Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÖPNING
Nibelungensagan är bekant hur
Günther och Hagen löpte i kapp till källan
i Odenwald.
Ur det hedniska bruket att under
våren löpa runt fälten utvecklade sig under
medeltiden både på kontinenten och i
England tävlingar i löpning i samband
med de kyrkliga festerna, och delvis ha
dylika bruk levat kvar ända in i vår tid.
Sålunda samlas ännu i dag i augusti
Würt-tembergs manliga och kvinnliga herdar i den
lilla staden Markgröningen för att tävla i
löpning. Dessa tävlingar omnämnas första gången
1443 men äro troligen mycket äldre.
Modern löpning uppstod i England.
Någon betydelse för den moderna
sportens uppkomst ha emellertid dessa
former av löpning ej haft utom i England.
Där uppstod på 1600-talet den s. k.
pe-destrianismen (-vFri idrott, sp. 353),
d. v. s. tävlingar mellan yrkeslöpare, som
förmedlade nyheter och överbringade
budskap åt sina herrar.
Under pedestrianismen uppkommo de
ännu brukliga standardsträckorna: 100
yards och engelska mildistanser eller
delar därav. Då idrotten spred sig från
England till övriga länder, upptogos till
att börja med de engelska distanserna,
men länder med metersystem omräknade
snart dessa till närliggande metersträckor.
Försök att popularisera jämna
meterdistanser som 500 och 1000 m måste så
småningom uppgivas, och standardsträckor blevo
100 m, 200 m (i st. f. 220 yards, Vs eng. mil,
201,17 m), 400 m (440 yards, V4 eng. mil, 402,33
m), 800 m (880 yards, V2 eng. mil, 804,67 m)
samt 1 500 m (1 eng. mil, 1 609,32 m). För längre
sträckor ha kilometerdistanser i länder med
metermått alltid ersatt de engelska. I USA
löpas meterdistanserna på mästerskapen sedan
1928 (utom 1929—31). r.c-n.
Allmänna bestämmelser.
Tävlingar i löpning ledas av ett antal
funktionärer: tävlingsledare, ledare för
löpning, starter, måldomare, tidtagare
och bandomare, vartill komma
startutropare och tävlingssekreterare.
Banlöpning försiggår på rundbana, som
ej får ha större lutning än 10 cm på
100 m. Dess inre kant skall vara
markerad av en sarg av trä, betong e. d., som
med högst 5 cm får överskjuta banans yta.
Vid rundbana uppmätes innerbanan 30 cm
från sargen, övriga banor 20 cm från
innerkan-ten (d. v. s. längs den linje kroppens mittpunkt
tillry ggalägger).
Löpning sker på rundbana motsols1. Pace är
förbjuden, och den som uppenbart löper blott
för att hjälpa en medtävlare skall omedelbart
uteslutas.
Reglerna stadga även, att »Tävlande, som...
ej löper för att göra sitt bästa, skall omedelbart
uteslutas ur tävlingen», men denna passus
till-lämpas sällan. Det anses sålunda tillåtet att
hushålla med krafterna, t. ex. i försöksheat.
Tävlande, som lämnar banan frivilligt, har
utgått ur tävlingen och får ej fortsätta på nytt.
Målet utgöres av två målstolpar, c:a 137 cm
höga, mellan vilka, 122 cm över marken, spänts
ett målsnöre av skört, vitt ullgarn. Mellan
stolparna är en mållinje uppdragen på marken.
Loppet är fullbordat, då löparens bröst når
målet. Den som faller i målet anses dock ej
ha fullföljt löpningen, om ej hela kroppen
passerat mållinjen.
På distanser t. o. m. 440 yards skall varje
tävlande ha sin särskilda bana, helst minst 122 cm
bred. På 100 m skall banan vara rak. Om
banförhållandena påfordra, kan dock tillstånd
givas av distriktsstyrelse till tävling på minst
90 cm bred bana samt på 400 m och 440 yards
med gemensam bana.
Om de tävlandes antal och banans bredd
fordrar, indelas de tävlande i heat, varifrån de
bästa, lika många från varje, gå vidare till
mellanheat eller final. Tidigare tillämpades i
Sverige att ettor i försöksheat under vissa
förhållanden kvalificerade sig för finalen, medan
tvåor och ev. treor fingo löpa mellanheat, men
fr. o. m. 1941 skola alla deltagare löpa samma
antal försöksheat. På 100 och 200 m skola minst
10m, på 400 m minst 30m och på längre sträckor
minst lt förflyta från det en tävlande löpt, tills
mellanheat eller final avgöres. Försöksheat på
längre sträckor än 1 eng. mil förekomma
knappast annat än vid OS.
Vid löpning t. o. m. 440 yards skall varje
tävlande hålla sin bana, på längre sträckor är det
förbjudet att passera en medtävlare på insidan,
såvida icke mellan denne och sargen finnes ett
mellanrum på minst 1 m bredd. Löpare får ej
gå in på innerbana, framför en medtävlare, på
närmare avstånd än 2 m. (Vanl. tillåtes dock
mindre avstånd, blott konkurrenten ej
påtagligt hindras.) Efter sista kurvan skall tävlande
hålla rak kurs, parallell med sargen, fram till
mållinjen.
Se dessutom resp. löpningsgrupper, t. ex.
me-deldistanslöpning, samt uppslagsorden Start,
Tidtagning, Målbedömning och Lottning. S. L.
1 I England löpte man tidigare ofta, särskilt
vid studenttävlingar, medsols.
275
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
