men att dessa i
närheten av målet blevo kraftigare.
Antikens mest berömde långdistanslöpare var
Ladas från Sparta, som segrade i dolichos vid
de 85. Olympiska Spelen (440 f. Kr.) men efter
loppet säges ha brutit samman och måst bäras
till sitt hem, där han strax därpå avlidit.
Uppgifterna om löparprestationer i antiken
äro alltför vaga för att tillåta en jämförelse
med våra dagars resultat. Det berättas om
Lasthenes från Tebe, som segrade i löpning,
troligen i dolichos, vid Olympiska Spelen 404
f. Kr., att han snabbare än en häst sprang från
Koroneia till Tebe (c:a 45 km). Ageus, som
1 Den tyske vetenskapsmannen Jüthner
förmodar, att distansen bestämdes från fall till
fall efter de anmälda löparnas förmåga.
190
segrade i dolichos vid Olympiska Spelen 328
f. Kr., skall samma dag ha bragt nyheten om
sin seger till hemstaden, en sträcka på c:a 95
km. En inskrift i Epidauros från 300-talet f. Kr.
berättar, att Drymos samma dag bragte
meddelandet om sin seger i Olympia till Epidauros,
som ligger c:a 140 km därifrån. Både Ageus
och Drymos hade att löpa genom bergig och
oländig terräng. M. P:n N-n.
Modern långdistanslöpning uppstod i England.
Under medeltiden förekom knappast
långdistanslöpning i idrottslig form.
Däremot blevo »matcher» mellan aristokrater
— eller deras »footmen» — vanliga i
England under den s. k. »pedestrianismen»
från slutet av 1600- till början av
1800-talet (->-Fri idrott, sp. 353).
De resultat, som därvid nåddes av
professionella löpare, äro i de flesta fall otillförlitliga.
Sålunda berättas att en engelsman 1653 skulle
ha löpt 20 eng. mil (32 186,3 m) »på mindre än
en och en halv timme», och likaså talas om en
annan engelsman, som i början av 1700-talet
löpt 4 eng. mil (6 437,2 m) på 18m.
Ofta var det fråga om tävlingar i »go as you
please», fri gång på »överlånga» sträckor, d. v. s.
12t, ett dygn eller mer, varvid de tävlande hade
rätt att gå eller löpa bäst de ville.
Trovärdiga resultat finnas emellertid.
Sålunda löpte J. Headley från Knavesmire i
Yorkshire 1777 2 eng. mil (3 218,6 m) på 9m 45s, och
1778 nådde en professionell löpare, Evans, 55.18
på 10 eng. mil (16 093,1 m). En annan
professionell, Wild, löpte 4 eng. mil på 21.15.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
