Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Längdhopp med anlopp - Teknik, av major Nils E. Hellsten - Träning, av idrottsinstruktör Gösta Holmér - Träningsgymnastik, av kapten Klas Särner - Längdhopp som kroppsövning, av professor E. Hohwü Christensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄNGDHOPP UTAN ANLOPP
Luftfärden.
När upphoppsfoten lämnat marken, kan
banan för kroppens tyngdpunkt icke
ändras, förrän fötterna åter tagit mark.
Hur man förfar i luften är därför
tämligen likgiltigt, om bara höfterna få ett
sådant läge, att benen vid marktagningen
kunna sträckas fram så långt som
möjligt. Luftmotståndet spelar här en
obetydlig roll.
Oberoende av vilken stil man
använder, är det av stor vikt, att
upphopps-benet, sedan foten lämnat marken, ej
genast påverkas utan får hänga löst (ej
sträckt) och att bålen hålles upprätt,
ända tills benen dragas upp för att
sträckas framåt till marktagningen. När detta
sker, skall hopparen ha en känsla av att
det är benen, som dragas upp mot
överlivet, och ej att det är över livet, som böjes
mot benen.
Ett vanligt förfaringssätt i luften är, att när
pendelbenet svängts upp, så högt det skall, det
sedan får sjunka, varefter hopparen tar
antingen två eller, om han är synnerligen mjuk
och smidig i höfterna, fyra löpsteg i luften
(»saxstil»). Fördelen med fyra steg är, att man
då liksom fortsätter anloppets löprytm.
Ett annat av många använt sätt är, att
pendelbenet, sedan det nått sin högsta höjd,
sträckes nedåt, så att båda benen komma i höjd
med varandra med underbenen uppböjda bakåt
och höfterna framdrivna (pl. 1, l). Fördelen
med denna stil är, att höfterna befinna sig i
ett bra utgångsläge, när benen skola sträckas
fram till marktagning.
Ett tredje sätt, kanske det för nybörjaren
lämpligaste, är, att upphoppsbenet, medan
pendelbenet efter uppsvängningen i stort sett
bibehåller sin ställning, får liksom släpa efter,
varefter båda benen strax före nedslaget
kraftigt sträckas framåt.
Marktagningen.
När fötterna tagit mark, tvingas
höfterna framåt över dessa genom mjuk
eftergift i knäna, varefter även armarna
svängas framåt, allt i avsikt att hindra
kroppen falla bakåt. N. H-n.
Träning.
Den första träningen avser dels att få
snabbhet och säkerhet i anloppet, dels att få en viss
höjd på själva hoppet. Vid sidan av
sprinter-träningen stärkas benmusklerna genom
särskilda rörelser (se följande spalt), vilka även
böra ha förekommit under vinterns
konditionsträning.
I övrigt följes ungefär detta program: 1)
anloppsträning (3 ggr i veckan), 2) hopp med
kort anlopp, där huvudarbetet blir språnget
ut från plankan (3 ggr i veckan), 3) var 10. dag
sex hopp med fullt anlopp. — Dessutom kan
inläggas löpning på gräsplan med längdhopp på
vart tredje eller femte steg, varvid nedhoppet
sker på det framsvängda benet. G. H-r.
Träningsgymnastik.
Svikthopp. Med händerna i höftfäste
göras fyra svikthopp med hög knäuppdragning
(bild, se bd III, sp. 191) och dubbelstuds på det
stödjande benet, åtföljt av fyra löpsteg på
stället med hög knäuppböjning i rytmen: 1 och 2
och 3 och 4 och 1, 2, 3, 4 o. s. v.
Rephoppning.
Löpning med hopp. Spring tämligen
långsamt och gör längdhopp på vart tredje
eller femte steg. Nedhoppet sker på det
framsvängda benet, och bakre benet skall hänga
efter. Rörelsen utföres bäst på gräsplan.
Dessa tre rörelser stärka ben och vrister.
Sidvridning. Stå med fötterna till sida
och armarna i axelhöjd med händerna framför
bröstet och flatorna mot golvet. Gör sedan
rytmiska, hastiga vridningar från sida till sida och
låt höfterna »möta» genom vridning åt
motsatt håll. — Stärker höfternas och bålens
muskler.
T ä n j n i n g. Stå i en utfallsliknande
ställning med fötterna vända framåt och bålen rätt
upp. Gör sedan små gungningar med strävan
att sänka höfterna. Låt armarna balansera
kroppen (bild, se bd IV, sp. 962). — Ökar
rörligheten i höftleden.
Stående bensvängning. Stå med
sidan mot en vägg, ribbstol e. d. och stöd
handen däremot, sväng sedan yttre benet framåt—
uppåt, så högt det går, och bakåt. Träna båda
benen. — Tänjer i höftleden.
Krokhängande cykling. Häng i en
ribbstol med ryggen mot denna, drag upp
knäna och utför med benen cyklande rörelser
i vågplanet. — Stärker bukmusklerna och
benens uppåtböjare. K. S-r.
Längdhopp som kroppsövning.
Alla hopp äro utpräglade
koordinationsrörelser, d. v. s. fordra mycket i
fråga om samordning och samverkan
mellan nerver och muskler, mellan olika
muskelgrupper och mellan de olika
rörelsemomenten. Samtidigt ställa hoppen
stora krav på höfternas och benens
muskler. Då hela prestationen äger rum inom
ett mycket kort tidsmoment, ställas inga
större krav på hjärta och lungor.
229
237 229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
